”Ett bra sätt att inte tappa skärpan”

Fem frågor till Frans Eriksson som jobbar med ammunitionsröjning i Mali

Stabspersonal från Sverige har varit på plats i Timbuktu i Mali på camp Nobel sedan 2014. Göta Ingenjörregemente byggde campen 2014 och Försvarsmakten har sedan dess bidragit till stabiliseringsinsatser i området via FN-ledda Minusma (United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali). För Frans Eriksson är en internationell insats ett sätt att behålla skärpan och skapa motivation, men det innebär också längtan efter familjen.

Kapten Frans Eriksson från Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, befinner sig i Mali i rollen som stabsofficer inom ammunitionsröjning. Foto: Försvarsmakten
Camp Nobel 2017. Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten

Kapten Frans Eriksson från Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, befinner sig i Mali i rollen som stabsofficer inom ammunitionsröjning. 

Hur är läget där du befinner dig?

Jag befinner mig på den svenska delen av ”Supercampen” i Timbuktu. Läget här har varit relativt lugnt de senaste veckorna. Förutom någon enstaka ammunitionsröjningsuppgift har vi hållit oss sysselsatta med utbildning och träning av förbandet.

Du är stabsofficer ammunitionsröjning - vad innebär det?

Det innebär att jag sitter i staben och är sakkunnig inom ammunitionsröjning (EOD). Jag funktionsleder EOD-funktionen, jag planerar och genomför utbildning träning inom hela hanteringen av hotet från hemmagjorda sprängladdningar (C-IED). Utöver det så är jag en del av incidentlaget. Staben är relativt liten och alla måste hjälpas åt att lösa olika uppgifter. En stor del av mitt arbete de senaste dagarna har varit som orderredaktör och planering inför kommande operationer.

Kan du beskriva hur en vanlig dag ser ut?

En vanlig dag omfattar ett par planerade möten och ibland något uppkommet. Någon timme varje dag avsätter jag till att läsa de rapporter som kommer in via FN-systemet i syfte att ha en så bra helhetsbild som möjligt. Jag träffar naturligtvis EOD-gruppen dagligen när de inte är ute på operationer och antingen genomför vi något tillsammans eller planerar kommande verksamhet. Andra uppgifter kan vara möten inom området C-IED med Minusma och stöd till andra delar av förbandet. Utöver tjänsten försöker jag träna dagligen, det blir extra viktigt för oss som sällan lämnar ”campen”.

Hur ofta rapporterar du erfarenheter till förbandet/Högkvarteret i Sverige?

Jag rapporterar till Sverige på olika sätt. En del är den veckovisa förbandsrapporten från Mali 06 där fältarbetsrapporten är den del där EOD-funktionen avhandlas. Utöver den så diskuterar jag den aktuella hotbilden från minor, oexploderad ammunition (OXA) och improviserat tillverkade bomber (IED) med Swedecs underrättelseavdelning på minst veckobasis.

Vad är bäst respektive sämst med ditt uppdrag?

Det som motiverar mig är att kunna komma ut och jobba skarpt med det som jag under många år tränat på och utbildat mig inom. Att komma ut och genomföra internationell tjänstgöring då och då är ett bra sätt att inte tappa skärpan på jobbet hemma i Sverige. EOD-gruppen jag jobbar med från röjdykardivisionen är mycket kompetent och grabbarna är trevliga att umgås med vilket såklart är viktigt för hur man trivs under insatsen. Det som jag upplever som jobbigt är att jag är långt borta från min familj.