Hälso- och sjukvårdspersonal till Mali 03 förbereder sig

Sol och skurar turas om och det är de första dagarna i september. På marken på Göteborgs garnison ligger två soldater med svåra splitterskador. Deras bil har kört på en hemmagjord bomb en så kallad IED. Till platsen kommer sjukvårdspersonal som snabbt ser om skadorna och ger smärtlindring.

Att ha koll på alla delar, som små nålar och pipetter och var de ska förvaras, ingår i utbildningen.
Att ha koll på alla delar, som små nålar och pipetter och var de ska förvaras, ingår i utbildningen. Foto: Ukrika Roos/Försvarsmakten
Att ha uppsikt på patienten och vad som händer hela tiden är viktigt.
Att ha uppsikt på patienten och vad som händer hela tiden är viktigt. Foto: Ukrika Roos/Försvarsmakten

Detta är ett av många scenarion som övas när det nu går in i den tredje och sista veckan för medicinalpersonalen som ska åka till Mali (Mali 03). De är på Försvarsmedicincentrum i Göteborg för en befattningsutbildning och de kommer att åka till till Mali i slutet av november. De är 35 personer från hela landet varav 20 är legitimerade (läkare, sjuksköterskor och veterinär).

Det är nu man kan förändra, inte på plats

Det har varit teori och föreläsningar varvat med olika övningar på skadeplatser. En stor del är att stärka teamen och utbilda för de speciella utmaningar och miljöer där de ska verka.

- Denna utbildning är extremt viktig för oss. Vi lär känna varandra, tränar tillsammans och med rätt utrustning. Det är viktigt att testa och anpassa utrustningen innan, för när vi väl är på plats finns ingen tid till justeringar eller byten. I den kliniska vardagen övar man inte så mycket heller, säger Yohan Robinson som är kirurg.

Yohan arbetar sedan 2008 på Uppsala Akademiska sjukhuset inom ortopedi och ryggkirurgi. Han är utbildad i Tyskland och gick sin ST-tjänstgöring inom trauma där. Han har varit med på FS 27 och 28 där han tjänstgjorde som kirurg på fältsjukhuset i Marmal.

- Denna mission är lite annorlunda från Afghanistan. Klimatet är detsamma men nu är det en FN-mission istället för NATO-ledd insats. Jag kan tänka mig att vi får söka samarbete med andra länder och missioner på plats i större utsträckning, berättar Yohan.

Bred utbildning

Några olika koncept man studerar under befattningsutbildningen är; taktiskt omhändertagande i strid (TOS framtaget koncept av Försvarsmedicincentrum) samt Battlefield Advanced Trauma Life Support (BATLS, den civila sjukvården har samma men i Försvarsmakten finns tillägget B i utbildningen).

För övrigt lär de sig bland annat; ökenvärme, mental hälsa, belastningsskador, läkemedel, ökenmedicin, folkrätt och preventiv medicin. I det sistnämnda ingår även att kunna hantera skyddskläder vid högrisksmitta typ ebola.

- Detta är bra förberedelser där vi preppas för vår egen del och goda möjligheter att samträna grupperna och tropparna, säger Jonathan Holkko som är plutonchef för medicinalpersonalen i Mali 03.

Jonathan är taktisk officer och hans ”hemmaförband” är Trängregementet och Sjukvårdförstärkningskompaniet. Jonathan har också tidigare varit i Afghanistan på FS 16 och FS 23.

Två viktiga delar

Sjukvårdsplutonen består av två delar, dels en Campenhet som tar hand om soldaterna i Mali 03 med daglig sjukvård, och dels lätta och rörliga traumagrupper.

I Campenheten ingår ett traumalag och ett kirurgilag som är beredd att ta emot akut skadade soldater. Periodvis finns också psykolog och sjukgymnast på plutonen. Den andra delen av sjukvårdsplutonen, de lätta och rörliga traumagrupperna, följer med andra enheter som verkar utanför campen. Deras uppgift är att vid ett skadeutfall ta hand om de skadade och transportera dem till en förbandsplats.

Sjukvårdsplutonen är övad på att ta hand om och vårda skadade under krävande och svåra situationer.  Inte minst därför att miljön här i Mali ställer höga krav på oss, det är mycket varmare, dammigare och torrare än vad vi är vana vid i Sverige.

Sjukvårdsplutonen har sjukvårdsberedskap alla dygnets timmar om något skulle hända.

På insatsen tjänstgör även veterinär samt stabsläkare som båda ingår i och leds av stabsfunktioner.

Svårt att rekrytera specialkompetenser

- Det är fortfarande svårt att rekrytera kirurger till utlandsmissioner. Jag tror att det dels kan bero på att vi i Sverige börjar rekrytera för sent. Det tar många år innan man är specialist och då är det annat i livet som gäller. En ST-läkare som får tillgodoräkna sig missionstid skulle säkert kunna klara det och komma tillbaka med viktiga erfarenheter, tror Yohan.

Resonemanget går över till Cecilia Gustafsson som är chef för 2:a sjukhuskompaniet på Försvarsmedicincentrum. Det är detta kompani som ansvarar för bemanning av hälso- och sjukvårdspersonal till Mali03.

- Jag håller med Yohan till del, säger Cecilia. Som läkare och framförallt kirurg jobbar man idag oftast i team om två kirurger. Vi har ambitionen att ha en senior och färdigutbildad ST-läkare för den ena kirurgbefattningen och för den andra befattningen skall man ha gjort minst tre år på sin ST-utbildning. Huruvida man skulle kunna inräkna sig den erfarenhet man får under en utlandsinsats har vi inte mandat att göra utan det får den klinik avgöra som vederbörande tjänstgör vid normalt.