MWDNTS är ett internationellt symposium inom ramen för Nato med syfte att stärka samarbetet mellan länderna och vidareutveckla användandet av tjänstehundar i militära sammanhang.
– Jag tycker det är viktigt att vi som medlemmar i Nato visar att FHTE genom Luftstridsskolan som kompetenscentrum har ambitionen att bjuda in och dela med oss av våra kunskaper och erfarenheter, säger Peter Öhrling från Försvarsmaktens Hundtjänstenhet (FT`HTE) som ansvarade för symposiet.
Föreläsningar och diskussioner har blandats med praktiska övningar där hundförare och hundtjänstpersonal från de deltagande länderna fått ta del av ett brett spektrum av ämnen, från CBRN (kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot), till minröjning och skyddsarbete med patrullhundar.
– Det har aldrig varit viktigare än vad det är nu när omvärlden ser ut som den gör att se hur Natos olika medlemsländer använder sina hundar så att vi kan lära oss från varandra. Samarbete är nyckeln till framgång och genom att utbyta kunskap kan vi stärka vår gemensamma förmåga, säger Kelly Wolstencroft som arbetar med förmågeutveckling vid det brittiska försvarshögkvarteret.
CBRN – en växande utmaning
I dagens säkerhetspolitiska läge har kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot blivit alltmer aktuella, men många länder saknar ramverk för hur hundar kan användas i dessa sammanhang. Hundarnas luktsinne kan användas för att identifiera olika ämnen på mycket låga koncentrationsnivåer vilket gör dem till ett ovärderligt komplement till tekniska sensorer.
– Vi märker av att det kommer in betydligt fler frågor på temat och det har plötsligt blivit ett verklig hot när man vet att Ryssland till exempel använt kemiska ämnen i Ukraina. Det gör att man tänker man på det på ett annat sätt, säger Hilde Juul Söndrol från Forsvarets ABC-skole i Norge, som var en av föreläsarna under symposiet.
Samtidigt kan CBRN vara extremt farliga miljöer och stor vikt behöver läggas vid vad hundföraren kan och bör göra för att skydda hunden. Även om fördelarna med att använda hundar i dessa miljöer är tydliga så måste man hela tiden väga fördelarna mot riskerna.
Praktisk övning
I den krispiga novembermorgonen genomfördes en av de praktiska delarna. Övningen inleddes med ett lydnadsmoment innan hundförare och hundar skulle ta sig en bit över vatten i en uppblåsbar båt. Hunden skulle helt enkelt vänta på sin förare medan denne satte på sig överlevnadsdräkt och flytväst.
– I ett team om två hundförare från olika nationaliteter och en hund har de fått jobba tillsammans och testa ett nytt flythjälpmedel och transportsätt. De har sedan fått paddla en sträcka för att därefter genomföra ett områdessök, säger Försvarsmaktens Katarina Norberg som höll i övningen.
Intresset för övningen var stort och alla ekipage genomförde den med gott resultat, trots att det var nya förutsättningar för många av dem. Alla hundar markerade och hittade gömman vilket också är ett bra betyg för både hundar och hundförare.
– Det har gått jättebra, vi har haft en hund som ville simma men vi hann hejda den och vi har heller inte haft någon som ramlat i vattnet. Deltagarna har tyckt att det är väldigt kul och alla har velat genomföra övningen, berättar Katarina Norberg.
En av deltagarna från Nederländerna instämmer:
– Det gick väldigt bra både för mig och för min hund. Det svåraste var nästan att hoppa i och ur båten, det var både halt och ostabilt och dessutom ska man samtidigt ha koll på hunden, säger han.
Minröjning
Minröjningsverksamhet har tidigare funnits inom Försvarsmakten men den delen har varit vilande i många år. Nu har intresset för det vaknat till liv igen.
– Vi ser att det kommer att finnas ett behov för framtiden och då gäller det att tidigt börja återta den kompetensen och förmågan. Vi inhämtar kunskaper och försöker lära oss så mycket som möjligt, säger övningsledare Peter Öhrling.
En av föreläsningarna under symposiet handlade om just detta och om hundarnas betydande roll inom området. Hunden kan öka effektiviteten avsevärt och både minska tidsåtgång och kostnader inom minröjningsoperationer.
– Vi vill vi dela med oss av våra erfarenheter och om miljön vi arbetar i. Om vi bättre kan identifiera och förstå farliga områden kan vi också skräddarsy hunden vi skickar dit, säger Mikael Bold från organisationen APOPO som var på plats och föreläste.
Han berättade om lärdomar från uppbyggnaden av organisationens minröjningskapacitet med hundar i Ukraina och betonade vikten av tidig dialog med nationella myndigheter och starka träningsstrukturer.
– De största slutsatserna vi dragit från Ukraina är vikten av en tidig dialog med nationella myndigheter, starka träningsstrukturer och efterlevnad, samt hur vi visar att vår produkt är tillräckligt bra, säger Mikael Bold.
Avel och uppfödning
Under symposiet presenterade FHTE den svenska modellen kring avel och uppfödning. De flesta Natoländer köper in sina hundar från externa uppfödare, till skillnad från Sverige som har sitt eget avelsprogram. Flera av deltagarna på symposiet berättar att deras länder försökt sig på att starta upp egna avelsprogram men att det är både tidskrävande och kostsamt.
– Det är kostsamt att starta upp men det är inte kostsamt att driva. Det fattades ett moget beslut där och då (2004) om att Sverige skulle ha sitt eget avelsprogram. Nu kan ju vi känna oss trygga under lång tid framåt, säger Peter Öhrling.
Eliseo Moen Ponta som är chef för Forsvarets hundeskole i Norge fyller på med hur läget ser ut i Norge och med fördelarna med att ha sitt eget avelsprogram:
– Såsom det fungerar i Norge idag går fint, men vi kan ju inte garantera tillgången på hundar. Om hela världen ska börja köpa in hundar så blir marknaden pressad och antingen går priserna upp eller så går kvaliteten ner, säger han.
Symposiet avslutades i positiva tongångar och deltagarna uttryckte stor uppskattning. Redan innan hemresan hade flera börjat diskutera nästa års symposium vilket ses som ett tydligt tecken på att det varit både givande och inspirerande dagar.