Johannes Dahlquist från Skellefteå har precis fullgjort sin första vecka i utbildningen till jägarförstärkningsgruppchef. Han har, tillsammans med andra befälsuttagna, ryckt in knappt två månader före övriga värnpliktiga för att hinna få ett försteg.
– Jag vet att det här året kommer att bli väldigt jobbigt, men jag ser fram emot det och allt jag kommer att lära mig. Bara på någon vecka har jag lärt mig massor, säger han.
I sin nya roll får han kombinera två av sina stora intressen, fordon och friluftsliv.
– Det känns som att det kommer att passa mig riktigt bra.
För Jonathan Marklund från Sundsvall var jägargruppchef målet redan innan mönstringen. Och det blev som han önskade.
– Jag ville verkligen göra lumpen. Jag har spelat mycket fotboll och varit lagkapten så det känns extra bra att nu kunna utvecklas i en ledarroll. Den här tiden kommer att vara väldigt krävande, men jag tror också att jag kommer att lära mig mycket om mig själv.
Samtliga värnpliktiga vid K 4 är speciellt uttagna eftersom de bedömts besitta de egenskaper som krävs för att verka i ett jägarförband. Det handlar till viss del om fysik, men mest om mental styrka och ett rejält pannben. Uppgiften ska lösas, ofta under lång tid och ofta på bekostnad av den personliga bekvämligheten. Soldaterna specialiseras också inom olika befattningar – här utbildas allt från skyttar till sjukvårdare, signalister, fordonsförare och spaningssoldat. Och mycket mer.
Jägarsoldaterna verkar självständigt i små grupper på områden kontrollerade av motståndaren. De bedriver strid och spaning, oftast riktad mot motståndarens viktigaste funktioner inom ledning och logistik.
För att uppgiften ska lyckas krävs understöd av jägarförstärkningsplutonerna. Dessa soldater bidrar med nyckelfunktioner inom till exempel transport och samband i samma krävande terräng. Den subarktiska.
I dag står vapenutbildning på schemat och de värnpliktigas ansikten och armar har blivit fulla av bett medan de drillat anläggning och avfyrning.
Under sommartid är myggorna en faktisk utmaning att räkna med. Det är också de ljusa nätterna som gör att risken för att bli upptäckt av en motståndare ökar, och det faktum att ingen utrustning kan dras i pulkor som på vintern. Tysta förflyttningar måste istället genomföras till fots med packning för kanske flera veckor på ryggen.
Den subarktiska miljön kännetecknas av gles infrastruktur, att den är genomkorsad av vattendrag, samt att landskapet är bergigt och skogarna milsvida. Vintertid måste soldaterna dessutom kunna utföra sina uppgifter i djup snö, sträng kyla och mörker.
Men utmaningarna som de värnpliktiga kommer att möta under fyra tuffa årstider gör också att förbandet får soldater med förmåga att verka i många olika typer av miljöer.
Jonathan Marklund, har redan fått vänner i gruppen av nyinryckta. Snart kommer han också flytta ihop med sin egen grupp på skvadronen. Fast nätterna på logementet kommer att vara lätta att räkna, den mesta tiden ligger soldaterna i fält.
– Jag är väldigt glad över att få lära känna ett nytt gäng. Vi ska vara tillsammans 24 timmar om dygnet och jag tror att det kommer att svetsa oss samman. Vi tränar för att kunna gå ut i strid om det krävs. Det innebär att jag lägger mitt liv i deras händer precis som de lägger sina liv i mina och det kräver en enorm tillit till varandra. Jag tror inte att det är många personer man kommer att ha en sådan relation med i livet.