Eldledningsvagn 90

Helst ska Eldledningsvagn 90 ha bäst överblick över operationsområdet men själv inte synas. Den är svagt bestyckad men representerar förödande slagkraft i form av artillerield. Möt Försvarsmaktens mest motsägelsefulla fordon.

Foto: Sven-Åke Haglund/Försvarsmakten

Artillerister ser sällan de mål de bekämpar och behöver därför hjälp av en eldledare – en soldat som kan se fienden och rikta eldgivningen. Dessa eldledare måste av nöd befinna sig längst fram i stridlinjen, och får mobilitet och skydd i form av Eldledningsvagn 90, en variant av Stridsfordon 90.

Tack vare den massiva indirekta eldkraft de representerar i form av artillerield, bombflyg och fartygsbeskjutning är eldledningsvagnar högt prioriterade mål för fiendestyrkor. Eldledningsvagnen får därmed den paradoxala uppgiften att befinna sig långt fram i stridslinjen men samtidigt inte dra uppmärksamhet till sig. Den ska helst inte delta i direkt strid och saknar därför den automatkanon som andra varianter av Stridsfordon 90 har.

Tornet på Eldledningsvagn 90 går att vrida 360 grader för att ge maximalt siktfält. Utöver det är den utrustad med flera prismaperiskop, bildförstärkare, laseravståndsmätare och ett IRV-system (Infra Red Vision) som gör det möjligt att agera i mörker och vid dålig sikt. Besättningen består av vagnchef, förare och reservförare/skytt, och vagnen har plats för ytterligare tre operatörer i dess bakre del.

Fakta

Längd: 6,55 m

Bredd: 3,17 m

Höjd: 2,71 m

Stridsvikt: 22 400 kg

Gravtagningsförmåga: 2,6 m

Vadförmåga: 1,4 m (reducerad hastighet 2 km/h)

Största sidlutning: 30 grader

Stigningsförmåga: 30 grader

Maxhastighet framåt: 70 km/h

Maxhastighet bakåt: 45 km/h

Aktionssträcka: 320 km

Bränslekapacitet: 550 liter

Besättning: Vagnchef (chef eldledningsgrupp), skytt och förare

Beväpning: Kulspruta 39 M/39, 7,62 mm (600-700 skott i minuten). Rökkastare 80 mm (IR-dämpande)

Ammunition:

7,62 spårljus normalband: 4 000 stycken

Rökgranat: 24 stycken