NBG har utrustning av världsklass

Efter höstens diskussioner om försenade leveranser och äldre utrustning som inte håller måttet, slår Force commander Karl Engelbrektson näven i bordet:- Materielen är i snitt av världsklass. Sedan kan man alltid önska mer av det mesta, men stridsgruppen kan varken bli större eller tyngre för då kommer vi aldrig på plats.

Foto: Torbjörn Gustafsson/Combat Camera

En knapp månad återstår innan Sveriges största styrka någonsin ska vara beredd på internationell insats.

NBG ska klara av allt från att skydda hjälporganisationer, evakuera flyktingar, avväpna aggressiva parter till att med högsta militära våld få isär stridande trupper och fraktioner.

I täten står den svenske brigadgeneralen Karl Engelbrektson. Lägg namnet på minnet. Det finns förutsättningar för att Engelbrektson kommer att bli mycket omtalad det närmaste halvåret – inte enbart i svenska media utan över stora delar av världen, alltså det tänkbara arbetsfältet för NBG. Förberedelserna går nu in i sitt slutskede.

Engelbrektson berättar att det både handlar om att förnya tidigare kunskaper och att anpassa tänkandet. Rätt så radikalt dessutom:

- När vi utbildar soldater inom värnpliktsystemet här hemma, lär vi soldaterna att använda så mycket vapenkraft som möjligt för att snabbt få högsta tänkbara försvarseffekt, kraftsamling i målet som det heter. Detta utgör grunden för vår förmåga.

Att skjuta så lite som möjligt
- I internationella operationer, som syftar till att stilla stridigheter, är det precis tvärt om; att skjuta exakt så lite som möjligt. Det gäller att ändra tänkandet i grunden vilket i sin tur påverkar vårt inlärda taktiska uppträdande, vår underrättelseinhämtning och vår förmåga till ett stegvist eskalerande när det gäller demonstrationen av militära muskler.

För första gången i en EU- eller FN-ledd operation är Sverige Framework nation. Som ”ramnation” har Sverige ett särskilt ansvar för både planeringen och byggandet av en multinationell styrka, liksom kärnan i den militära ledningsstrukturen – stabsofficerare, ledningssystem och det logistiska bygget (utrustning, förråd, transporter, underhåll på både kort och lång sikt).

"Det handlar om att informera, och informera igen, för att
undvika missförstånd”

2 350 svenskar ska göra jobbet därute tillsammans med 220 finländare, 150 norrmän, 80 irländare och 50 estländare.

- Det handlar om att ge cheferna för de multinationella enheterna stora befogenheter och möjlighet att jobba uppdragstaktiskt, helt enkelt att ge förutsättningar att dra nytta av det bästa hos alla. För min del handlar det om att informera, och informera igen, för att undvika missförstånd. Att hålla dialogen igång.

Började med Kosovo-bataljon
Befälhavare för Nordic Battlegroup är alltså denne svenske brigadgeneral.
Liksom en svensk frihetshjälte på 1400-talet heter han Engelbrekt Engelbrektson. Tilltalsnamnet är Karl och fullständiga namnet Karl Lorentz Engelbrekt Engelbrektson.

Egentligen var det på Gotland som den internationella karriären började. Engelbrektson fick uppdraget att med P 18 som bas organisera en av de svenska Kosovo-bataljonerna (ordningsnummer 9). 

- Ja, men utan åren på försvarsdepartementet kunde jag ha hoppat i galen tunna många gånger. Alla internationella militära frågor har en i botten politisk natur. Trots att denna är nog så komplicerad måste du veta var linjen går, och vad din egen roll är i sammanhanget: Soldatens.

KS 09 ställdes på ett mycket, mycket tufft prov. Oroligheterna vid huvudstaden Pristina i mars 2004 urartade till att bli en hotande massaker på trängda kosovoserber. Svenskarna hejdade ett upplopp och fick mycket beröm för sitt uppträdande.

Var det kanske till och med oförtjänt mycket beröm?

- Våra svenska soldater höll emot i upp till 20 timmar med livet som insats, utan att lämna linjen. De var verkligen hjältar och borde ha uppmärksammats ännu mer. Soldaterna gjorde sina behov i uniformen på plats medan de försvarade helt okända människor. Det här hade aldrig fungerat om inte varje soldat känt att de kunde lita på sina kamrater och att deras befäl utgjorde föredömen. Sådan sammanhållning och tillit är avgörande i ett krisläge. Mycket sällan materielen.

Utrustning i världsklass
Inte minst i medierna har utrustningsfrågorna nära nog överskuggat övriga förberedelser för NBG:

- Vi har försökt, och tror att vi lyckats, att få medarbetarna att leverera effekt med den materiel vi har och inte fokusera på det vi saknar. Om inte frånvaron av det önskade sätter gränser för stridsgruppens användningsområde.

- Materielen är i snitt av världsklass. Sedan kan man alltid önska mer av det mesta, men stridsgruppen kan varken bli större eller tyngre för då kommer vi aldrig på plats. De extra utmaningar vi haft är att en del materiel inte kommit fram i tid och vi har då fått anpassa utbildningen därefter.


"Vi har stor erfarenhet av
konfliktförebyggande åtgärder efter många, många insatser"


Frågor om utrustning och fordon - allt från ökenuniformer till transporthelikoptrar - är känsliga efter höstens diskussioner och brigadgeneral Engelbrektson anstränger sig märkbart för att vara tydlig:

- Att förbereda allt detta på två år, att organisera ett expeditionärt förband som snabbt ska kunna sättas in över stora avstånd, ställer självklart logistik-, personal- och materielförsörjning på sin spets. I princip är det omöjligt på så kort tid, men tack vare tydlig prioritering från ÖB har det fungerat ändå.

Sju helikoptrar
I regeringens skrivelse till riksdagen (2007/08:5) slås fast: ”Tillgången till helikoptertransporter är avgörande för stridsgruppens användbarhet”. Just bristen på helikoptrar har diskuterats mycket under hösten – sju helikoptrar för 2 850 personer verkar inte direkt imponerande…

- Vi hamnade olyckligtvis mellan ett gammalt och ett nytt hkp-system inom det svenska försvaret. Trots detta har vi, och då menar jag hela Försvarsmakten, tagit i rejält och skapat en stridsgrupp av mycket hög internationell standard. Men allt behöver vi inte göra själva. Stöd med helikoptertransporter kan vi få från andra länder. Finns den politiska viljan att genomföra en operation, då kommer det också att finnas lösningar.

Fyra scenarier
Skrivelsen från regeringen till riksdagen beskriver också fyra ”övergripande illustrativa scenarier” för NBG, helt enkelt vad stridsgruppen ska kunna användas till:

1. Stöd till humanitära operationer.
2. Evakueringsoperationer i en fientlig miljö.
3. Konfliktförebyggande operationer, inklusive avväpning och embargo.
4. Separation av parter med våld, krishantering, fredsskapande operationer och  säkrandet av underhållslinjer.

Force commander Engelbrektson, vilken av de fyra huvudpunkterna har de svenska soldaterna störst möjlighet att föra till ett lyckligt slut?

- Konfliktförebyggande åtgärder har vi stor erfarenhet av efter många, många insatser. Detsamma gäller stödet till humanitära operationer. Till del också evakuerings-operationer och separation av parter med våld, även om det är i mindre skala än den volym som vi nu pratar om. Via inte minst FS-förbanden i Afghanistan och operationerna på Balkan har vi lärt oss en hel del.

Kan svenskar strida?
Punkt nummer fyra ovan, Separation av parter med våld, tycks förutsätta god förmåga att strida. Kan svenska soldater verkligen strida? Frågan har till och med diskuterats i riksdagen ...

- Varje gång svenska soldater hamnat i strid, så har dom gjort bra ifrån sig. Det vet vi från Bosnien, Afghanistan, Kosovo och Liberia, plus Kongo i förfluten tid. Även om striderna varit av begränsad omfattning har den svenska soldaten lyckats bra.

- Vi är bra på att försvara goda värden, alltså när vi vet med oss att det vi gör är rätt, mänskligt och moraliskt. Om striden är det enda kvarstående medlet, ja då backar vi inte. Allt utgår från ett moraliskt förhållningssätt till våldsanvändning.

- Varje individ har som soldat en väldigt stor maktposition och han eller hon måste medvetet reflektera över detta. Att använda vapen är en yttersta lösning. På det mänskliga planet kan ingen avhända sig ansvaret. Det kan vara rätt att öppna eld fast man egentligen inte har tillstånd, och det kan vara precis lika rätt att inte göra det – trots tillstånd.

Taggat uppträdande
Inte minst när det gäller de svenska insatserna inom Isaf i Afghanistan har diskussionen gällt hur taggat uppträdandet ska vara i normalläget - bepansrade fordon eller öppna jeepar. Vilken grundsyn finns inom NBG?

- Om man kommer väldigt starkt in i en situation ökar möjligheten att inte behöva använda vapnen. Uppträdandet talar ett så tydligt språk. Men omvänt är det så att om man ständigt går in för starkt, får man ingen kontakt med befolkningen, ingen information, inga kunskaper och ingen förståelse för det område där man verkar. Vi jobbar mycket med det som kallas uppdragsprofil, var vi än i ett givet läge befinner oss på eskalationstrappan.

Engelbrektson beskriver ett antal nivåer, där soldaten på det nedersta trappsteget har ”basker på huvudet och vapnet slingat vid sidan”. Om situationen bedöms något mer oroande, markerar soldaten detta med påtagen hjälm, skyddsväst och vapnet i beredskapsläge.
 
- För en ytterligare tydlig signal patrullerar vi i anslutning till våra fordon. Nästa steg är ännu fler fordon och beväpnade tornskyttar. Vill vi markera ännu mer, kommer vi med ett helt förband. Rullar helt sonika in och tar över en stad eller ett område.
- Hela tiden måste man ha en förmåga att växla nivå på eskalationstrappan och sända ut olika signaler – allt från att vara inbjudande till verkligt hotfull.

Enorma resurser
Men har då Nordic Battlegroup, ett snabbrörligt förband med stridsfordon 90 på topp, verkligen så mycket muskler att uppträdandet kan bli ”verkligt hotfullt”, som du säger?

- Lokalt kan vi uppträda med mycket styrka. Egentligen handlar det om att vi har enorma resurser; läget kan vara två till tre kompanier på marken, två kompanier för individuell eld med splitterskyddade fordon, helikoptrar i luften, och över allt detta JAS Gripen insvepande då och då.

Trupperna backas upp av information från en unik underrättelsestyrka, Istar TF, och har med sig en kompetent sjukvårdsdel.

- Vid behov kan alltsammans förstärkas av ingenjörsförband, som kan röja både hinder och IED, så kallade improviserade bomber. Vidare har vi indirekt eld och militärpoliser.

Stöd från hela EU
- På ett högre plan är vi uppbackade av en kommandokedja som ger stöd från hela EU. Om inte det sammantaget ger en förmåga att uppträda kraftfullt, ja, då vet jag inte vad som ska till.

I kombination med denna styrkeuppvisning lyfter Karl Engelbrektson fram Psyops, psykological operations, en särskild enhet som ingår i NBG och kan producera allt från flygblad till radiosändningar, riktade till både stridande styrkor och allmänhet.

- Kraften i dagens internationella operationer består av lika delar information och ammunition. Kombinationen är garanterat oslagbar. Min övertygelse är att det också gäller NBG. N.

Text: Sven-Åke Haglund

 

FAKTA: Karl Engelbrektson
Brigadgeneral
Chef för NBG

  • Född 1962, gift, två barn, inledde den militära karriären 1981 som värnpliktig vid Bohusläns regemente. Fänrik 1984.
  • Examinerades från Försvarshögskolan 1996. Via Must, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, till försvarsdepartementet med bland annat inriktning på militärt samarbete inom
    EU som arbetsuppgift.
  • 1998 tillbaka i försvarshögkvarteret, via säkerhetspolitiska studier i Geneve, för att 2001-2003 arbeta som biträdande brigadchef vid Gotlands pansarregemente (P 18).
  • 2004 Chef för Kosovobataljon nr 9 (KS 09).
  • 2005 Koordinator med placering på högkvarteret för ett eventuellt svenskt bidrag till EU Battlegroup.
  • 2006 (mars) utnämnd till Force commander NBG.