Scenariot var ett fullskaligt anfall österifrån, i Europa och mot Sverige och då främst Gotland. Det som övades var Natos förmåga till kollektivt försvar, alltså artikel 5 som innebär att en attack mot ett Natoland ses som en attack mot alla medlemsstater. Man övade strategisk, operativ och taktisk nivå, med alla domäner, mark, luft, sjö, specialförband, cyber och rymd.
Robert Nylén, avdelningschef för Försvarsplanering och policyavdelningen.
Foto: Johan Rodensjö/Försvarsmakten
– Det som var extra spännande för oss svenskar var att här användes Natos skarpa planer och Natos skarpa chefer gick i befattning, säger Robert Nylén, avdelningschef för Försvarsplanering och policyavdelningen, och en av de svenska deltagarna.
Robert Nylén konstaterar att det var stort fokus på Sverige, Östersjön och framförallt Gotlands strategiska läge, för att nå Finland och Baltikum.
– Det var första gången mig veterligen som det övades att Nato bekämpade mål på svenskt territorium och på svensk begäran. Det var också tydligt att Nato inser värdet av Sverige som logistikbas.
I spelet var Sverige precis som i verkligheten fortfarande inte medlem i alliansen.
– Men vi begärde att få ingå i Natos operationsområde, i alla domäner, säger Robert Nylén.
Ett femtontal svenskar satt som responscell på Joint Warfare Center i norska Stavanger – dessutom fanns det svenska samverkansteam och officerare utplacerade på samtliga Natostaber: i Brunssum (JFC-C), Northwood (MARCOM), Ramstein (AIRCOM) och Mons (SHAPE), till exempel. USS Mount Whitney som låg ute på Atlanten deltog också i övningen.
– Alla var sammankopplade och använde Natos ledningssystem som gör att alla kan hantera hemlig information i skrift, bild och tal, säger Robert Nylén.
Runt 2 500 olika händelser spelades in i övningen som pågick under tio dagar.