Hård belastning avslöjar svagheter

- Antonio testar HMS Kullens besättning

Genom att utsätta besättningen för hård belastning syns deras svagheter. Det är grundtanken när Antonio Toscano med utvärderingsgrupp går ombord på minröjningsfartyget HMS Kullen för en lång dag full av utmanande överraskningar.

Testledare Antonio Toscano, i vit overall, går igenom planeringen för dagen. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Sonarofficer, SONO, Niklas Larsson i stridsledningscentralen på HMS Kullen. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
En sjöman med en AK 5 bekämpar yttre hot mot HMS Kullen. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Stridscentralen för inre strid finns i mässen på fartyget. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
En sjöman med en kulspruta 58 bekämpar yttre hot. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
En maskinist i maskincentralen redo att hantera oväntade fel. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Personal på fartygets rib-båt övar man överbord. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Maskinister lagar ett arrangerat fel i en av motorerna. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Det är en utmaning att få till ett nödvändigt avbrott för mat, när larmen går i ett ombord. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
En sjöman spolar ner en låtsasbomb i havet, uppkastad av angriparna i gruppbåten. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
Babords skytt blir simulerat skadad och tas omhand av en kollega. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten
HMS Kullen, ett minröjningsfartyg i Kosterklass är tillbaka i Berga örlogsbas efter en intensiv dag till sjöss. Bredvid ligger systerfartyget HMS Ven. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten

Antonio, för dagen klädd i en vit overall, har arbetat på Fjärde sjöstridsflottiljen sedan 2002 med att utbilda, träna samt utbildningskontrollera besättningar.

- Jag stormtrivs, vikten av att öva är vitalt och det är som att leka med ett helt fartyg, säger Antonio om att som nu gå ombord på HMS Kullen för att hjälpa besättningen att hitta sina svagheter. Syftet är förstås att stridsförmågan ska öka.

Med sig har han ett digert testprotokoll och ett antal experter på olika områden. Till exempel finns kompetens inom skeppsteknik, minjakt och systemteknik. Under dagen kommer han och hans testkollegor att smyga runt på fartyget och avsiktligt förstöra utrustning genom att rycka ur sladdar, säkringar och annat som sätter kompetensen på prov. De kommer också starta fingerade bränder, meddela vilka ur personalen som blivit skadade av olika anledningar samt styra in angrepp mot fartyget utifrån. Bland öarna i närheten väntar ett flygplan med pilot inhyrd från Frivilliga flygkåren, FFK, och två små båtar med hemvärnspersonal på att i de mest stressiga ögonblicken testa fartygets förmåga till så kallad yttre strid.

- Besättningen måste hållas konstant under stress, helst av flera problem samtidigt så att de måste prioritera. Det är då brister i rutiner och utbildning syns bäst, säger Antonio Toscano med ett tydligt engagemang i blicken.

Safeguard

I själva verket är det så många parallella övningshändelser under dagen att den normala rutinen att varje gång ropa ut "Övning, övning" följt av ett meddelande inte fungerar. I stället används den så kallade Safeguard-rutinen, det vill säga att man vänder på steken. Allt är övning om inte utropet inleds med "Safeguard".

Efterfrågad stress

Ingen i personalen ombord känner till vad som ska hända under dagen, inte ens fartygsledningen. Det är viktigt för att få en bild av hur fartyget som helhet hanterar svåra prövningar. Personalen, som till viss del är nya i sina respektive befattningar sliter på och löser fel efter fel, svettiga men nöjda med utmaningen. De bemöter angreppen från båtar och flygplan med kulsprutor, AK 5:or och vattensprutor. De tar hand om sina sårade och de släcker bränder. Men mest nöjd verkar ändå fartygschefen Jan-Erik Szabo vara, som ligger bakom att Antonio är ombord.

- Det bästa med dagen är att folk spelar spelet, att de är engagerade! Och det måste de vara, både för att själva få ut maximalt av övningen, men också för sina kollegors skull, så att de till exempel får öva på någon som spelar riktigt skadad. Det ger så mycket mer. Sen är det självklart bra att eventuella brister upptäcks så att vi kan sätta in rätt typ av utbildning, säger Jan-Erik Szabo.

Hur gick det då?

- Besättningen gjorde väldigt bra ifrån sig på alla områden och kommer att bli godkända på acceptabel nivå. Det finns detaljer som behöver förbättras, men det gör det alltid, säger Antonio Toscano.

Den slutliga rapporten är ännu inte klar, det tar några dagar för utvärderingsgruppen att sammanställa anteckningar och intryck. Men fartygschef Jan-Erik Szabo med besättning kan ändå känna sig nöjda med sin insats och se fram emot att få det slutliga omdömet. Först då kan deras fortsatta utbildningsinsatser planeras så att besättningen kan tränas och bli ännu bättre.