Försvarsmakten som omvärldsspegel
Rast på trappan till Tolkskolan 1957-58. Sedan skolan grundades, först på försök, 1957 har den försett Försvarsmakten med språkbegåvningar både till utlandsuppdrag och tolkhjälp på hemmaplan.
Foto: Försvarsmakten
Går man i nordvästlig riktning i Uppsala, genom stadskärnan och vidare förbi bostadshusen öster om Fyrisån och Bärbyledens intensiva trafik kan man efter ett tag nästan ana vart man är på väg. I villaområdet i stadens utkant på andra sidan motorvägen står det Flottiljgatan, Kadettgatan, Hangargatan, Flygargatan och Fallskärmsgatan på skyltarna. Bortom de trevliga villakvarteren väntar ett fält och – något hundratal meter bort – de byggnader och landningsbanor som utgör Uppsala Garnison.
Här ligger bland annat Luftstridsskolan, därav landningsbanorna, men också en av försvarets och landets mest mytomspunna utbildningsplatser: Tolkskolan. Sedan skolan grundades, först på försök, 1957 har den försett försvarsmakten med språkbegåvningar både till utlandsuppdrag och tolkhjälp på hemmaplan. Skolan har varit den kanske tydligaste samtids- och omvärldsspegeln inom försvarsmakten, utbildningen har hela tiden anpassats efter hotbilder och utlandsuppdrag.
"På ett sätt stämmer det att Tolkskolan är en elitskola: det krävs en stor insats för att tillgodogöra sig utbildningen. Men det har inte att göra med vem man är när man kommer, vilken bakgrund man har, utan vilken insats man gör när man är på plats."
Magnus Dahnberg
Efter att skolans försöksperiod på tre år löpte ut och den fick permanent status fick den sin första egentliga skolchef, kapten Kurt Egerstad, i 1960-talets begynnelse. I dag heter skolans (ställföreträdande) chef Magnus Dahnberg, som själv var elev i 1980-talets början och sedan dess bland annat arbetat i den privata sektorn i Ryssland. Det är för övrigt ett vanligt förfarande: nya lärare och annan personal har inte sällan rekryterats bland de som tidigare gått på skolan.
Magnus Dahnberg ser definitivt hur Tolkskolan har förändrats över tid. När han själv gick på skolan var värnplikten allmän och de med högst betyg sökte sig hit. I dag kan man välja bort värnplikten och de som aktivt väljer tolkskolan blir nu specialistofficerare. Numera blir eleverna under tre år efter avslutad skolgång anställda av försvarsmakten och ingår i ett specialförband. Sedan 1997 är utbildningen öppen för båda könen.
– Vad vi lär ut förändras över tid, säger Dahnberg. Grunden är att försvarsmaktens behov ska vara styrande. Arabiska startade vi med 2006, det hade vi inte haft tidigare, men nu har vi det regelbundet. Franska har vi precis börjat med, vi har första omgången nu, och det beror på att försvaret har en insats i Mali. Det tillkommer och försvinner språk hela tiden beroende på vilka insatser som är aktuella.
En grundkursbok i ryska från Försvarets brevskola.
Foto: Försvarsmakten
En konstant finns dock. Ett språk har funnits sedan skolans start och kommer, enligt Dahnberg, att finnas kvar under en överskådlig framtid: ryskan. Sovjetunionen och sedermera Ryssland har varit – och kommer alltid vara – vår närmaste stormakt.
Även efter kalla krigets slut, murens fall och närmandet till väst så kvarstår Ryssland som ett land där tolkar kommer att behövas. Nya läromedel och metoder har tillkommit, men språket har bestått.
– På grund av grannskapsförhållandet till Ryssland och landets position som stormakt kommer vi förmodligen alltid ha det kvar. Ibland undrar folk om vi lade ned ryskan under en period och sedan tagit upp det igen nu när världsläget förändrats, men vi har aldrig slutat lära ut det. Behovet har alltid funnits.
En skola med elit-stämpel
Förändringar i hur läget ser ut globalt, och därmed möjligheterna till var försvarsuppdrag kan förläggas, kan ske snabbt och det gäller att följa med utvecklingen. När kriget på Balkan rasade som värst på 1990-talet inrättades utbildningar i serbiska, kroatiska och bosniska. När konflikten sedan förflyttades till Kosovo anordnades kurser i albanska. Under den senaste tioårsperioden har världsläget lett till en förskjutning mot Mellanöstern och utbildningar i arabiska och persiska har introducerats.
– De snabba förändringarna i omvärlden är den svåra nöten att knäcka. Vi försöker ha så korta ledtider som möjligt, men vi kan inte styra om på en sekund. Vi får ju våra uppdrag från högkvarteret och vi för en ständig och väldigt bra dialog med det. Så att det så långt det är möjligt att vara med i planeringsprocesser och hålla sig orienterad. Sedan så försöker vi också ha ett så stort kontaktnät utanför försvarsmakten som möjligt av lärare, språkkunnig personal och tolkar så att om det snabbt skulle uppstå ett behov vi inte kan bemöta med egna tolkar kan sätta in kompetenta extraresurser, säger Magnus Dahnberg.
Nils Forsman på Tolkskolan under en genomgång, Ånn 1978.
Foto: Försvarsmakten
Alla förändringar till trots så lever en fördom – eller sanning, beroende på vem du frågar – kvar kring Tolkskolan: att den är en elitskola. Det har alltid varit ett smalt nålsöga de sökande ska ta sig igenom för att nå dit. Tillsammans med en krävande utbildning där mycket ska läras in på kort tid har det bidragit till skolans rykte. Dessutom har den lockat till sig fler namnkunniga elever än många andra. Listan är lång på de journalister, politiker, företagsledare och till och med underhållare som vandrat i skolkorridorerna på det vita tvåplanshus Magnus Dahnberg kör förbi på vägen till sitt kontor. Själv menar han att elit-stämpeln enbart kan appliceras på elevernas prestation.
– På ett sätt stämmer det att Tolkskolan är en elitskola: det krävs en stor insats för att tillgodogöra sig utbildningen. Men det har inte att göra med vem man är när man kommer, vilken bakgrund man har, utan vilken insats man gör när man är på plats. Förutsättningarna är ju att man på tre terminer ska lära sig att tolka mellan, säg, en ryskspråkig och en svensk part i ett militärt sammanhang. Eller mellan en ryskspråkig och engelsk. Man måste inte ha några förkunskaper i sitt tolkspråk när man börjar, utan utbildningen börjar från noll. Då säger det sig ju själv att för att sedan ha den förmågan efter bara tre terminer krävs det en väldigt hög takt i framför allt språkstudierna i tolkspråket. Det kräver en helhjärtad insats av de som går här. Det är fantastiskt att det fungerar. Då gör man ju ett elitarbete som elev.
"Språk och kultur går ju hand i hand. Det är svårt att lära sig ett språk utan att få något slags kulturell bakgrund. Man förstår inte vad folk menar om man inte vet från vilket samhälle de kommer i från och vilken historia de har. De blivande militärtolkarna får läsa både litteratur och se filmer från det språkområde de utbildas i."
Magnus Dahnberg
Även om han tonar ned elitpratet om Tolkskolan så ser han ibland hur viljan att alltid göra rätt slår fel för eleverna. Många är perfektionister, många av situationerna där de förväntas arbeta är inte nödvändigtvis optimala.
– Det gäller att sätta in sin perfektion i rätt skede av processen. Många som går här är väldigt ambitiösa – och det ska man vara – men det gäller att kanalisera de ambitionerna rätt. En del låser sig för att de är rädda att det ska bli fel när de tolka, men det gäller att preparera så långt det bara går och minimera chanserna för misstag och sen acceptera att tolkande är beroende av en motpart och att de yttre omständigheterna inte alltid som de borde vara.
Tolkskolans smått legendariska lärare Sigvard Lindqvist var lärosätet trogen hela vägen från starten 1957 till pensionering 1989. En disciplin han brann särskilt mycket för var rysk grammatik.
Foto: Försvarsmakten
Parallellt med den rena språkutbildningen sätter sig de blivande tolkarna också in i de aktuella ländernas kultur.
– Språk och kultur går ju hand i hand. Det är svårt att lära sig ett språk utan att få något slags kulturell bakgrund. Man förstår inte vad folk menar om man inte vet från vilket samhälle de kommer i från och vilken historia de har. De blivande militärtolkarna får läsa både litteratur och se filmer från det språkområde de utbildas i. Dessutom kommer modersmålstalare hit och hjälper oss med övningar, så vi försöker få in så mycket som möjligt av det i undervisningen. Och vi utgår alltid från kulturella likheter först. När man hittat dem kan man börja koncentrera sig på skillnaderna, säger Magnus Dahnberg.
– När det gäller realia som vi kallar kulturkunskapen så försöker vi både följa det dagsaktuella och bakgrunden. Med de filmer och böcker vi visar eleverna – och det är en viktig del av utbildningen – försöker vi avspegla den nya verkligheten.
Horace Engdahl om Tolkskolan
Det är förstås inte alla elever vid Tolkskolan som senare blivit kulturellt allmängods. Men en anmärkningsvärt stor andel har gått vidare till tunga poster inom näringsliv, akademi och den politiska världen. På bilden elever under läsåret 1979-80.
Foto: Försvarsmakten
"Jag minns det rasande tempot i utbildningen. Vi skulle vara kapabla att hålla fångförhör på ryska efter ett halvår. Detta häpnadsväckande resultat åstadkoms med ålderdomliga pedagogiska metoder, byggda på skräck. Skolan tog in dubbelt så många varje år som man egentligen ville utbilda och ställde rekryterna, bortskämda primusar från landets gymnasier, mot varandra i en skoningslös utslagningstävlan. Den som tre veckor i följd hamnade under det röda strecket på den så kallade hetslistan över provresultaten i ryska fick sluta och sändes till sin andrahandsuttagning, vanligen I19 i Boden, en fruktad adress. Beslutet kungjordes inte för eleverna på annat sätt än att man en morgon fann olyckliges säng utburen i korridoren med blodgruppskortet ovanpå.
Då visste man att man aldrig skulle återse honom.
Jag minns förhörsövningarna, där vi turades om att spela den snälle och den stygge förhörsledaren (den snälle bjöd på cigaretter) eller likt amatörskådespelare på en sommarteater med varierande talang uppförde våra hastigt inlästa fångroller. Vi fick lära oss att aldrig ställa ledande frågor och att behålla initiativet i samtalet utan att komma med tomma hot. Jag minns de härliga standardreplikerna "Kriget är slut för er del, Ivanov!" och "Ingen kräver av er att ni ska förråda ert fosterland."
Vad jag har för nytta av lärdomarna från Tolkskolan idag? Förhörstekniken är väl inte utan vidare tillämpbar i det mänskliga umgänget, men ryskan var en erövring av bestående värde. Den är mig fortfarande till hjälp i min läsning av Nobelkandidater. Under mina år som Akademiens ständige sekreterare hade jag faktiskt också nytta av kunskaperna i underrättelse- och säkerhetsarbete när jag skulle skärpa sekretessen och täta besvärande läckor i organisationen."