Under andra världskrigets början var Sverige tvungna att göra en hel del eftergifter åt det tyska tredje riket, men allteftersom kriget pågick gjorde också Sveriges ansträngningar att hjälpa de allierade.

– Det damp ner en mängd flygplan med besättningar på svenskt territorium, både från axelmakterna och de allierade. Dessa besättningar ska enligt krigets lagar interneras och kvarhållas tills stridigheterna upphört. Allt detta var en jättelik apparat och leddes av Folke Bernadotte som då var chef över interneringsdetaljen, berättar Tobias Berglund som är historiker på Uppsala universitet.

160 bombplan på svenskt territorium

1942 började de allierade genomföra stora bombräder mot Tyskland. Flygplanen som var av typen B17 och B24 utgick från Storbritannien och för att undvika hot på vägen flög de ofta över Sverige via Danmark.

– Det kanske var outtalat, men jag tror inte Sveriges luftvärn var alltför angelägna att träffa de allierade planen. Därför kunde de ta vägen över svenskt territorium utan större besvär, säger Tobias Berglund.

De allierade släppte bomblasten över Tyskland och vände tillbaka, men många av flygplanen var illa åtgångna av tyskt luftvärn eller hade träffats av tyskt jaktflyg och kraschade eller var tvungna att nödlanda i Sverige. Bara på den amerikanska sidan hamnade över 160 bombplan och över 1 400 flygare på svenskt territorium.

Svenskar hjälpte amerikanerna under andra världskriget.
Nödlandning på Halmstads civila flygfält i juni 1944. Foto: Flygvapenmuseums arkiv

– Men den amerikanske flygattachén i Stockholm på den tiden, överstelöjtnant Felix Hardison, gjorde en överenskommelse med chefen för det svenska flygvapnet; en överenskommelse som gjorde stor skillnad för USA, berättar Tobias Berglund.

Permanenta nödlandningsfält

Fem flygfält gjordes till permanenta nödlandningsfält för de allierade, så att bombplanen inte skulle hamna på åkrar eller odlingsfält i södra Sverige.

– De amerikanska flygarna behandlades betydligt mer välvilligt än soldater från andra länder. De hamnade i läger runt om i Sverige som till skillnad mot de tyska krigsfångarnas inte omgavs av taggtråd utan mer liknade vanliga pensionat, säger Tobias Berglund.

På vissa orter runt om i Sverige fanns nu hundratals amerikanska soldater, med hyfsat gott om pengar i fickan och det hade stor inverkan på lokalbefolkningen, både kulturellt och socialt, menar Tobias Berglund.

I dessa läger kunde de amerikanska besättningarna vila ut för att sedan kunna återvända till USA i gott skick. Att få tillbaka de erfarna flygbesättningarna var väldigt viktigt för USA.

B 17-plan i Bulltofta 1944. Foto: Flygvapenmuseums arkiv

På tre platser i Sverige, i Malmö, Göteborg och Bromma, fanns dessutom amerikansk servicepersonal som fick lov att reparera skadade bombplan.

– De reparerade planen transporterades till en uppställningsplats i Västerås och kunde därefter överlämnas igen till USA, säger Tobias Berglund.

Köpte B17-plan

Föregångaren till Sas, flygbolaget Sila, (Svensk Interkontinental Lufttrafik AB) fick efteråt köpa nio stycken B17-plan och dessa gjordes om för civilt bruk. I juni 1945 kunde ett av dessa plan göra den första transatlantiska flygningen med passagerare från Stockholm till La Guardia i New York.

– Alla planen döptes för övrigt till Felix som en hyllning till Felix Hardison, mannen som gjorde överenskommelsen med Sverige. En överenskommelse som blev ett litet men ändå viktigt bidrag till de allierades seger i andra världskriget, säger Tobias Berglund.

Källor

Intervju med Tobias Berglund

Flygvapenmuseum