Minjaktstävlan- en prestigefylld tävling att vinna

– Nu kör vi! ropar fartygschefen på HMS Ven, örlogskapten Bengt Forssman. Fartyget sätter beordrad kurs och fart, sonaren startas, och en förväntansfull stämning råder i stridsledningscentralen. Klockan är 12:00 och fartyget är först ut i minjaktstävlingen.

Fartyget HMS Ven söker efter minor under övningen Swenex 16.
Fartyget HMS Ven söker efter minor under övningen Swenex 16.
Klargöring av fartygets ROV (Remote Operated Vehicle) innan losskastning. Den fjärrstyrda undervattensfarkosten används till att identifiera och oskadliggöra minor med. Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten
Fartyget HMS Ven söker efter minor under övningen Swenex 16.
Fartygets ROV är sjösatt och kommer att fjärrstyras till den position där objektet är som ska identifieras. I stridsledningscentralen kan man se undervattensfarkostens kamera på en bildskärm. Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten
Fartyget HMS Ven söker efter minor under övningen Swenex 16.
Intressanta objekt på botten markeras tydligt ut i sjökorten för att kunna undersökas noggrannare och klassificeras. Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten
Fartyget HMS Ven söker efter minor under övningen Swenex 16.
Kranföraren får arbeta en hel del när ROV:en ska sjösättas och tas upp. Mellan varje dyk för identifiering tas farkosten upp på däck igen. Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten
Fartyget HMS Ven söker efter minor under övningen Swenex 16.
Losskastning från Berga. HMS Vens första moment i övningen Swenex är att vara först ut på minjaktstävlingen. Tävlingen kommer att pågå under den första veckan mellan minröjningsfartygen. Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten

Minjaktstävlingen genomförs varje år med minröjningsfartyg från både Tredje- och Fjärde sjöstridsflottiljen. Att vinna tävlingen är prestigefyllt, då de tävlar i sin förmåga att hitta och identifiera minor.

Lika förutsättningar för alla fartygen

Tävlingen genomförs på samma bana och under samma tidsförhållanden, så förutsättningarna för fartygen är samma för alla. Hur många övningsminor som har placerats ut i banan får inte fartygen veta.

– Tävlingen kan se olika ut från år till år, men i år ska varje fartyg hitta och identifiera sex olika minor på så kort tid som möjligt. Fartygen får bara genomföra sex dyk med undervattensfarkost eller med dykare för att optiskt identifiera minorna under ytan.

Dessutom ska fartygen göra en tidsbedömning på sin förmåga innan man börjar. Varje fartyg ska uppskatta den tid man tror att det tar att hitta och identifiera sex minor. Maxtiden är dock satt till 12 timmar. Har man inte lyckats hitta och identifiera sex minor inom den tidsram man har uppskattat blir det poängavdrag, berättar kapten Jonas Hedman som är en av domarna för tävlingen.

Klassificering med undervattensfarkost

Direkt efter tävlingens start börjar sonarofficeren arbetet med sökandet efter minorna. Fartyget gör två knop genom banan.

Varför åka i en låg fart när tävlingen ska genomförs på tid?

– Den låga farten är ett måste för att sonarbilden ska bli så tydlig som möjligt. Kör man för fort blir sonarbilden för rörig och det blir svårt att urskilja ekon. Det blir lätt att missa ett intressant eko, förklarar sonarofficeren Emilie Lindgren.

Efter noggrant sökande och klassificering av olika intressanta ekon är det dags att sjösätta undervattensfarkosten för att identifiera det första objektet på botten. Första objektet visar sig tyvärr inte alls vara en mina. Det är en stålram, misstänkt likt en stålram från en metallsäng. Det suckas högt av missbelåtenhet i stridsledningscentralen. Nu har de bara fem dyk kvar till att identifiera minor på. Andra sjösättningen av undervattensfarkosten gick betydligt bättre. En mina kunde identifieras som typ F63.