![En Helikopter 15 från Helikopterflottiljen deltog i räddningsarbete i Mjölby.]()
"Vi pratade på vägen ner, den skadade och jag, och sedan kunde han gå själv sista biten till ambulansen. Det var en skön känsla att se", säger ytbärgaren Albert Dahlin.
Foto: Helikopterflottiljen
I samband med underhållsarbete på Mjölby hetvattencentral var olyckan framme och en av reparatörerna skadades svårt i ena armen när han arbetade på toppen av skorstenen.
Räddningstjänsten var snabbt på plats, men deras stegar räckte bara halvvägs upp. En brandman kunde klättra upp till den skadade mannen och hans kollega och de båda såg till att han inte kunde ramla. Tur i oturen ligger Mjölby nära Linköping och en av Försvarsmaktens helikopterbaser.
Foto: Helikopterflottiljen
– Vi hade varit ute på övning i elva dygn och landade på Malmen på förmiddagen. Samtalet från Räddningstjänsten kom när vi var på väg tillbaka efter lunch, berättar Albert Dahlin.
Två besättningar gjorde sig snabbt klara. Utrustningen ligger alltid i ordning ifall något skulle hända. Den helikopter 15-besättning som Albert Dahlin ingick i var också den som genomförde själva räddningsinsatsen. Varje uppdrag är en gruppinsats.
Den här gången var det Albert Dahlin som firade ner sig längst ett rep medan en annan uppdragsspecialist i helikoptern dirigerade hur piloterna skulle flyga. Piloterna har dålig sikt rakt under helikoptern, deras jobb är att styra så försiktigt att det inte blir några tvära kast på repet, där Albert Dahlin nu hängde ovanför skorstenen.
– Det krävs att alla är skärpta till hundra procent men jag vet att kollegorna är rutinerade och fruktansvärt duktiga, säger Albert Dahlin.
När Albert nått ner till den skadade kunde han konstatera att mannen var vid medvetande och att det gick att prata med honom, vilket alltid underlättar vid en räddningsinsats. Han hade med sig en
”sling” att lägga runt mannen för att sedan fästa i repet, men den behövdes inte. Brandmannen hade redan fått på mannen en helkroppssele så det var bara att haka fast den i repet.
– Sedan lyfte kollegorna oss med helikoptern så försiktigt och sakta de bara kunde för att säkert sätta ner oss vid den väntande ambulansen. Vi pratade på vägen ner, den skadade och jag, och sedan kunde han gå själv sista biten till ambulansen. Det var en skön känsla att se, berättar Albert Dahlin.