Vi är något av försökskaniner. Det vi gör idag är sanning och regel om ett par år, säger Christoffer Brodd-Reijer, yrke: NBG- soldat.
Detta är något nytt. Att Försvarsmakten anställer soldater, för att utbildas och senare beredskapsställas för eventuell insats, har inte prövats tidigare.
För Christoffer innebar beslutet att delta i NBG ingen större dramatik i privatlivet. Han bestämde sig under sin tid som värnpliktig – en värnplikt som gjordes på Ledningsregementet i Enköping, där även utbildningen till NBG-soldat i sambandskompaniet genomförs.
- Jag ligger till och med i samma korridor som då jag gjorde lumpen. Anledningen till att jag bestämde mig för det här var att jag ville göra något på riktigt. Jag tror att det är utvecklande som människa. Och jag vet att jag kommer att ha användning av mina erfarenheter då jag söker arbete efter den här perioden, säger Christoffer Brodd-Reijer.
Hans befattning är lan-assistent på sambandskompaniet. I hans uppgifter ingår att bygga datanätverk och sörja för sambandet i det framskjutna högkvarteret som under insats ligger så nära missionsområdet som möjligt.
Vi sitter i en typisk lektionssal inne på Ledningsregementet i Enköping. Skolbänkar riktade mot en kateder placerad framför en whiteboard. Efter väggarna finns rader av laptop-datorer.
Christoffer har sällskap av tre soldatkolleger som även de utbildas i Enköping.
Skiftande erfarenheter
Therese Fagerstedt, kommer närmast från en tjänst som radiojournalist i Stockholm. Hennes uppgift i NBG är inom Psyops, där målet är påverkan genom information.
Andreas Stenmark har avslutat en projektanställning som politisk sekreterare i Östersund och Jonas Ivansson är tjänstledig från en civil befattning som tekniker i Flygvapnet.
Då det gäller uppdrag i ordinarie ut-landsstyrkan, för ett halvårs utlandstjänst i Kosovo eller Afghanistan, finns det lagar som reglerar anställningsförhållandena. För tjänst där har arbetsgivaren inte rätt att neka tjänstledighet. Det är en ordning som inte gäller inom NBG, i alla fall inte ännu.
-Finns det ingen lag som säger att chefen måste släppa iväg dig, så gör han ju inte det, säger Therese Fagerstedt. Hon har levt under osäkra anställningsförhållanden som vikariat och tidsbegränsade anställningar som ofta råder i journalistbranschen.
Det var skillnad hos Jonas arbetsgivare Försvarsmakten.
- Det finns en stor acceptans för att åka ut i internationell tjänst. Inom Flygvapnet finns inte så mycket samlad erfarenhet av utlandstjänstgöring, så det togs väl emot då jag ansökte.
Andreas Stenmark från Jämtland stod inför arbetslöshet, då han fattade sitt beslut.
- Jag ville göra något helt annat. Då jag gjorde min värnplikt, hade jag inga tankar på internationell tjänst. Det har vuxit fram med tiden. Men jag tror inte att jag skulle ha sökt till NBG, om jag hade haft en fast tjänst som politisk sekreterare istället för den projektanställning som nu avslutats.
Inte för pengarna
Alla fyra är överens om att tiden som anställd soldat kommer att vara utvecklande och de är inställda på att kallas ut i fält under det halvår förbandet befinner sig i beredskap. Lönevillkor och försäkringsskydd är viktiga faktorer men har inte varit avgörande.
-Jag gör inte det här för pengarna. Om det är mycket pengar man vill tjäna, så är det här fel yrkesval, säger Jonas Ivansson.
Med bara några veckor kvar till beredskapstidens början har tillvaron koncentrerats till att handla om uppgiften, befattningen, utbildningen och kamratskapet i förbandet. Det är en god stämning som råder, även om allt inte är på topp.
Materielen är ett hett samtalsämne. Mycket har ännu inte levererats, vilken innebär att de inte övas i full utsträckning med den materiel som ska använda i ett skarpt läge. Det för dock det goda med sig att de kan vara med och påverka beställningarna av sambandsmateriel i samråd med Försvarets materielverk.
Insikten om att det snart kan vara dags för skarpt läge blir alltmer påtaglig. Alla är inställda på insats. Skulle beredskapstiden bara innebära ett halvår på kaserngården vore tiden bortkastad. Det är de överens om. Det är viljan att göra skillnad som är drivkraften.
Text och foto: Ulf Petersson