”Dödspatrullen”

En fruktad sexmannagrupp

Februari 2004. ÖB Håkan Syrén håller pressmöte i samband med att han lämnar in Försvarsmaktens underlag till det kommande försvarsbeslutet. Arbetsgruppen Grundorganisation, eller AG GRO, påbörjar nu sitt uppdrag. Foto: Andreas Karlsson/Försvarets Bildbyrå

Under 2004 åkte sex militärer och tjänstemän från Försvarsdepartementet och Försvarsmakten runt i Sverige för att besöka 45 förband, skolor och staber inom försvaret. Uppgiften var att jämka samman försvarets framtida behov med regionalpolitik, ekonomi och politiska påtryckningar. De sex skulle därefter föreslå vilka förband som behövdes läggas ned när försvaret ville förändra sin grundorganisation och göra besparingar inför framtiden.

Bland militärer runt om i landet och hos medierna fick gruppen snabbt öknamnet ”Dödspatrullen”.

Egentligen hette den Arbetsgruppen Grundorganisation, AG Gro, och leddes av Göran Gunnarsson, som då var chef för Grundorganisationsledningen vid Högkvarteret. Han hade påbörjat sin militära karriär i kustartilleriet, vilket senare blev amfibiekåren. Förutom befattningar vid bland annat Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) tjänstgjorde han även som chef för en styrka av militära observatörer i före detta Jugoslavien.

Som ordförande för AG Gro var det hans ansvar att leda det arbete som skulle leda till ett konkret förslag för en ny grundorganisation inom Försvarsmakten.

– Jag hade en chef en gång, ubåtsjägaren Göran Frisk, som brukade säga: ”Det man säger att man ska göra i nästa försvarsbeslut är vad man bör göra redan i dag, men inte vågar göra”. Det var väldigt kloka ord och jag hade med dem i bagaget, att vi skulle komma med ett förslag som kunde bli verklighet, säger Göran Gunnarsson.

Arbetsgruppen, som hade utsetts av regeringen och försvarsminister Leni Björklund, bestod, utöver Gunnarsson, av departementsråd Dan Ohlsson, ämnesråd Johan Appelberg och departementssekreterare Mårten Sundmark från Försvarsdepartementet samt överste Carol Paraniak och överste Bo Bengtsson från Försvarsmakten.

I ryggen hade de ÖB:s underlag för försvarsbeslutet. Huvudalternativen var oförändrade anslag på 40 miljarder kronor om året eller en minskning med tre miljarder. Båda alternativen skulle leda till att man minskade antal militära förband och skolor från 30 till 19–20 stycken och att 2 500 officerare och lika många civilanställda miste jobben. Ett tredje alternativ var en minskning med sex miljarder kronor vilket skulle göra att förbanden skulle minskas till cirka 25 procent i antal. Cirka 3 600 officerare och 3 000 civilanställda skulle då tvingas lämna Försvarsmakten.

Landet runt bland 45 enheter

Exercishuset vid Gotlands regemente, P 18, är uppfört efter den välkände arkitekten Erik Josephsons typritningar och stod klart 1904. P 18 var ett av de regementen som lades ner i samband med försvarsbeslutet 2004. Josephson ritade ett fyrtiotal kasernanläggningar för regementen runt om i Sverige. Foto: Okänd/Wikimedia Commons

– Försvarsmakten tog fram ett underlag, inte kring vilka förband som skulle vara kvar eller inte, utan om vilka olika typer av förband som behövdes i organisationen för att den skulle utvecklas i rätt riktning, säger Göran Gunnarsson.

För att kunna komma fram till ett genomarbetat förslag beslöt sig gruppen för att besöka 45 enheter – förband, skolor och staber – runt om i landet för att ta del av deras tankar och åsikter.

– Vi ville ge alla möjlighet att presentera hur man såg på sina val och möjligheter. Det är alltid ett krav i sådana här processer att de ska vara spårbara, öppna och logiska. Det är viktigt att alla får lägga fram sin syn och sina argument för den framtida grundorganisationen. Till skillnad från tidigare processer så var denna utformad så att förbanden i alla fall slapp slitas mellan hopp och förtvivlan.

Processen ifrågasattes från vissa håll. Att den mer var för syns skull än att de på riktigt ville höra förbandens argument.  

– Ordet delaktighet är ett ord som ibland tolkas lite fel. Får jag inte som jag vill så har jag plötsligt inte varit delaktig. Så är det ju inte. Under den här processen fick man presentera sitt förband och vilken roll det skulle kunna ha i en framtida grundorganisation. Men sedan kunde ju inte alla få som de ville, säger Göran Gunnarsson.

– Enligt mitt sätt att se på det var det en så öppen process som möjligt, den var rationell och förslaget vi kom fram till var rätt utifrån försvarsmaktens perspektiv. Jag känner en stor trygghet kring det. Sedan att det har tyckts och spekulerats mycket, ja så får det vara. Jag sover gott om nätterna.

Invasionsförsvarets sista andetag

Östtyska vakter inväntar det officiella öppnandet av passagen vid Brandenburg Tor den 22 december 1989. I och med östblockets fall kommer nu försvarsmakter runt om i världen förändras i grunden. För svenskt vidkommande innebär det en långsam förskjutning från invasionsförsvar till insatsförsvar. Foto: SSGT F. Lee Corkran/Wikimedia Commons

Göran Gunnarsson tycker än i dag att de genom sin process lyckades ta fram ett gediget underlag utifrån tydliga urvalskriterier över hur grundorganisationen borde se ut.

– I den här processen var det viktigt att inte ha förutfattade meningar. Man får inte vara färdigtänkt, utan vara öppen för nya tankar och idéer. Det var ju därför vi åkte runt, för att få bättre förståelse för läget runt om i landet. Det var ett mycket bra samarbete i gruppen. Vi hade samma ambition från början. Vi hade såklart en del diskussioner, men om slutresultatet var vi totalt eniga.

Försvarsbeslutet, som baserades på AG Gros rekommendationer, kom den 16 december 2004 och har kallats för det sista försvarspolitiska beslutet i Sverige i ominriktningen från invasionsförsvar till insatsförsvar. Tillsammans med försvarsbeslutet 2000 kan det ses som den största förbandsslakten sedan försvarsbeslutet 1925 i svensk försvarshistoria.

Beslutet innebar att såväl grundutbildande förband i Grundorganisationen (Gro) som förband i Krigsorganisationen (Krio) försvann. Även militärdistrikten försvann och Driftvärnet avvecklades i samband med beslutet.

För Göran Gunnarsson och de andra av Försvarsmaktens representanter i AG Gro var det viktigt att ta en till vända runt landet och besöka alla de arbetsplatser som de hade föreslagit skulle avvecklas.

– Det är ju självklart så att när man får veta att man inte tillhör de förband som ska ingå i den nya grundorganisationen så växer besvikelsen och ilskan. Man har svårt att acceptera ett sådant beslut, vilket är helt naturligt. Då måste vi som föreslagit åtgärderna kunna ställa oss upp och förklara beslutet och svara på frågor. Sedan kanske inte alla accepterar våra svar.

Hur kändes det att möta de förband som fått negativa besked?

– Man går inte oberörd ifrån det, så kan jag säga. Det vore helt fel att vara totalt känslokall, men samtidigt handlade det om Försvarsmaktens framtid. Man var tvungen att ta tuffa beslut, det gick inte att komma ifrån. Är alternativet att inte göra något alls för att några kanske blir ledsna? Nej, det fungerar inte så. Om man känslomässigt inte orkar med en sådan uppgift så bör man inte ta sig an den.

Hade du gjort något annorlunda i dag om du stod inför samma uppgift?

– Jag var besjälad av tanken att vara med och utarbeta en plan för en rationell grundorganisation inom Försvarsmakten och det var också det vi gjorde. Sedan förstår jag att många hade synpunkter på både processen och vårt förslag, men jag är nöjd med det arbete vi genomförde och det hade både militär och politisk förankring, säger Göran Gunnarsson.