En urgammal stridskonst

Utdrag ur antologin "Krigspropaganda – från 1914 till i dag", där David Bergman är en av bidragsgivarna. Till vänster brittisk propagandaaffisch från andra världskriget, till höger amerikansk dito från första världskriget. Foto: Okänd/Public Domain

I en vadderad utemöbel i Enköping sitter David Bergman och förmanar sin tvåårige son att inte äta sand. Han är pappaledig. För runt tio år sedan var han med och startade det första svenska psyopsförbandet.

Han var, får man säga, aktivt drivande i något som kanske skulle ha kommit tids nog. Men han fick det att hända – med analys, vilja och ett engagemang så stort att det undandrar sig beskrivning.

Psyops står för psykologiska operationer. Sedan 2011 står ett psyopsförband insatsberett vid Ledningsregementet här i Enköping. Det är uppbyggt av både militär och civil personal med olika bakgrunder.

Psyopsförbandet är inte bara en av Försvarsmaktens nyaste förmågor, det är en av de kompetensmässigt tväraste – här finns experter inom bland annat antropologi, marknadsföring, kommunikation, psykologi och sociologi.

Det är just det man menar med psykologiska operationer: att det är något man gör från ett militärt förband mot ett annat militärt förband. Det vi hade i Sverige initialt var något helt annat. Vi hade ett psykologiskt försvar.

David Bergman

Själva ordet "psyops" är ganska nytt. Men fenomenet, vad det står för, säger David Bergman och kisar mot aprilsolen, är det inte.

– Att påverka en motståndare med list istället för vapen. "Pennan är mäktigare än svärdet". Det är verksamhet med långa anor. Att man sedan inte pratade om "psyops" beror på att själva disciplinen psykologi uppstod först framåt i början av 1900-talet. Genom Wilhelm Wundt och andra tyskar. Tidigare hade de varit som en blandning av filosofi och medicin, nu blev det något eget.

Och när det fanns psykologi, fortsätter David Bergman, började stater också mer systematiskt laborera med psykologisk krigföring. Första världskriget är en tydlig milsten. Då kunde man se större, och ofta statskontrollerade, projekt av den typen.

– Det är just det man menar med psykologiska operationer: att det är något man gör från ett militärt förband mot ett annat militärt förband. Det vi hade i Sverige initialt var något helt annat. Vi hade ett psykologiskt försvar. "Beredskapsnämnden", "Styrelsen för psykologiskt försvar" och allt vad det har hetat. Det är den defensiva delen av det här: aktioner riktade mot det civila samhället (i det egna landet) för att öka motståndsviljan, minska mottagligheten för propaganda etc.

Defensiv kontra offensiv uppgift

Fort Bragg, North Carolina, i februari 2013. Här vid världens största militärbas återfinns bland annat det som idag går under namnet, John F. Kennedy Special Warfare Center and School, det centrum okonventionell krigföring som grundades redan 1952. Härifrån har det svenska psyopsprogrammet tagit stora intryck. Foto: Staff Sgt. Vernon Young Jr/IOCC-C-HKA

De här två sidorna av myntet, den defensiva och den offensiva, har varit föremål för debatt inom Försvarsmakten under lång tid. På såväl akademisk som organisatorisk nivå, inte sällan med skarpt tonläge.

– De första som började prata i offensiva termer var under 90-talet, säger David Bergman och nämner bland andra Owe Wagermark, överste av 1:a graden som bland annat var informationschef i Försvarsmakten under Bengt Gustafssons ÖB-tid.

– Redan i mitten av 1990-talet skickade man iväg två officerare till (den amerikanska militärbasen) Fort Bragg, samma utbildning som jag själv kom att gå långt senare (2007). Men Försvarsmakten var väl inte redo organisatoriskt då, så det rann ut i sanden.

Parallellt med det här började Försvarsmakten få in enskilda förfrågningar om medverkan, bland annat från Bosnien och Kosovo, där det pågick psyops.

– Det rörde sig om sådant som minmedvetenhet, vapenamnesti och att gripa krigsförbrytare. Man upptäckte då i Sverige: "Men oj, vi måste skicka någon". Ofta föll valet då på journalister som var reservofficerare. Man tog folk som man trodde kunde göra något bra.

Det var på "entusiastnivå"?
– Ja, typ. Och när de här personerna var hemma igen så avvecklade man det. Det följdes inte upp, systematiserades inte. Det handlade om individer, inte ett samlat synsätt.

Första gången som "psyops" nämns explicit, säger David Bergman, är 2004 i riksdagens inriktningsproposition.

– Där stod det tydligt att försvarsmakten skall utbilda kring psykologiska operationer, framför allt mot internationell verksamhet. Det första försvarsmaktsbeslutet kom 24 maj 2005, då med ett högkvartersbeslut att utveckla ett psyopsförband i Enköping till 2011. Det var ungefär där jag kom in i bilden: som en av fyra som skulle rekryteras i den befälsgruppen.

Från Kalix till världen

Flygblad som svenska förband var med att ta fram under de Nato-ledda Libyen-insatserna 2011. Den är typen av flygblad, säger David Bergman, brukar anses omfattas av sekretess intill dissemination inleds (de kan innehålla känslig information som kan avslöja egna planer), men är därefter öppet material och fria att återge. Foto: psywar.org

David Bergman är född i Kalix. Ett av Sveriges mest symboliskt laddade fästen under kalla kriget. Där brukade han "åka runt som motorburen ungdom och kolla på allt". Hemvärnsgubbarna tyckte han var jobbig som kom och störde dem och ställde massa frågor, skrattar han och minns sina första möten med den militära världen.

Nu har vi bara tillbringat en trivsam eftermiddag med kaffe och lättöl tillsammans, men det är alldeles tydligt att det här inte är någon vana han har slutat med. Att ställa frågor. Att fundera på varför saker fungerar som de gör och hur de kanske skulle kunna fungera istället.

2005 åkte han till Bosnien och höll på att skriva sin masteruppsats i psykologi, vid Umeå Universitet. Det var första gången han själv fick anledning att fundera på vad den där termen egentligen innebar.

– Någonstans i bakhuvudet hade jag hört begreppet psyops, men det var väldigt vagt. Så jag började ringa runt. Jag ville ha referenser. Vad hade vi för styrdokument (inom Försvarsmakten)? Vad fanns det på Högkvarteret? Det jag ville vara att lära mig om de här sakerna.

Ett exempel på frågor som dök upp var det som på akademikerengelska kallas MOE, eller measurement of effectiveness. Effekten av en kampanj. En standardterm inom vanlig marknadsföring. Men hur mäter man framgången av psykologiska operationer? Det kan ju inte vara en alldeles oviktig fråga.

Uppdraget vi hade då var att fram till och med 2011 utveckla ett fullt operativt förband. Det var första målet, något som dock ganska snart reviderades och vi fick order att ha en första tropp redo till Nordic Battlegroup 08 (NBG08), som kunde genomföra en mindre psyops.

David Bergman

– När jag kom hem ville de träffa mig på Högkvarteret, ler David Bergman. Först ville de väl bara veta vad det var för något och vad jag höll på med. Men sedan övergick det till anställningsintervju och tvångsrekrytering, haha.

Väl i Enköping har kalendern tickat fram till 2006. Det har beslutats att man ska påbörja utvecklingen av det som ska bli 10:e psyopsförbandet.

– Det första jag fick göra då var att stjäla mig ett rum och en telefon. Det låter kanske överdrivet, men det var ungefär så det var. Uppdraget vi hade då var att fram till och med 2011 utveckla ett fullt operativt förband. Det var första målet, något som dock ganska snart reviderades och vi fick order att ha en första tropp redo till Nordic Battlegroup 08 (NBG08), som kunde genomföra en mindre psyops.

Så här i efterhand, säger David Bergman, var det här alldeles för snabbt för att utveckla ett helt nytt fungerande förband.

– Men det var ändå bra, för vi tvingades ta fram en massa saker. Mobila radiostationer, mobila tryckerier, utbildningspaket, styrdokument. Att få en grund och kontinuitet i det. Så den första utbildningen var att utbilda oss själva.

Många planeringsmodeller ser väldigt annorlunda ut i den amerikanska doktrinen, så det var inte användbart. Men mycket kan tas rakt av i olika delar av andra länder. Det går till exempel inte att utbilda en prickskytt på så många olika sätt. Och metoder för propagandaanalys som ser ganska lika ut oavsett var du befinner dig.

David Bergman

Vilka kompetenser hade ni från allra första början?
– Olika. jag hade psykologi. Två andra var generalister, typ att kolla på material och organisationsfrågor. Den sista var chefen (major och dåvarande förbandschef Per Galvér) och han gjorde chefgrejer.

Huvudverksamheten vid den här tiden var att "åka ut i världen till olika ställen". Studieresor om man så vill. I början av 2007 åkte David Bergman till John F Kennedy Special Warfare Center i USA. Där ges den största och mest allomfattande utbildningen inom området.

– Q-course. Psychological operations qualifications course. Det var nästan uteslutande amerikaner. Jag, två tyskar, en georgier och en jamaikan – som för övrigt hade en hysteriskt rolig dialekt och var otroligt trevlig. Tre månader var jag där. Det var en fin tid och intensiv tid. Ordern jag hade fått var tydlig: ta hem allt.

Vad var allt?
– Vad som helst som kunde bli användbart för ett nytt utbildningspaket. Så vi slängde upp det på bordet, ta det som fungerar. Många planeringsmodeller ser väldigt annorlunda ut i den amerikanska doktrinen, så det var inte användbart. Men mycket kan tas rakt av i olika delar av andra länder. Det går till exempel inte att utbilda en prickskytt på så många olika sätt. Och metoder för propagandaanalys som ser ganska lika ut oavsett var du befinner dig.

En liten reklambyrå i gröna kläder

David Bergman i Enköping 2012. Utbildning i psykologiska operationer har erbjudits här sedan 2011. Erfarenheter från medarbetare som genomgått utbildningar i bland annat USA, England och Tyskland arbetades ihop med svenska erfarenheter från psyops i exempelvis Bosnien och Kosovo, och omarbetades sedan till ett utbildningspaket som skulle passa svenska behov. Inom utbildningen lär sig deltagarna grunderna i bland annat planering, målgruppsanalys, effektmätning, produktutformning och framtagning samt metoder för propagandaanalys och kontrapropaganda. Utbildningarna har alltid varit helt öppna i Försvarsmaktens kurskatalog och fria att söka även av andra myndigheter. Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten

Psyopsverksamheten inom Försvarsmakten beskrivs ibland felaktigt som något mystiskt, hemligt, esoteriskt. Det stämmer inte alls. På genomförandenivå är det inga konstigheter. Man beslutade tidigt att inte ha någon skyddad rekrytering/personal. Sekretessen, säger David Bergman, är ungefär som på ett företag av typen Apple.

Man är, för att låna en ofta citerad beskrivning från Patrik Thomé, "en liten reklambyrå i gröna kläder". Istället för tvättmedel säljer man idéer. Som man hoppas ska leda en liten liten bit närmare fred, samförstånd och sparade människoliv. Det är ungefär det hela.

Däremot har en del saker omkring själva verksamheten varit snåriga. Politiskt har det funnits en hel del oklarheter kring vad man egentligen vill, kan och bör göra. Organisatoriskt har, det som sagt, funnits viljor som dragit åt olika håll. Och det, säger David Bergman, är inte så konstigt.

– Det är klart att det inte är oproblematiskt att introducera ett helt nytt koncept inom försvaret. Det säger sig självt att det uppstår friktion. En av många utmaningar är att låta det ta tid. Effekterna av en operation för vapenamnesti kan ta sex månader att se. Jämför det med att skicka ett skyttekompani: det tar sex minuter innan du vet om du har lyckats eller misslyckats. Psyops kräver helt andra perspektiv, helt andra idéer om vad framgång är. Sedan finns det alltid en sund skepsis mot nya funktioner. Särskilt i hierarkiska och traditionsbundna organisationer, det hör till sakens natur. Även artilleriet sågs med skepsis när det kom; det här med att skjuta bakom horisonten tyckte man lät för konstigt...

Nästa viktiga kalenderstopp är sensommaren 2007. Parallellt med att sätta verksamheten började man rekrytera ett första psyopsförband, psyopstroppen till ovan nämnda NBG 08, den dittills största EU-styrka med deltagare från alla länder och alla ingående förmågor som praktiskt prövats i övning i enlighet med EU:s scenarios. Den utbildningen började på hösten, så att den skulle kunna vara i beredskap från årsskiftet 2007/08.

– Det blev ett lackmustest för allt det vi hade tagit hem. Att ta det från det egna skrivbordet till att utbilda andra.

Och vilken färg fick pappret?
– Vi utbildade så gott vi kunde. Mycket blev bra, men det ska gudarna veta att annat verkligen inte gick som vi hade tänkt. Och vissa saker kan man omöjligt veta innan man har testat det. Och blir resultatet inte bra, får man hitta andra lösningar. Turbolösningar. På en massa problem. Och blir de inte heller bra, får man vrida ett varv till, säger David Bergman.

På plats i Afghanistan

En soldat ur ett Taktiskt Psyops Team (TPT) distribuerar ISAF News. Tidningen har många visuella budskap och bilder för att kunna nå fram även till lågutbildade och illitterata målgrupper. Foto: Försvarsmakten

Han konstaterar att en högst påtaglig förändring av förutsättningarna var när det stod klart att 10:e psyopsförbandet trots allt inte skulle medverka med någon insats utomlands med NBG 08. Man fick då order från Högkvarteret att förstärka insatserna i Afghanistan med psyops.

– Jag anmälde mig frivilligt och blev då befäl över det första svenska psyops-teamet i Afghanistan. Det var på hösten 2008.

Vilket Afghanistan möttes ni av då?
– Det var faktiskt ganska lugnt. Då. Det var som en tippbräda mitt i – först basker och sol och chokladkakor till barn, sedan en "åh fan-upplevelse" med beskjutningar under påsken 2009. Då gick konflikten in i en hårdare fas, och kulminerande sedan när jag åkte hem, med riktigt intensiva strider. På plats fanns ett taktiskt psyopsteam (TPT), plus två personer uppe i staben som var funktionsansvariga. Eller enkelt uttryckt: de satt och planerade operationerna och vi genomförde dem ute i fältet.

Men du åkte hem. Vad gjorde du då?
– Jag återgick till att jobba med grunduppgiften: att bygga upp krigsorganisationen för psyops. Att skapa ett fast förband. NBG 08 var ju ett tillfälligt. Det handlade om att rekrytera folk till ett fast förband, som man sedan kunde rotera in och ut till Afghanistanoperationerna. Afghanistan tog mycket tid och resurser, vilket är självklart, så man kan säga att vi brände ljuset i båda ändar.

Hur stor psyopsorganisationen är i dag beror lite på hur – och när – man räknar. Det går 20-30 personer i korridorerna, höftar David Bergman.

– Den funktion som framför allt förstärkts över tid är analys. Det har blivit mer akademiskt tungt överlag, men särskilt där. Analysplutonen är den del som har den mest "civila" inställningen. Alla är förvisso militärt klädda, men har en kvalificerad civil kompetens: socionomer, psykologer etc.

Ibland används annan personal än psyops-personalen för att nå ut med budskap till specifika målgrupper i ett område. Här en soldat som delar ut produkter till kvinnor i Afghanistan, en grupp som generellt är svår att nå för manliga soldater. Foto: Försvarsmakten

Sedan har vi mediaproducenterna. De som märks "utåt".
– Ja precis, vi har haft en mediapluton också. Där har du det traditionella reklamarfolket. Grafiker och nördar, folk som gillar att producera saker (skratt).

Produkter, ja. Leaflets, webbsidor, radioprogram, sociala medier, personliga samtal – oavsett vilken konkret psyopsprodukt som tas fram så måste den godkännas först. Det grundläggande här, säger David Bergman, är att det alltid finns en spårbarhet.

– Någon gång har vi fått tillbaka ett "förtydliga/gör om". Oftast har det varit för att bättre understödja en militär operation, inte för att det har varit något fel på produkten i sig. Och sedan för att förtydliga: Det är ju inte jag som psyopsbefäl som tänker: "Vi gör så här, det blir kul." Utan alla delar är mycket noggrant kollade. De olika instanserna är en militär, en juridisk samt en politisk granskningsprocess. När produkten har godkänts från alla håll och kanter kan den släppas. Det handlar framför allt om att ingen ska kunna komma i efterhand undra vad nu detta nu var för något. Vi har ryggen fri. Så måste det vara.

Sedan 2013 är David Bergmans tid delad mellan Enköping och Stockholms universitet. Han hade då varit på förbandet i sju år. Väggarna började, som han säger, komma lite närmare.

– Jag började då jobba med officersutbildningen, plus att jag lyckades övertala mina chefer att jag skulle få doktorera på halvtid också. Men det ska vi nog inte skriva om i en historiesektion, eller hur, skrattar David Bergman. Det är det ju inte en människa som bryr sig om.

Källor

Intervju med David Bergman

"Krigspropaganda – från 1914 till idag", (Semic Förlag, 2014)

Försvarsmakten

Kungliga Krigsvetenskapsakademien

psywar.org