Minnet är glasklart: marken passerar under honom som svarta och vita rutor på bildskärmen framför vindrutan. När han drar spaken han håller i högerhanden mot sig fylls skärmen allt mer av en jämngrå yta, som ska föreställa himmel. 

Inte mycket till realism. Ändå gav Viggensimulatorn en känsla av att flyga på riktigt. Leif Berggren, simulatorofficer på F 7 i Såtenäs mellan 1972 och 1982, berättar hur flottiljens första riktiga flygsimulator innebar en fundamental förändring av piloternas förutsättningar att öva hantering av Viggens avancerade system, navigering och nödmoment. 

– Cockpit var identisk med den i riktiga Viggen och den rörde sig under flygning. Men samtidigt var det inte i första hand själva manövreringen i luften vi övade, utan mer systemkännedom och instrumentflygning. 

Leif Berggren hade tidigare flugit som navigatör i Saab 32 Lansen. Till den fanns ingen simulator. Viggen-simulatorn var alltså den första på Såtenäs. 

– Den levererades till oss 1972 från den amerikanska tillverkaren (Singer Link, reds anm). Det var ett omfattande system som installerades i ett eget hus på flottiljen.

Alla flygsimulatorers moder

Link trainer-simulatorn konstruerades av Edwin Link i slutet av 1920-talet, för att piloter skulle kunna öva navigering och flygning med hjälp av instrument – som i tät dimma eller mörker. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.

Fast det fanns en annan anordning på F 7 som hade tjänstgjort som en enkel simulator, minns Leif Berggren. Det var en Singer Link trainer, alla flygsimulatorers moder med rötter i det sena 1920-talet. 

– Den stod i en lada på flottiljen, minns jag. Men det var ingen som använde den under min tid, berättar Leif Berggren.

Link trainer-simulatorn konstruerades av Edwin Link i slutet av 1920-talet, för att piloter skulle kunna öva navigering och flygning med hjälp av instrument – som i tät dimma eller mörker. Men den speglade inte arbetsmiljön i ett ”modernt” flygplan som Tunnan eller Lansen. En väsentlig del av Link trainer-simulatorn var ett stort kartbord täckt av en glasskiva. På skivan förflyttades en krabbliknande anordning som i realtid ritade upp kursen som piloten styrde på.

– Fram till 1962 var det den enda möjlighet till flygövning på marken som gavs, även om de flesta piloter inte var särskilt förtjusta i att göra sina pass i ”Linken”, berättar Ingemar Nilsson som var flygsimulatoringenjör på F 16 i Uppsala mellan 1964 och 2003.

Därför förtjänar Link trainer-simulatorn mer än en parentes i historien, även om den alltså i första hand var ett verktyg för att öva navigering i luften, snarare än att öva hantering och manövrering av specifika flygplan.

Drakensimulatorer inleder ny era

Lasse Birgersson var simulatoringenjör på J 35B-simulatorn på F 18 Tullinge och senare på F 15. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.

Viggensimulatorn må ha varit den första simulatorn som gav piloten möjlighet till en nära nog komplett simulering, med ett visuellt system som gav piloten en känsla av planets position i luften och vapensystem som tillät övning av strategiska moment. Men det var Drakensimulatorn som förde in simulatorflygning i flygvapnet på allvar. 

De två första exemplaren installerades på F 16 i Uppsala 1962. Tillverkaren var amerikanska Curtiss Wright.

– Det var verkligen ett stort steg i utvecklingen. För första gången kunde piloterna öva flygning med ett ”riktigt” flygplan, men till bråkdelen av kostnaderna det innebar att flyga på riktigt, konstaterar Ingemar Nilsson.

Drakensimulatorerna ingick i det som kallades flygsystemet Saab 35 Draken, och var förhållandevis enkla jämfört med det verkliga planet. Exempelvis saknades ett visuellt system. Precis som i Link trainern handlade det alltså om instrumentflygning.

Vapensystem ingick inte heller i de två första simulatorerna. Därför var dessa främst avsedda att öva det så kallade grundflygkonceptet – som består av start, landning och att flyga tillsammans med tre andra flygplan (gruppstorlek) – och nödsituationer som motorstopp, brand och andra fel som kunde uppträda under flygning. 

Underhållskrävande teknik

Invigning på F 16 av den allra första J 35A-simulatorn nummer 101. Piloten heter Sven-Olov ”Masen” Eriksson och som instruktör ses Pelle Haglind som var sakansvarig för flygsimulatorerna på flygstaben. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.

Under de kommande 37 åren skulle Draken-simulatorerna utvecklas väsentligt i takt med att flygplanet utvecklades. Utvecklingen av simulatorn gav också en upplevelse som i allt högre grad liknande en verklig flygupplevelse. I och med inkludering av vapensystem från och med den tredje versionen av Draken-simulatorn kunde utbildningen ta stora steg framåt även inom det taktiska området.

Fram till och med version sju byggde Draken-simulatorerna på analog teknik. Detta påverkade inte pilotens upplevelse och möjligheter i särskilt hög grad, men medförde ett omfattande behov av underhåll, berättar Ingemar Nilsson. Dessutom innebar de uppgraderingar som gjordes löpande att ny hårdvara skulle installeras och kalibreras, något som tog mycket tid och innebar många källor till fel.

1969 levererades de tre sista versionerna av Draken-simulatorn, tillverkade av Singer Link i Binghamton i New York, alltså samma företag som en gång utvecklat Link trainer-simulator. Dessa tre exemplar byggde till skillnad från de tidigare på digital teknik, något som i hög grad förenklade för såväl tekniker som operatörer. Men framför allt gav det större möjligheter att öva realistiska, taktiska situationer. 

Viggen – den första kompletta simulatorn 

Jaktviggen-simulatorn med simulatorsystemledaren kapten Börje Ekstrand som tillsammans med Försvarsindustrin byggde om JA37-simulatorn från ursprungligen två mål till 20 mål som kunde representera olika fiender eller förbandskamrater på jaktlänk. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.

En del av den digitala tekniken i de sista Draken-versionerna följde med till Viggen-simulatorn, som alltså kom 1972 och installerades först på F 7 Såtenäs. Den stora nyheten från främst pilotens synvinkel var dock det visuella systemet. Och även om det var ytterst rudimentärt i de första Viggen-simulatorerna, gav dessa en upplevelse av flygningen som låg mycket nära verkligheten. 

Viggensimulatorn var ”fullutrustad” i den mening att alla delar i flygningen kunde övas. Medan de två första Drakensimulatorerna saknade den taktiska delen, alltså vapensystem, var dessa en självklar del av Viggensimulatorn. 

1980 levererades den första av fyra simulatorer för JA37 – jaktversionen av Viggen – till F 13 i Norrköping. De tidigare versionerna var AJ/SH-versioner (Attack/Jakt och Spaning/Havsövervakning). De tre nya simulatorerna var avsevärt förbättrade på en rad punkter. Bland annat var det visuella systemet kraftigt utvecklat, vilket gav en förbättrad träning i luftstrid, anfall mot markmål och även start och landning. Pilotens stol hade ett system som simulerade G-krafter, alltså de yttre krafter som piloten utsätts för vid exempelvis svängar, dykningar och stigningar.

Man prövade också ett system som gjorde att stolen rörde sig för att ännu bättre kunna efterlikna flygsituationen. Men det fungerade inget vidare, berättar Jörgen Degerstedt på Saab.

– Piloterna blev sjösjuka av rörelserna eftersom de inte stämde med synintrycken, förklarar han.

Jörgen Degerstedet är idag produktionsledare för Jas-simulatorn och konstaterar att den innebar ett rejält kliv uppåt i fråga om realism. Den utvecklades i tre grundversioner, Full mission simulator (FMS), Multi mission trainer (MMT), och Mission trainer (MT).

Gripen: 360-gradersvy över simulerad omvärld

Domesimulatorn för Jas 39 på F 7 Såtenäs. När Jas 39 Gripen kom var simulatorn en del av flygsystemet från början, och utvecklades av Saab. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.

FMS-modellen är den mest utvecklade i fråga om det visuella systemet. Den har en glob runt förarplatsen och ger en 360-gradersvy av den simulerade omvärlden. Idag finns bara en sådan, på F7 i Såtenäs. Där finns också två MMT-simulatorer och F7 är därmed den enda flottilj där piloter kan öva roteflygning, alltså flygning tillsammans.

På F21 i Luleå och F17 i Ronneby finns de övriga två simulatorerna, som är av typen MT. I praktiken övas samma saker i de olika varianterna, men med olika grad av realism.

Den första simulatorn levererades till F7 1996 och tillverkades av amerikanska Lockheed Martin. Men i samband med att Sydafrika beställde 26 Jas-plan 1999 vann Saab upphandlingen av simulatordelen i affären. Sedan dess är det de som står för utveckling och tillverkning även av den utrustning som det svenska flygvapnet använder.

Herculessimulator i världsklass

1956 landade det amerikanska transportflygplanet Lockheed C-130 Hercules på F7 Såtenäs för första gången. Det fick den militära beteckningen TP 84 och skulle följas av ytterligare sju individer. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.

Vi backar för en stund för att få historisk överblick. Hur har Sverige över tid stått sig i denna viktiga försvarsgren?

1956 landade det amerikanska transportflygplanet Lockheed C-130 Hercules på F7 Såtenäs för första gången. Det fick den militära beteckningen TP 84 och skulle följas av ytterligare sju individer, som det heter på flygspråk. Men det dröjde ända till 1985 innan flottiljen fick en simulator för piloter att marköva TP 84-flygning i.

Bo Andersson, kapten och TP 84-pilot på F 7 Såtenäs, beskrev i Flygvapennytt nummer 4 2001 hur simulatorn, den enda inom det svenska flygvapnet, utvecklades till att bli en av de mest avancerade i världen.

I början av 2000-talet hade stora delar av simulatorns datorsystem bytts ut mot modern teknik, vilket bland annat gav piloterna möjlighet att öva taktiska moment. Tidigare hade bara instrumentflygning och nödsituationer kunnat övas. 

2010-talet: ett skolflygplans återkomst

De senaste tillskotten i försvarets flygsimulatorsamling är paradoxalt nog två SK 60-simulatorer, Uth SK 60 eller Flightbook. Paradoxalt eftersom SK 60 (Saab 105) är ett rent skolflygplan från början av 1960-talet. SK 60-simulatorerna används alltså inte för att lära piloterna att hantera flygplanet, utan för att lära sig flyga och agera rätt i cockpit.

De två simulatorerna står på Flygskolan i Linköping, där försvarets stridspiloter utbildas, och har utvecklats av konsultföretaget ÅF tillsammans med FMV.

Flygsimulatorer må ha en baksätesroll i historieberättelsen om svenskt flygvapen. Men utan dem skulle svenska stridspiloter och svenskt militärflyg aldrig ha kunnat utvecklas till den erkänt höga nivå de har idag.

Ritningar över flygsimulatorer

J35A hade en enkel siktesradar och ett sikte för robotvapen och automatkanoner. 90 flygplan byggdes varav 83 stycken levererades under 1960 -1961. De sista 25 flygplanen tillverkades med en längre bakkropp för att ge utrymme för en ny efterbrännkammare (EBK). Fem flygplan ur den korta versionen konverterades senare till SK 35C. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.
J35B hade bättre siktesradar och sikte gentemot J35A för raket- och robotvapen samt automatkanoner Det var integrerat i Stril 60-systemet genom digital styrdataöverföring. 73 flygplan byggdes och 72 stycken levererades under 1962-1963. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.
J35F hade en beväpningsavionik med integrerade radar- siktes- och robotsystem för direktanfall. Övrig avionik, motor och bränsletillgång var identiskt med J35D. Totalt byggdes 230 flygplan. J35F1 utgjorde en första delversion och levererades i totalt 100 exemplar mellan 1965 och 1966. J35F2 (ritningen) var en modifierad variant av J35F1 utrustad med IR-spanare som ett komplement till siktesradarn. Totalt levererades 130 J35F2 mellan 1967 och1972. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.
JA37 var ett svenskt medeltungt jaktflygplan med sekundär roll som attackflygplan tillverkat av Saab AB. Jaktversionen av Viggen var den vanligaste och senast utvecklade av Viggenvarianterna. Foto: Privat/Ingemar Nilsson.
Källor

Intervju med Ingemar Nilsson
Intervju med Leif Berggren
Intervju med Jörgen Degerstedt
Samtal med Antero Timofejev och Anders Brunell vid Robotmuseet i Arboga
Samtal med Johan Nauwelaertz de Age, simulatorföretaget Novelair AB. 
Flygvapenmuseum i Linköping
Arboga Elektroniskahistoriska Förening (AEF), aef.se
The Link Flight Trainer, Roberson Museum and Science Center, Binghamton USA”Det bevingade verket – Svensk militär flygteknik och materiel under 50 år” (Försvarets materielverk, 1986)
"Flyget på Ärna – en del av mitt liv 1952-2001" av Ingemar Nilsson (Kungl. Upplands Flygflottiljs Kamratförening, 2001)
"Vi flyger säkert", artikel av Gert Cajvall i TIFF 3/1971 (Tidskrift för teknisk information från flygförvaltningens underhållsavdelning)
"Nya Viggensimulatorer", artikel av Gert Cajvall i TIFF 2/1979
"Här utbildar vi Gripen-piloter", artikel av Stig Brolin och Claes-Göran Paulsson, Flygvapennytt nr 5/1995

Flygsimulatorer
  • Singer Link trainer. Avsedd för navigeringsträning och kunde utrustas med olika instrumentering beroende på vilken flygmodell som skulle övas; 34 Tunnan, 32 Lansen
  • J 34 Hawker Hunter. Flygvapnet skrev avtal om en simulator till det brittiska flygplanet, som hade beställts i 120 exemplar i mitten av 50-talet. Men produktionen drog ut på tiden och simulatorn köptes aldrig.
  • J 35 Draken. 1962 kom flygvapnets två första Draken-simulatorer till F 16 i Uppsala-Ärna. Totalt tillverkades tio versioner av simulatorn fram till 1969. De användes till 1982. Sju tillverkades av Curtiss Wright i Patterson, New Jersey USA. De tre yngsta av Singer Link i USA.
  • J 37 Viggen. Totalt sju tillverkades av Singer Link i USA. Den första levererades 1972 och den sista 1982. De fyra senaste (JA 37 Jaktviggen) fick ett visuellt system från McDonnell Electronics, som gav en mer verklighetstrogen bild av omgivningen. 
  • J 39 Gripen. Allmänheten kan ta del av en rad olika varianter av Gripen-simulatorer, som mer eller mindre exakt speglar upplevelsen, bland annat på Flygvapenmuseum i Linköping och Västerås flygmuseum.
  • SK 60. Två exemplar finns på flygskolan i Malmen.
  • TP 84 Herkules. Finns sedan 1985 på F7 Såtenäs.