Syscon men inte bröder

Carl Ljungqvist hänger i selen ett tjugotal meter upp i masten. Kroppen är avslappnad och lätt bakåtlutad. Marcus Nola säkrar ett rep en bit upp och börjar metodiskt fira sig ner mot honom.– Carl, du ser ut som en banan, ropar Henrik Petersson från marken.Carl tittar upp och flinar. Syscon har utbildning i klätterteknik och övar räddningsmetoder.

Foto: Anna Norén

Syscon, System Control, är avdelningen som tar hand om data och kommunikationsnät på Camp Victoria och andra camper i Kosovo där det bor svenskar.
– Vi har driftansvaret vilket betyder att vi lagar, uppgraderar och utökar nätet, berättar Carl Ljungqvist, datatekniker. I det civila jobbar han som datasäkerhetskonsult och förutom honom består Syscon av två tekniska officerare, en IT-tekniker och en programmerare, som har kunskap om de system Försvarsmakten använder.

– Det behövs olika kompetenser i gruppen eftersom det finns så många olika system och en mängd fel som kan uppstå. Det är samtidigt ett omväxlande arbete, från att vi fysiskt måste dra om nätet till att sitta och dokumentera allt vi gör.

Jobbet kräver både kreativitet och flexibilitet. Ibland kanske även en smula tålamod, när ett inrapporterat fel enkelt åtgärdas genom att apparaten slås på. Men tillgången på ett fungerande datanät är viktig, både för informationslagring och för kommunikation. Soldaterna behöver dessutom kunna e-posta, surfa och ha kontakt med omvärlden.

Både snabb och metodisk
Men just den här veckan får delar av Syscons personal utbildning i klätterteknik. För att kunna underhålla till exempel antenner krävs arbete på hög höjd, och Olof Söderblom och Mikael Neiner är i Kosovo för att KS16:s personal ska få repetera sina kunskaper.

– Vi förnyar deras klätterbehörighet och kompletteringsutbildar för de särskilda behov som finns i utlandsstyrkan, säger Olof Söderblom som är Försvarsmaktens huvudinstruktör för torn och mast.

Fokus läggs på räddningsmetoder under arbete i torn och mast. Om någonting händer ska den som klättrar kunna rädda sin kamrat med den utrustning som finns till hands, och då måste det gå snabbt.

– Kroppen klarar inte av att bli hängande i en sele eftersom blodtillförseln snörs av. Du har max trettio minuter på dig att ta ner någon. Samtidigt är det viktigt att man är fokuserad och metodisk, säger Olof Söderblom.
Och killarna verkar ha ganska kul också där de räddar varandra, både hängandes innanför och utanpå tornet, samt med ett reservrep som är tunt som en tvättlina.

– Jättebra klätterutbildning och roligt att bli tvingad att övningsrädda, säger Carl Ljungqvist, och börjar klättra upp i den 30 meter höga masten igen. Från toppen kan man se flera mil.

Anna Norén, press och informationsofficer, KS16.