In i kaklet

Sex år som Sveriges Överbefälhavare

Den 1 oktober lämnar han över till sin efterträdare. Men mycket återstår att göra innan dess. Försvarets Forum följde med på Sverker Göransons sannolikt sista insatsresa till Mali. Dels för att vara med när han besökte soldaterna i Mali 01, dels för att blicka tillbaka på hans tid som ÖB men också för att blicka in i framtiden.

Militärer i ett litet rum.
I väntan på att få träffa Malis försvarschef. En TV står på och visar franska ”Så ska det låta”. Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten
Två män i uniform går mot kameran, landskapet är ökenlikt.
Besöket i Mali är kort och intensivt. Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten
Två män skakar hand.
ÖB tillsammans med Malis försvarsminister. Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten
ÖB besöker sjukhuset på Camp Nobel utanför Timbuktu. Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten
Mottagningsceremoni på Timbuktus flygplats. Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten
ÖB Sverker Göranson stiger av planet i Bamako. Foto: Anton Thorstensson/Combat Camera/Försvarsmakten

Det är Sverker Göransons andra resa till Mali. Han var här för första gången i oktober förra året för att bädda inför den kommande svenska FN-insatsen. Nu i början av maj 2015 åker han dit bara några veckor efter att regeringen presenterat försvarspropositionen för de kommande fem åren. En proposition som tydligt pekar i nygammal riktning – det nationella försvaret är det viktigaste.

– Jag upplever att den resa vi har gjort är helt naturlig som en konsekvens av vår egen nationella utveckling men också av omvärldsutvecklingen. Vi har i ett avseende varit för långt ut i marginalen och det var några försvarsbeslut sedan när pendeln helt slog ut till det internationella. Sverige skulle försvaras bäst på bortaplan. Men det var väl en tio år sedan. Förra försvarsbeslutet var ju "både och" och det är ju helt logiskt att det nu fortsätter i samma riktning, men med tyngdpunkt i det nationella som de senaste fem åren.

Målet: brigadchef

När Sverker Göranson 1974 ryckte in på P 6 i Kristianstad pågick det kalla kriget. Öst mot Väst och Sverige mitt emellan. Mycket har hänt på de dryga 40 år han varit i kronans tjänst.

Hade han det här jobbet som slutmål när han började?

– Nej, jag tror alla vi människor, både enskilt och i grupp, mår bättre av om man koncentrerar sig på att leverera ett bra jobb där man är och det har alltid varit min ledstjärna. Alltså 'nu är jag plutonchef', 'nu är jag kompanichef' och nu ska jag göra det så bra jag kan. Sen har organisationen sagt "du borde ta att steg till" och då har tävlingsmänniskan i mig slagit till och då har jag tänkt 'det är klart jag ska prova det också'. Men ett mål satte jag upp när jag gick på skola i USA. Jag ville bli brigadchef, det tyckte jag vore väldigt roligt. Det var ju för att jag såg ett eget stort ansvar både vad gäller människor och materiel och allting. Men efter det har jag fokuserat på här och nu. Och på den vägen är det.

Steget som kräver konsensus

Den vägen har den här veckan fört honom till Mali där han nu skyndar mellan olika möten. I utkanten av Bamakos internationella flygplats träffar han först de FN-svenskar som ingår i Minusma som insatsen kallas och som bland annat jobbar med logistik. Campen är relativt enkel och kontrasten blir därför stor när han sedan på två olika hotell inne i centrala Bamako först har ett möte med FN:s högste representant i Mali och sedan med chefen för EU:s utbildningsinsats i landet.

– EU Training Mission Mali. I foajén på det hotell som EU hyrt in sig på hänger en gigantisk EU-flagga. Under senare år har Sverige intensifierat sitt samarbete med såväl Nato och EU och arbetet med att fördjupa det nordiska samarbetet pågår för fullt.

Frågan är då hur långt Sverige kan gå?

– Vi är medlemmar i FN. Vi är medlemmar i EU och vill lösa utmaningar tillsammans och det gäller även i säkerhetsdimensionen och då är det naturligt att vi ser till att vi organiserar Försvarsmakten som en del av samma konceptuella tanke.

Sverker Göranson konstaterar att Sverige "håller den nationella beslutsrätten i helgd" men menar att samarbetena ändå kan fördjupas betydligt mer.

– EU och Nato är två organisationer som består av nästan samma länder. Och det är många som ställer frågan "vore det inte logiskt om Sverige och Finland tog ett steg till?". Men då måste vi som nation komma till en mognadsgrad där vi kommer överens om att så ska det vara. Jag tycker att man ska vara försiktig med att säga "nej, aldrig" för det är ungefär som att säga att världen står helt stilla.

Mötet med Obama

Innan Sverker Göranson lämnar Bamako hinner han också träffa både Malis försvarschef och landets försvarsminister. Bägge uttrycker tacksamhet för Sveriges bidrag till FN-insatsen i allmänhet och den insats man gjort veckan innan för att försvara staden Timbuktu från rebeller i synnerhet. Gemensamt för alla möten som Sverker Göranson deltar i under resan är att han äger dem från första stund – oavsett om det är ministrar eller soldater han möter. Och genom åren har det blivit många möten.

– Ett speciellt tillfälle var min första fotpatrull i Afghanistan 2009. Det var med soldater från I 19 i Boden som anställts och tränats för NBG-08. De var så oerhört professionella och hängivna sin uppgift. Men det möte jag upplever som störst är nog ändå Natos toppmöte i Chicago för några år sedan där det runt bordet fanns stats- och regeringschefer från hela världen. Allt från Karzai i Afghanistan till Hollande i Frankrike. Och där president Obama stegade in just genom den dörren där jag satt, gick rakt fram till mig och sa "god dag general, hur står det till?" och jag svarade snabbt "tack utmärkt och ni själv?". Det är klart att det blev ett speciellt ögonblick för mig personligen.

Det i kombination med att se så många människor i samma rum som man annars bara sett på TV gör att det är ett tillfälle som sticker ut.

Från värnplikt till profession

Sticker ut med svenska mått gör också temperaturen i Timbuktu, cirka 80 mil norr om Bamako och som är nästa anhalt på resan. Här har det svenska underrättelseförbandet som ingår i Minusma sin bas. Den dagen ÖB kommer på besök visar termometern 51 grader och klimatet är bara en av flera utmaningar som förbandet har att hantera.

Först handlade det om att bygga en camp och för det svarade soldater ur Ing 2 – "det löste de strålande" – och nu handlar det om att samla in de underrättelser som behövs för att FN ska kunna hantera säkerhetsläget i området. Det jobbet gör personal från i huvudsak K 3. Gemensamt för alla soldater är att de, redan innan insatsen i Mali, var anställda i Försvarsmakten. Under Sverker Göransons tid som ÖB har Sverige lagt värnplikten vilande och istället övergått till ett anställt försvar.
Den största försvarsreformen på över hundra år. Samtidigt har Försvarsmakten, enligt ÖB, fortsatt att leverera med kvalitet både på hemmaplan men också utomlands:

– Det är en av de saker som jag är mest nöjd över att vi klarat. Vi har gjort det under oerhört stor press, både ekonomiskt och personellt och vi startade reformen tidigare än vi egentligen ville. Men jag är också nöjd över de två senaste årens försvarsdebatt.
En debatt som lett till ett trendbrott vad gäller försvarsanslagen.

Lång väg till höjda anslag

Vårens försvarsuppgörelse slutade med en ökning av försvarsanslagen på 10,2 miljarder kronor de kommande åren. En höjning, men en bra bit från de 4 miljarder per år som Försvarsmakten redovisat att man behövde för att kunna leverera det som försvarsberedningen kommit fram till i sin rapport.

– Detta är ett första viktigt steg, som måste följas av fler, om omvärldsutvecklingen fortsätter åt samma håll som nu. Men nu gäller det för oss att fokusera på att omsätta alla de av politiken givna förutsättningarna vad gäller förbandsutveckling, förbandsutrustning och träning.

Men vägen fram till höjda försvarsanslag har varit långt ifrån spikrak. ÖB och Försvarsmakten har målmedvetet arbetat med att utifrån en tydlig expertroll definiera behoven och under våren 2013 tyckte sig Sverker Göranson se början till en ändrad inställning från politiskt håll. Men tonen var stundtals hård och ifrågasättande.

– Periodvis då tittade jag mig själv i spegeln och frågade mig 'vem tackar dig för den tid du lägger ner på det här?'. Men jag hoppas att de som skriver historien ska konstatera "att det nog inte var så dumt".
Bland det största i Sverkers liv

Vad som skrivs i historieböckerna i den här frågan är än så länge oklart. Klart är däremot att Sverker Göranson under lång tid arbetade oerhört hårt. Och precis som några av de soldater som medaljerades under stekande sol i Timbuktu i samband med ÖB:s besök och inte klarade av hettan, var ÖB själv tvungen att tillfälligt kliva åt sidan under åtta veckor i inledningen av 2013. Men att då kasta in handduken fanns aldrig på kartan, säger han:

– Nej, jag är ju tävlingsmänniska och jag ville ta paus där, ladda om batterierna och få på kedjorna på vagnen igen. Och jag tvivlade aldrig på att jag skulle klara det. Inte minst tack vare allt det stöd som strömmade till honom från när och fjärran.

– Krasst var det stödet nog bland det största som inträffat i mitt liv, som jag unnar många att uppleva.Det är mycket speciellt. Du tror att du är helt själv men så kommer det signaler på någonting helt annat.

Utanför byn Kabara, dryga milen från den svenska campen i Timbuktu ligger ett färjeläge. Det är en strategiskt viktigt plats. Här fraktas varor över floden Niger. De två färjorna, varav en har reparerats av svenska soldater, tar två lastbilar åt gången och det tog flera veckor att frakta över all materiel som krävdes för att få igång den svenska insatsen. Men det gick vägen, tack vare hårda uppoffringar från de svenska soldaterna.

– Vår personal är oerhört professionell i allt de gör. Både utomlands och hemma i Sverige.

Fortfarande för jävligt

Ett professionellt agerande från all den inblandade personalen gjorde också att Försvarsmakten för första gången sedan 1981 kunde slå fast att en – eller flera – främmande undervattensfarkoster kränkt svensk territorium, långt in i Stockholms skärgård.

– Jag är utomordentligt stolt över att vi kunde genomföra den operationen till den nivån att vi med hundra procent kan bekräfta kränkningen. Det visar ju att organisationen är oerhört kompetent, samtidigt som vi måste vara ödmjuka och säga att vi med hundratals mil kust inte kommer kunna upptäcka allting med de förutsättningar vi har i dag. Men vi kommer alltid, vid de tillfällen vi kan, reagera och agera.
Att själva kränkningen inträffade var inget som förvånade ÖB.

– Om man tittar på omvärldsutvecklingen så är det inte förvånande. Sen är det likväl för jävligt att någon går så långt i förberedelser eller för att testa våra system så att man är inne i vår skärgård. Dessvärre har vi inte kunnat slå fast nationaliteten och det är förstås synd. Det hade varit väldigt intressant att veta.

Totalt försvar i ny modell – ett måste

Läget i närområdet kommer att vara fortsatt osäkert konstaterar Sverker Göranson.
– Vi har en stor granne i öster som under sju år reformerat alla sina stridskrafter, inklusive kärnvapen och där vi fortsatt måste följa hur det landet utvecklas i sitt statsskick och sin ledning. Ryssland har i Georgien och Ukraina mycket tydligt visat att man är beredd att ta till väpnat våld om man anser att det är lämpligt. Min bedömning är att de kommer att fortsätta att strategiskt värdera när de kan ta ett steg framåt och de kommer ta tillfällen att trycka på. Det som förändrats mycket tydligt de senaste åren är att man gör det man sagt i skrift, alltså man blandar och använder både civila, ekonomiska och energimässiga maktmedel i kombination med våldsmedel. När vi tittar på fortsatt samhällsutveckling, måste vi ta med oss detta, i vårt samarbete med andra myndigheter. Vi måste skapa det som på engelska kallas för "Full Spectrum Defence", ett slags "Totalt Försvar Ny" som inbegriper alla dessa dimensioner.

Veteranerna viktiga för ÖB

Under Sverker Göransons tid som ÖB har de stora truppinsatserna i Kosovo och Afghanistan avvecklats. Nu ligger fokus på Mali. När de soldaterna återvänder hem till Sverige efter avslutat uppdrag gör de det som veteraner och ska tas om hand enligt den veteranlagsstiftning som gäller sedan några år tillbaka. Sedan sin tid på Balkan har Sverker Göranson varit "besjälad", som han säger, av arbetet med veteraner.

– Att vi tar hand om de våra är och kommer att vara en oerhört viktig fråga. Och det är också något som bygger förtroende för Försvarsmakten och vår verksamhet.

Men det finns också de som aldrig kommit hem.

– När någon stupar är det oerhört tungt. Men det är den yttersta konsekvensen av vårt uppdrag. Jag upplevde det för första gången i Bosnien och det är lika tungt varje gång.

Vad har han då sagt när han mött de anhöriga till dem som gett sitt liv, ytterst under hans befäl?

– Det är inte alltid att det blivit så mycket sagt. Det är mer att mötas och de facto krama varandra och skapa utrymme för att visa att man är ledsen. Men det handlar också om att finnas där för att kunna svara på frågor och ta emot synpunkter.

Några anhöriga har han fortfarande kontakt med och träffar då och då.
– Jag måste säga att jag uppskattar det. Det blir en annan sorts vänskap som fortlever och det är viktigt.

Hela vägen in i kaklet

Om några månader blir Sverker Göranson själv veteran med stort V. Den första oktober lämnar han över kommandotecknet till sin efterträdare.
Än i dag minns han känslan i kroppen när han själv tog emot det av sin företrädare Håkan Syrén:

– Där och då en oerhörd stolthet för det ämbete jag var på väg att ge mig på, men också för det uppdraget och den organisation jag var satt att leda och det den levererar. Men det var också med en viss känsla av inre oro av vad det skulle innebära. Det gick inte då, och det kommer det inte göra för min efterträdare heller, att förstå vad det personligen skulle innebära. Det är skillnad att stå i halvbackskedjan och att vara i pole position hela tiden, så är det bara.

Han har två till synes enkla råd till sin efterträdare.

– Var dig själv. Och ställ inte andra krav på andra än vad du kan leva upp till själv. Det är helt vitalt.

Tillsammans med sin fru tänker Sverker Göranson ge sig ut på en längre resa efter att han klivit av. Då tänker han fundera över framtiden och – som han säger – "värdera de olika förslag" som han har fått. För lägga sig på sofflocket tänker han inte göra.

– Nej, det är jag alldeles för otålig för. Men jag och min hustru ska betydligt mer än tidigare bestämma över vår egen tid.

I Malis hetta fortsätter de svenska soldaterna oförtrutet sitt arbete. Det kommer Sverker Göranson också göra fram till den sista september.

– Det är ju det där med att leva som man lär. Jag sa till dem att köra ända in i kaklet. Då gäller det mig också.

Fotnot: artikeln har tidigare varit publicerad i personaltidningen Försvarets forum.

ÖB i Mali

Intervju med ÖB Sverker Göranson under hans besök i Mali, tidigare i våras.