• Foto: Försvarsmakten
  • Foto: Försvarsmakten

Specialförband

Försvarsmaktens specialförband är primärt en militärstrategisk resurs som ska öka mängden handlingsalternativ genom att komplettera och tillföra lösningar utanför de reguljära förbandens möjlighet.

En insats ska vara ett effektivt medel att erhålla säkerhetspolitisk och militärstrategisk effekt, i synnerhet vid korta tidsförhållanden och osäkert beslutsunderlag. Specialförbanden ska vara prövade, kvalitetssäkrade och insatsberedda för operationer i alla konfliktnivåer, nationellt såväl som internationellt, inom Sveriges och EU:s säkerhetspolitiska intresseområde.

Verkar i riskfyllda miljöer

Specialförbanden kan verka i miljöer som är såväl fysiskt som psykiskt och politiskt mer riskabla än vad som normalt kan accepteras för reguljära förband. Specialförbanden kan även uppträda i otillgängliga områden med hög klimatologisk och medicinsk hotbild. Högriskmiljön innebär ofta autonomt uppträdande på stora avstånd med begränsade möjligheter att få understöd. Risker hanteras genom hög rörlighet, eldkraft, flexibilitet, operationssäkerhet och ändamålsenlig materiel. De höga krav på lösande av kvalificerade uppgifter och den uppgiftsbredd som finns för specialförbanden kräver en hög grad av specialisering. Specialförbanden har genom en utpräglad systemidé den djupa specialisering som uppgifterna kräver.

Okonventionella metoder

Specialförbanden strävar efter enkelhet i såväl planering som genomförande, oförutsägbarhet genom överraskning, okonventionella och flexibla metoder, målmedvetenhet, precision och ett högt tempo i genomförandet samt ett uppträdande präglat av diskretion i alla sammanhang.

Dessa förhållanden leder till stor fysisk och psykisk exponering av personalen som är förberedd på hög risktagning och höga krav på precision i genomförandet. Specialförbanden har hög tillgänglighet med särskilt uttagen personal med stor operativ erfarenhet, högkvalitativ och uppgiftsanpassad utrustning samt en hög utbildnings- och träningsnivå. Personalen är specialförbandens absolut viktigaste resurs.

Används i multinationella insatser 

Specialförband ska i första hand nyttjas för specialoperationer som komplexa fritagnings- och undsättningsoperationer samt till kvalificerade underrättelse- och säkerhetsoperationer. Specialförbanden nyttjas vidare till kvalificerade personskyddsinsatser samt förstärknings-, räddnings- och evakueringsoperationer. Specialförband ska även kunna etablera initial närvaro i ett område, öka ömsesidigt samarbete och stödja genomförande av gemensamma, fullskaliga operationer. Specialförband kan då tillhandahålla tidiga underrättelser och bedömningar, utbilda allierade styrkor och utveckla militär samverkan.

Specialförbandens mest frekventa användningsområde är inom multinationella insatser. Där ska specialförbanden kunna bidra med en behovssammansatt stridsgrupp, en så kallad special operations task group (SOTG).

En SOTG löser normalt någon eller flera av specialförbandens tre primära uppgifter strid (direct action), underrättelseinhämtning (special reconnaissance) och militärt stöd (military assistance). Sammansättningen av en insatsstyrka är flexibel och beror på vilken eller vilka uppgifter som ska lösas och aktuellt insatsområde. Det innebär att specialförbanden kan verka i olika styrkesammansättning. Försvarsmaktens specialförband kan verka enskilt, i form av autonoma specialoperationer eller i samverkan med reguljära förband, i form av gemensamma operationer.