Dödläge i Sydsudan

För regeringen och oppositionen handlar dödläget om att det inte finns någon kompromissvilja avseende maktdelning eller geografisk indelning av landet. Strider mellan regeringen och oppositionen pågår mer eller mindre kontinuerligt i norra delen av landet kring oljefälten och längs gränsen mellan de områden regeringen respektive oppositionen kontrollerar.

Fredssamtal utan resultat

Presidenten, Salva Kiir, med sina anhängare som i huvudsak är från Dinka-stammen är inte beredda att dela makten i landet med Riek Machar och hans supportrar som i mestadels är från Nuer-stammen. Fredsamtal har pågått sedan våren 2014 under ledning av länder från Östafrika med stöd av USA, Storbritannien och Norge men inga konkreta framsteg har gjorts, parterna är låsta i sina positioner.

Resultatet är att oljeproduktionen har minskat radikalt samtidigt som oljepriset sjunkit vilket gjort att statens intäkter sjunkit kraftigt. Statsinkomsterna spenderas till stor del på vapenköp vilket innebär att mycket lite används för utveckling av landet eller försörjning av landets flyktingar. Presidenten har utlyst nyval i juni 2015 men får inget stöd från den främste sponsorn USA som kräver att ett fredsavtal skall vara klart innan val hålls.

FN-transporter attackeras

Unmiss huvuduppgift är att skydda civila vilket i praktiken innebär att skydda Unmiss flyktingläger och i övrigt måste resurserna användas för att skydda FN:s egna underhållstransporter till flyktingarna och den egna organisationen. FN:s transporter har vid ett flertal tillfällen attackerats, två helikoptrar har skjutits ner – senast i augusti 2014, vägtransporter attackerats där FN soldater dödats och dessutom har pråmarna på Nilen beskjutits. Mycket få resurser återstår för att bidra till ett säkerhetsläge i landet där flyktingarna kan återvända till sina hem vilket riskera att göra flyktinglägren permanenta. FN står inför ett dödläge där över en miljon människor lever som flyktingar i sitt eget land och behöver försörjning.

Försörjningen av en FN-styrka på cirka 15 000 civil och militär personal kräver stora resurser. Under en stor del av året måste alla transport ske med flyg eller med pråmar på Nilen på grund av att vägnätet inte går att använda under regnperioden. En tur och retur transport med pråm på Nilen från Juba i söder till Renk i norr tar cirka en månad.

Politikerna i Sydsudan och FN måste tillsammans hitta en väg framåt ur dödläget där flyktingarna kan återvända hem och resurserna kan användas för utveckling av landet. Ytterst vilar ansvaret på politikerna i Sydsudan att ta ansvar för sin befolkning och skydda deras mänskliga rättigheter.