Insatsövning mot sabotage i Kalixområdet

Det är lördag den första november. Klockan 05.00 ringer telefonen ringer hos en av gränsjägarbataljonens insatsplutonchefer. Plutonchefen larmar i sin tur in sina soldater som omedelbart börjar förbereda sig för insats.

Kort efter larmet samlas soldaterna och påbörjar lastningen av den gemensamma utrustningen. Det sägs inte mycket när de snabbt gör sig marschfärdiga. Foto: Kjell Enquist
Plutonchefen ger order till soldaterna och organiserar plutonen inför den specifika uppgiften. Foto: Kjell Enquist
Varje soldat fyller på tre magasin med skarp ammunition som ett förstahandsbehov. Mer ammunition finns med i fordonen. Foto: Kjell Enquist
”Personalen är välutbildad, huvuddelen är samtränad och även om några tillkommit från andra plutoner är jag säker på att vi löser uppgiften" sa insatskompanichefen Conny Pettersson. Foto: Kjell Enquist
Grupperna får detaljerade uppgifter av plutonchefen som gjort en enkel terrängmodell av kvistar och stenar. Gruppcheferna repeterar sin uppgift som kvitto på att man har koll. Foto: Kjell Enquist
Hunden Zota analyserar. Hundkroppen är i spaningsriktningen, öronen på skaft och nosen analyserar luftpartiklarna. När hundarna kopplar av kan plutonchefen breddgruppera sina soldater och en patrull med hund skickas att detaljkontrollera om förrådet visar tecken på åverkan. Foto: Kjell Enquist
Säkerheten främst. Även under en tillämpad stridskjutning genomförs säkerhetsgenomgång och visitation före och efter skjutning. Foto: Kjell Enquist

Det försämrade säkerhetsläget i vår närhet har medfört att regeringen i höstas tillförde mer pengar till Försvarsmaktens övningsverksamhet.
I Militärregion nord berör det samtliga förbandstyper. Planer, metoder och förmågor testas i syfte att upptäcka förbättringsområden. Denna gång står en av gränsjägarbataljonens insatsplutoner i fokus. Bataljonen är en av de två Lappandjägargruppen i Kiruna har ansvaret att hålla i trim.
– Omvärldsläget kräver översyn av planverk och fler övningstillfällen. De har vi nu fått mer pengar till och det känns bra, säger Anders Ahlin, chef för Lapplandsjägargruppen.

Ordergivning

Soldaterna som kallats till insatsen som är rekryterade och bor i närområdet är snabbt i selen. De vet vad som gäller och alla kan sin uppgift. Kort efter larmet är soldaterna på plats vid sitt förråd för att hämta den gemensamma utrustningen. Alla är uniformerade, beväpnade och fokuserade. Det sägs inte mycket när de snabbt gör sig marschfärdiga. Kompanichefen kallar cheferna till ordergivning och delger den uppgift de förväntas lösa. Plutonchefen samlar därefter plutonen, denna dag bestående av drygt 30 soldater varav tio kvinnor, som alla satsar delar av sin fritid för att vara en del av Sveriges försvar. Chefen ger order och organiserar plutonen inför den specifika uppgiften. Skarp ammunition, kartor och annan materiel fördelas. Viss materiel kontrolleras och funktionstestas. Gruppcheferna anmäler efterhand till plutonchefen när de är marschfärdiga.

– Personalen är välutbildad och huvuddelen är samtränade och även om några tillkommit från andra plutoner är jag säker på att vi löser uppgiften, säger insatskompanichefen Conny Pettersson.
– Det är idag allt vanligare med tillfälligt sammansatta enheter då verksamheten i hemvärnet är frivillig och alla inte alltid är disponibla i fredstid. Vi får ändå alltid snabbt ihop effektiva enheter oavsett om det gäller insats eller stöd till samhället i någon form, fortsätter Conny.

Sabotage

Scenariot för övningen är inledningsvis att sabotörer observerats i området. För säkerhets skull måste nu ett av Försvarsmaktens förråd norr om Kalix säkras för eventuellt kommande mer omfattande insatser i östra Norrbotten. Men ännu mer kan komma att hända då övningen är tillämpad. Det innebär att plutonen inte vet något om händelseförloppet utan delges detta efter hand från högre chef – övningsledningen i detta fall.

Specialtränade hundar

Bandvagnarna påbörjar transporten norröver. Inne i fordonen småpratar soldaterna om vad som kan förväntas och vem som gör vad. Den personliga utrustningen justeras och magasin med mera packas på plats. Transporten ut tar drygt en timme.

Plutonen går in på en FAP – fordonsavlämningsplats. Soldaterna hoppar ut och säkrar platsen genom att gruppera runt fordonen. De känner terrängen väl i sitt område. För säkerhetsskull ingår också ett antal specialtränade hundar i plutonen. Jyckarna har totalkoll på omgivningen och markerar direkt ett par lördagsflanörer som promenerar förbi ett hundratal meter bort, långt innan personalen ser dem. Vädret är soligt men lite kallt, runt åtta minusgrader,  frosten gnistrar i solljuset och luften känns klar och frisk denna höstmorgon.
Grupperna får detaljerade uppgifter av plutonchefen som gjort en enkel terrängmodell av kvistar och stenar. Gruppcheferna repeterar sin uppgift som kvitto på att man har koll.

Försiktigt framåt

Gruppcheferna ger sedan gruppen order och strax därefter påbörjar plutonen framryckningen mot förrådet. Försiktighetsgraden ökar ju närmare man kommer. Sista biten kryper man in i stridsställningar. Ett bra tag spanar man av förrådsområdet. Hundarna har sinnena på spänn och likt en radar går de igenom området sektorvis. När hundarna kopplar av kan plutonchefen breddgruppera sina mannar och en patrull med hund skickas att detaljkontrollera om förrådet visar tecken på åverkan.

Ny uppgift – order och omgruppering

Precis när man har läget under kontroll eskalerar scenariot. Högre chef meddelar att sabotörer slagit till mot ett skyddsobjekt mindre än en mil bort. En av de fyra anställda på platsen lyckades fly och kunde rapportera om det inträffade från en plats en bit ifrån.

Plutonen känner platsen väl efter som den ingår i hemvärnets grundläggande skyddsuppgifter. Man har övat här och kan terrängen samt de smartaste och mest dolda framryckningsvägarna. Snabb ordergivning och plutonen ger sig av. En svag dimma ligger i området och dessutom börjar det skymma, när soldaterna närmar sig anläggningen är det kolsvart. En fredsmässig säkerhetsgenomgång bryter av några minuter. Plutonen grupperar sedan ut och placerar kulsprutor och granatgevär på väl förövade platser. När allt är klart och efter noggrann spaning upptäcker man ett fordon samt att tre till fem personer rör sig runt skyddsobjektet. Förbereds ett sabotage?

Kraftfullt eldöppnande

Ordern från högre chef var bekämpa - återta. Ett närlys förändrar natt till dag och är signalen. Det gemensamma eldöppnandet från plutonen blir kraftfullt. Granatgevärens myndiga knall pulveriserade angriparnas fordon och den finkalibriga elden, med inblandat spårljus, från 30 automatvapen ligger som en vägg i målområdet. Soldaterna avancerar sen hukande mot målet några tiotal meter åt gången. Lysammunitionen ger ledning för ännu ett par eldöppnanden. Efter en dryg halvtimme var målområdet säkrat. Soldaterna slår en ring runt skyddsobjektet och plutonchefen med några mannar kontrollerar dess status innan man meddelade högre stab – uppgiften löst. 

Övningen avbryts och en omedelbar utvärdering, ledd av övningsledare från Lapplandsgruppen, genomförs i dialogform. Den tillfälligt sammasatta styrkan med soldater från flera insatsenheter får goda omdömen och är själva nöjda och nästan lite imponerade över den samordning och effekt man nyss presterat i kolsvart mörker, trots att några av soldaterna aldrig tidigare samövat detta.
– Det är glädjande att få se att våra förband på ett förtroendegivande sätt kan lösa sina uppgifter enligt de planverk vi har, avslutar Anders Ahlin.