Ingenjörbandvagn 120

Fältarbetsfordon har som syfte att stödja de stridande förbanden och i ingenjörbandvagnens fall handlar det primärt om grävarbeten, schaktning och minröjning samt att bygga eller ta bort olika typer av hinder. 

Ingenjörbandvagn 120 under övningen JC 13, joint challenge 13, på skjutfältet Revingehed i Skåne, november 2013.  Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Minröjning. Foto: Maddelena Lago/Försvarsmakten

Ett annat möjligt, och viktigt, användningsområde är undsättningsuppdrag i särskilt drabbade katastrofområden.

Ingenjörbandvagn 20 kan gräva upp till 200 kubikmeter jordmassor i timmen, eller schakta bort 350 kubikmeter. Minröjning kan ske ned till 30 centimeters markdjup. Fordonet är också utrustat med dubbla vinschar framtill.

Ingenjörbandvagnen utvecklades av Rheinmetall och RUAG, på en plattform från begagnade tyska Leopard-stridsvagnar.  Utvecklingen skedde i form av ett samarbete mellan Sverige och Nederländerna, vilket innebar att länderna fick en lägre utvecklingskostnad. Leveranserna till det svenska försvaret inleddes 2011. 

Fakta

Längd: 10,2 m

Bredd: 3,5 m

Vikt: 62,5 ton

ABC-system: Ja

Motor: MTUV-12, turboladdad vätskekyld flerbränsle diesel. Utvecklar 1 500 hk vid 2 600 varv.

Maxhastighet: 68 km/h (väg)

Max körsträcka: 480 km

Besättning: 2 man

Beväpning: Ksp 58, 7,62 mm och rökkastare 2x6 st som är till för vagnens närskydd. Vapenvaggan är också föreberedd för antingen tung kulspruta 12, 7 mm, eller 40 mm granatspruta.

Utrustning: 2 x Rotzlervinsch á 9 ton och grävskopa med kapacitet 200 m3/h samt schaktblad med kapacitet 350 m3/h.