Hårt mot hårt - Mjukt mot mjukt

EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battlegroup ska med kort varsel kunna sättas in i alla typer av situationer – såväl humanitära insatser som krig. Det innebär att all personal måste vara stridsduglig, flexibel och ödmjuk, ett krav som bara Försvarsmakten ställer.

Under Nordic Battlegroups slutövning övar soldater och officerare på att samarbeta med lokal polis, borgmästare och representanter för civila organisationer. Att kunna förklara vad man gör inför media är viktigt, och därför tränas personalen även i mediakontakter. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Övningen övervakas av en övningsledning som ser allt som händer i Byn via kameror och GPS-system. Efteråt kan man "spola tillbaka bandet" och utvärdera hur personalen har agerat i olika situationer. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
– Vi har övat tillsammans sedan 2012 och kan bedriva anfallsstrid, försvarsstrid, fördröjningsstrid och stabiliserande operationer. Det finns många ställen där vi behövs och det är alltid utmanande att inte veta vilka uppgifter man kommer att få, säger Jonas Nilsson, chefen för Core Batallion. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Några soldater från K3 väntar på att få ordern om anfall. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Strax innan anfallet gör plutonchefen och hans kollegor en terrängskiss på marken så att alla soldater kan se hur anfallsmålet ser ut. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
"Vi har fem minuters marchberedskap och är beredda att anfalla mot Spång" säger löjtnant Alexander Andrén som ingår i stridstrossen, en enhet med ledningsvagn, sjukvårdsvagn, driftstödsgrupp och två packlastbilar. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Granatkastarplutonen från P7:s 710:e kompani riggar sina granatkastare. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Soldaterna genomsöker husen i byn Spång och griper kriminella. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
En helikoter landar i utkanten av byn. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Soldaterna tar det säkra före det osäkra, letar efter vapen och olagliga preparat. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Några bybor fikar på den lokala syltan. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
En ny dag gryr. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten

Det kan låta paradoxalt, att ena stunden anfalla en tungt beväpnad motståndare genom ett kaos av rök, splitter och hesa skrik, och att i andra stunden dricka te med stadens borgmästare och resonera om hur vattentillgången säkerställs i det lokala flyktinglägret. Men sådan är yrkets natur, och det måste övas, om och om igen – för det är svårt.

Mycket väntan

Det är bara timmar kvar till anfallet. Soldaterna lunchar, går på toa och knyter dubbla knutar på skosnörena medan cheferna går igenom spaningsrapporter och färdigställer sin anfallsplan. Några grupper rör sig tyst fram genom den blöta granskogen medan deras kollegor längre bak i ledet väntar otåligt i sina bepansrade fordon. Bakom en kulle ligger några frusna soldater från K 3 på lur och inväntar order om att anfalla.

– Det är en bra övning men det blir en del väntan. Det är ofta så när många olika funktioner ska öva tillsammans. Men jag lär mig massor med nya saker varje gång och utvecklas i mitt yrke och som person, säger löjtnant Robin Grönholm från K 3.

Hårt mot hårt

Efter solens nedgång kommer den efterlängtade ordern och anfallet inleds. Frusna tår och fingrar tinar i takt med att soldaterna rör sig fram mot målet, en by där ett kriminellt gäng experimenterar med biologiska vapen och sätter skräck i lokalbefolkningen. Soldaterna omringar byn. Sedan går allting fort. De stormar fram i små klungor mellan huskropparna och säkrar ett hus i taget – våning för våning – rum för rum – tills hela byn är genomsökt och ledarna för det kriminella gänget har gripits med hjälp av militärpolis.

Mjukt mot mjukt

När byn är genomsökt och fri från bus övergår operationen i en ny fas där civilmilitära rådgivare får en viktig roll.

– Vi ser till att militären, byns ledning och civila hjälporganisationer arbetar mot gemensamma mål och inte motverkar varandra. Det kan till exempel handla om att hjälpa humanitära organisationer att nå fram dit hjälpen behövs mest, säger Oskar Bolin som är ställföreträdande chef för Nordic Battlegroups civilmilitära samverkansteam.

– Förmågan att strida ger oss möjlighet att skapa säkerhet i konfliktzoner. Därigenom kan vi möjliggöra olika typer av samarbeten och stöd till samhälle och befolkning, säger överstelöjtnant Jonas Nilsson som är chef för Core Battalion – enheten som tillsammans med det lettiska skyttekompaniet och funktionsförbanden utgör kärnan i Nordic Battlegroups markstridsförmåga.

Goda lovord

Övningen är visserligen bara halvvägs gången, men intrycket hittills är gott enligt major Marko Tillaeus som arbetar som ställföreträdande chef på markstridsskolans träningsenhet.

– Core Battalion har varit dedikerat för Nordic Battlegroup och ett högt prioriterat förband i armén. De har övat och tränat flitigt de senaste åren och är bland de bästa jag har sett sedan 2005.

– Det finns så klart alltid detaljer som man kan utveckla, men totalt fungerar bataljonen mycket tillfredställande. Personalen är vältränad, väl motiverad och jag är övertygad om att vi kommer att lösa de uppgifter vi ställs inför, säger Jonas Nilsson.