Redan under måndagen gick Aurora 17 in i försvarsskedet och kustförvarsoperationen, skedet i övningen då Sverige angripits av fientliga styrkor spelade av amerikanska och svenska förband.
Under tisdagen fortsatte striderna när den svenska brigaden satte hårt mot hårt och inledde ett anfall ut mot kusten genom Södermanland.
Mineringar stoppade upp anfallet
De två manöverbataljonerna från Skaraborgs regemente, P 4 och Norrbottens regemente, I 19, fick jobba hårt för att bland annat ta sig igenom fiendens mineringar. Tuffast blev för bataljonen från P 4 som stötte på en mycket omfattande minering söder om Gnesta. Här blev det tvärstopp och bataljonen blev tvungna att kalla fram ingenjörkompaniet från Göta ingenjörregemente.
Fältarbetsresurser för rörlighet
I ingenjörkompaniet finns bland annat resurser för att understödja manöverbataljonernas strid med fältarbeten för rörlighet exempelvis minspaning och minröjning samt upprättande av tillfälliga förbindelser över vattendrag och förstörda vägavsnitt.
Snabb minbrytning
När ingenjörerna var på plats vid mineringen och området runt omkring säkrats gick det snabbt att bryta mineringen och efter en dryg timme kunde 42:a pansarbataljonen fortsätta anfallet ut mot kusten. Striderna avslutades 19.00 på tisdagskvällen och förbanden skulle därefter försvara tagen terräng fram till att avvecklingsskedet med lastning och hemtransporter inleddes under onsdagsdygnet.
Sammanhängande realistiskt scenario
– Från arméns sida är vi mycket nöjda med övningen, vi har fått möjlighet att träna i ett långt och sammanhängande scenario där vi har lyckat skapa realistiska förutsättningar så att förbanden har fått träna sina förmågor. I och med övningens längd har vi också fått träna de olika funktionskedjorna, till exempel försörjning , sjukvård och transporter, berättar Michael Nilsson.
”Vi har haft specificerade träningsmål för alla ingående enheter, detta ger oss möjligheten till en väl underbyggd utvärdering som i förlängningen ger oss ett bra underlag för att börja planera nästa stora övning” säger brigadgeneral Michael Nilsson, övningsledare för markförbanden under Aurora 17.
Foto: Lubna El-Shanti/Försvarsmakten
Alla soldater bidrar till helheten
– En annan viktig del är att vi har haft möjligheten att använda alla våra kategorier av soldater, plikt-, deltids- och heltidssoldater. Det är en förutsättning för att vi ska kunna fylla upp våra förband med den numerär som behövs för att kunna genomföra en sådan här stor övning, fortsätter Michael Nilsson.
– Brigaden har också fått möjlighet att i hög grad använda sina underställda funktionsförband som till exempel indirekt eld och fältarbetsresurser. Vi har dessutom fått verka över stora ytor med alla typer av friktioner som det innebär, dessutom i landets mest tätbefolkade område. Vi har omhändertagit alla dessa friktioner på ett mycket bra sätt. Vi har också fått verka med andra nationer, till exempel har amerikanska pansarförband agerat fiendestyrka och vi har haft amerikanska attackhelikoptrar som understöd till brigaden. Summa summarum har allt detta tagit brigadförmågan ytterligare ett stort steg framåt.
Allvarlig olycka
– Tyvärr måste vi också konstatera att en allvarlig olycka inträffade under tisdagseftermiddagen. Strax före klockan 16.00 på tisdagen kolliderade ett persontåg och ett stridsfordon av typen pansarterrängbil 360 vid Västerljung i Södermanland. Tre soldater från Södra skånska regementet, P 7, är skadade och har förts till sjukhus.
– Det är en otäck händelse för alla inblandade, både för dem på tåget och för vår egen personal. Vi fortsätter nu att ta hand om vår personal och lägger extra stor vikt vid säkerheten inför den omfattande transportapparaten som nu inleds. Vi kan inte slappna av ännu, övningen är inte slut förrän alla förband är tillbaka på sina respektive hemorter, avslutar Michael Nilsson.