Det luktar kaffe, nybakade kolasnittar och stekos. Någon förbereder lunchens salladsbord, någon annan fyller på ett bleck med rotfrukter som ska in i ugnen. Här inne pågår ett arbete som är både grundläggande och avgörande för hela fartyget. Det är köket, eller byssan som det heter till sjöss, som håller HMS Trossö i rullning.
– Ingen dag är den andra lik. Vissa dagar består av att jag springer runt hela basen och letar varor eller utrustning på andra fartyg, vissa dagar tvättar jag och andra dagar kan jag stå och laga mat en hel dag, säger Engla Myhr, kock och logistiker på HMS Trossö.
Mitt i detta pulserande nav står köksmästaren Patrik Livchitz, överfurir på HMS Trossö. Ledare, kock, instruktör och matentusiast med både människor och menyer på sitt ansvar. Efter 16 år i civila kök, från kvarterskrogar till Michelinrestaurang i Tokyo, är det här han har hittat hem.
– Här får jag laga mat, leda ett team, utbilda unga och vara en del av något större. Det är ett drömjobb, säger han.
Kärleken till köket har funnits sedan barnsben.
– Min mamma och mormor har också jobbat i restaurang. Mormor var stenhård. "Har du inget att göra – ta en trasa." Det är service, det är ansvar och det sitter i ryggraden.
Att vara köksmästare ombord på HMS Trossö är mer än att planera menyer. Det handlar om att hålla ihop ett maskineri som aldrig stannar och om att få människor att växa.
– Du kan aldrig lära någon service. Antingen har man det, eller inte. Men du kan väcka engagemang, och det är det jag försöker göra här.
Värnplikten som kock
En som har fått sitt intresse väckt för matlagning och servis är värnpliktiga Ida Gotting. Hon är uppvuxen i centrala Stockholm och hade aldrig tidigare haft någon kontakt med Försvarsmakten. Det var först när hennes storasyster genomförde värnplikt och tyckte det var roligt som Ida blev nyfiken. När det var dags för mönstring var hon därför positiv, även om det blev en stor omställning.
– Jag hade aldrig varit ute i fält förut, så mycket var nytt för mig. Det var tungt med packning och långa marscher, men samtidigt en rolig utmaning, säger hon.
När hon kom till Karlskrona och började sin befattningsutbildning som kock upptäckte hon en ny sida av sig själv.
– Jag har aldrig varit särskilt intresserad av matlagning, men det visade sig vara jättekul. Vi började från grunden, och nu får vi vara med och ta egna initiativ i köket. Det är kreativt och inspirerande.
Inför framtiden funderar hon på att stanna kvar.
– Jag trivs jättebra på Trossö. Alla är så välkomnande, instruktörerna är kunniga och ser oss mer som kollegor än bara värnpliktiga. Jag funderar faktiskt på att ta anställning.
Fyra mål om dygnet
HMS Trossö är ett fartyg som aldrig sover. Det gör inte heller byssan. Med fyra måltider per dygn, var sjätte timme, måste köket vara igång dygnet runt. Oavsett om havet gungar, ett larm går eller en övning pågår. Samtidigt har alla i byssan dubbla roller. Utöver matlagning är de också sjukvårdare. Det innebär att varje dag kan kastas om på sekunder.
– Ena stunden rör du i grytan, nästa står du med syrgas och ska agera vid en brandövning. Det är en utmaning, men det är också det som gör jobbet meningsfullt, säger Engla.
För Patrik innebär det att han har fått kombinera sin kockroll med akutpraktik, både på ambulans och sjukhus.
– Det var väldigt nyttigt att få se det på riktigt på något sätt. Vi gör ju andra insatser ombord också, ibland hjälper vi till att dra tampar och veckolastning eller så tränas vi för att släcka bränder, säger han.
Det ger en extra dimension till uppgiften att inte bara ansvara för maten, utan även för sina kollegors välbefinnande. Byssan är inte bara ett kök, det är också en plats där människor ses, möts och ibland fångas upp. Det sociala är en naturlig del av arbetet, något som inte går att planera men som ofta gör störst skillnad.
– Vi ser alla. Alla passerar oss. Vi märker direkt om någon mår dåligt. Ibland räcker det med att bjuda på en kaka eller att fråga hur det är. Det är den delen av jobbet jag värdesätter mest, säger Patrik.
Att arbeta så nära människor kräver en viss fingertoppskänsla, men också en närvaro och värme som inte går att spela fram. Det är något som har byggts upp över tid, och som genomsyrar hela Trossös servicekultur.
– Det bästa är när någon kommer in och säger "tack, det där behövde jag". Då vet man att man gjort något som faktiskt spelar roll, säger Engla.
Kreativitet i kastrullen
Man skulle kunna tro att allt i verksamheten är i militärisk ordning, och det är det till viss del. Men det finns också mycket utrymme för kreativitet. Menyer sätts inte bara efter scheman, utan efter råvaror, inspiration och vad som råkar vara på kampanj.
– Det är nästan som en sport att hitta något kul för en billig peng. Jag gillar att förädla enkla råvaror, göra något nytt och överraska. Det är där hantverket kommer in, säger Patrik.
Under längre övningar måste färska råvaror planeras noggrant och efter en viss ordning. När färskvarorna är slut blir det konserver, rotfrukter och hållbara lösningar. Men Patrik och hans kollegor ser till att variationen finns där ändå, med temadagar, önskemenyer och spännande nattmål.
– Vi kan servera asiatisk nudelsoppa på natten, eller köra italienskt en tisdag. Det är kul att ta besättningen på en liten smakresa, mitt i allt det militära.
I byssan på HMS Trossö finns närvaro, kunskap, omsorg och ett ständigt driv att få andra att orka. Oavsett om det handlar om att fylla magar eller stärka moral.
– Vi kanske inte alltid ses som det häftigaste fartyget, men vi är det fartyget som får de andra att funka. Det är något att vara stolt över, säger Engla.
Och Patrik, han stannar kvar som vardagens lugna mitt. Med öga för människor, passion för mat och en stark vilja att utveckla såväl de anställda kockarna som nya värnpliktiga.
– Det här jobbet är inte för alla. Men för mig är det perfekt. Det är fullt av liv, ansvar och glädje. Jag får jobba med människor, och med mat. Vad mer kan man begära?