Situationen i Pakistan är kaotisk rent politiskt och det är våldsamt i de nordvästra delarna av landet, men vi märker knappast någonting på gatorna mer än att fler poliser och militärer är ute än tidigare. Däremot är vi observanta och följer noggrant de säkerhetsrekommendationer som FN delger.
I Kashmir har det på sistone uppstått sporadiska och mindre strider mellan pakistanska och indiska styrkor, med enstaka förluster. Unmogip har genomfört utredningar, så kallade ”investigations”, och parterna håller så kallade Flag Meetings i syfte att reda ut situationen på fredlig väg.
Majorerna Susanna Häggel-Dannebrandt och Jonas Frohlund beskriver här livet på de operativa fältstationerna.
Bo-Ivan Robertsson
Kontingentschef
"Så sitter man där i bilen på väg från sin fältstation till en observationspost, eller till ett militärt förband som ska besökas, kanske för att göra en utredning, om det inträffat något speciellt. Vi kanske är på väg att besöka kollegorna på en annan fältstation, eller åker på en Road Recce (RR).
Det är viktigt för oss av operativa skäl att visa FN:s närvaro. Som observatörer är vi obeväpnade och måste lita på lokalbefolkningen. De flesta fältstationer är inhysta inom militära förband i respektive land, och vi har god kontakt med den militära personalen. I de flesta fall löper det smidigt, men man måste förstås komma ihåg att vi är gäster i ett annat land med en annan kultur. Att visa intresse och förståelse för den lokala kulturen är att visa hänsyn, och därigenom ökar också vår egen säkerhet.
Vår viktigaste uppgift här är att utreda om brott begåtts mot eldupphöravtalet eller överträdelser i flygförbudszonen. Även om det över lag är lugnt i Kashmir och det pågår samtal mellan den indiska och den pakistanska regeringen sker det överträdelser då och då. Vår uppgift är att utreda vad som har hänt och eventuellt samla bevis. Det kan vara en svår utmaning att tala med ett vittne som bara talar urdu eller något annat språk som bara talas i den dalgången utan att ha någon tolk.
Observation post, OP, innebär att vi upprättar tillfälliga observationsplatser i syfte att övervaka den så kallade Line of Control, LOC, men också att visa FN:s närvaro. Inom ramen för OP-uppgiften ingår också att övervaka några crossing points, gränspassager mellan det indiskt respektive pakistanskt administrerade Kashmir. Dessa öppnas varannan vecka då personer från respektive sida har möjlighet att besöka släktingar på andra sidan. Det är väldigt rörande scener som utspelas när släktingar möts, som tidigare kanske bara har sett varandra på bild, om ens det.
Road Recces är patruller i bil eller till fots. När vi åker på RR stannar vi ibland i byarna för att dricka ’chai’ - te med mjölk och kryddor. Det är ett sätt att få kontakt med befolkningen.
Oftast dröjer det inte länge förrän någon lokalinvånare kommer fram och pratar med oss eller någon av våra chaufförer. De är nyfikna på oss, var vi kommer ifrån, vad vi tycker om deras hemland, och varför vi är här. Tyvärr vet de flesta inte varför Unmogip är här, och när vi ska förklara det är det viktigt att hålla tungan rätt i mun och uttrycka sig politiskt korrekt, att vara neutral.
Genom lokalbefolkningen får vi ibland reda på värdefull information, främst på lokal nivå. Trots att många lever i stor fattigdom är de flesta vi möter oftast mycket gästfria, och de brukar bjuda in oss på både chai och lunch.
När vi besoker militära förband, Field Trip (FT), ligger diskussionerna oftast på ett annat plan. Här är vår främsta uppgift att ta reda på truppförflyttningar, förändringar i förbandens storlek och så vidare. Oftast besöker vi bataljonsledningen, men försöker också komma ut till enskilda kompanier närmare Line of Control. Men ibland ligger kompanierna så avsides att det enda sättet att ta sig dit är att gå i flera timmar till fots eller rida på mulåsna i oländig terräng på flera tusen meters höjd.
Något som kräver mindre träning är Field Visit (FV), som det kallas när vi besöker våra kollegor på en annan fältstation. Det är mest social verksamhet, men vi diskuterar också olika erfarenheter i missionen, och ibland mynnar detta i nya förslag, hur vi kan förbättra vårt arbete. Detta är också ett ypperligt tillfälle att prova på annan verksamhet som att rida dromedar eller spela cricket.
I nästa avsnitt, som kommer efter nyår, beskriver vår medicinske assistent, kapten Henrik Bucht, sin uppgift och vardag."
Susanna Häggel Dannebrandt
Jonas Frohlund
Militärobservatörer i Unmogip