Rekryter lär sig grunderna i vintertjänst

Under en vecka i februari har Artilleriregementets rekryter genomfört grundläggande vinterutbildning. Utbildningen har innehållit praktiska övningar som till exempel skidteknik, vapenhantering, stridsförflyttningssätt, pulkdragning och förläggningstjänst.
– Rekryterna måste förstå hur viktigt det är att vidta rätt åtgärder samt att arbeta aktivt och förebyggande, berättar fanjunkare Robert Jonsson, en av instruktörerna under vinterutbildningen.

I pulkan transporteras gruppens gemensamma materiel som tält eller understödsvapen. Foto: Samuel Stridsman/Försvarsmakten
Vid en förläggningsplats måste all materiel maskeras både från luft- och markhot. För att dölja grupperingsplatsen används naturmateriel som granris och buskar samt maskeringsnät. Foto: Samuel Stridsman/Försvarsmakten
"Rekryterna måste förstå hur viktigt det är att vidta rätt åtgärder samt att arbeta aktivt och förebyggande", berättar fanjunkare Robert Jonsson, en av instruktörerna under vinterutbildningen. Foto: Samuel Stridsman/Försvarsmakten
Som vintersoldat måste kunskapen om kyla och färdigheten att arbeta i vintermiljö vara så pass god att vintern inte blir en fiende. Foto: Samuel Stridsman/Försvarsmakten
Den som någon gång genomfört ett isvaksbad har mycket större chans att överleva om en riktig olycka skulle ske. Foto: Samuel Stridsman/Försvarsmakten
En av de största inledande farorna om man går genom isen är att individen grips av panik när det kalla vattnet når kroppen. Foto: Samuel Stridsman/Försvarsmakten

Februari är i regel en av de kallaste månaderna i Norrbotten. Passande nog sjönk temperaturen efter flera veckor med nollgradigt väder ner till tjugo minusgrader dagen då vinterutbildningen för Artilleriregementets rekryter startade. För att bli en god vintersoldat krävs bland mycket annat grundläggande färdigheter med skidutrustning.

Vita blixten, Försvarsmaktens beprövade terrängskidor, är en viktig del av utrustningen för den enskilde vintersoldaten och är något av en klassiker som används än idag, bland annat för att de är lätta att underhålla under fältmässiga förhållanden.

Rekryterna har under utbildningen fått öva skidteknik på plan mark och i kuperad terräng. Svårighetsgraden ökas succesivt genom att rekryterna först åker utan utrustning, sedan bär de stridspackning och till slut har de även fått dra pulka.

I pulkan transporteras gruppens gemensamma materiel som till exempel tält och understödsvapen. Pulkan är otymplig, speciellt med tung last i uppförsbackar. Åkning i nedförsbacke kan innebära att flera soldater måste hjälpas åt för att bromsa vikten från pulkan.

Rätt åtgärder och anpassad klädsel

Huvuddelen av utbildningen genomfördes ute i fält. Som vintersoldat måste kunskapen om kyla och färdigheten att arbeta i vintermiljö vara så pass god att vintern inte blir en fiende. För att stridsvärdet på truppen ska kunna återhämtas optimalt är det viktigt att lägga god tid på att få in rätt rutiner vid raster och förläggningstjänst.
–Rekryterna måste få förståelse för hur viktigt det är att vidta rätt åtgärder vid kyla samt att arbeta aktivt och förebyggande. Exempelvis att anpassa klädseln beroende på tjänsten samt att i förväg ha tejpat över metallytor på den personliga utrustningen för att minska kontakt med ytor som leder kyla, berättar Robert Jonsson.

Vid grupperingsplatsen måste all materiel maskeras från både luft- och markhot. För att dölja platsen används terrängens förutsättning med buskar och träd samt maskeringsnät.
– En styrka kan lätt röjas av de spår som skapas i snön, därför måste alla vinterförband beakta särskild spårdisciplin. Vid passage ut och in från grupperingsområdet måste alla soldater använda endast ett eller ett fåtal skidspår för att försvåra för en fiendestyrka att lokalisera grupperingen, fortsätter Robert Jonsson.

ISVAKSBAD

Som avslutning på vinterutbildningen genomförde rekryterna ett isvaksbad. De som tidigare upplevt isvaksbad har mycket större chans att överleva om en olycka skulle ske. Alla som grundutbildas genomför detta som en del av vinterutbildningen.
En av de största inledande farorna om man går genom isen är att individen grips av panik när det kalla vattnet når kroppen. Ofta resulterar det i att individen kippar efter andan, det i sin tur kan leda till drunkning. Rekryterna måste därför få kontroll på sin andning och sedan med en stadig röst anhålla om att få komma upp ur vattnet. Slutligen måste de få av sig de blöta kläderna, torka sig och sedan få upp sin kroppsvärme. Oftast genom att springa värmeslingor och dricka varm dryck.