Luftvärnskanonvagn 90 har sensorer och verkansmöjligheter mot luftmål.
Foto: Försvarsmakten
– Det finns ett lufthot, men förmågan för att kunna möta hotet har det planerats för sedan en längre tid tillbaka. Vi utvecklar ständigt hur det svenska bidraget till den multinationella brigaden i Lettland ska vara sammansatt när det gäller förmågor, säger kontingentschef Tobias Christensson.
Den tillförda luftvärnsförmågan ger möjlighet att bättre kunna upptäcka och verka mot luftmål såsom drönare och helikoptrar redan på bataljonsnivå men dess sensorer bidrar till brigadens luftlägesbild. Luftvärnskanonvagn 90 (LVKV 90) liknar i mångt och mycket ett vanligt Stridsfordon 90. Den största skillnaden är att LVKV 90 har en spaningsradar på tornet och att eldröret kan riktas högre.
LVKV infördes i Försvarsmakten på 1990-talet men dess eldledning har avancerad elektronik i form av en pjäsdator, radar, infrarött system för mörkerseende, GPS-system NAV90, sambandssystem och PFP-system för programmering av tändrör. Med en toppfart av 70 km/h kan vagnen hålla jämna steg med förbandet även under en snabb framryckning.