En av våra veteraner

– Jag känner en stolthet över att ha bidragit till något, något som är större än en själv säger Pontus Rydberg. Han är en av våra utlandsveteraner och har funderat kring frågan om varför han valde att åka iväg och arbeta internationellt. Erfarenheten från det arbetet gör att han idag har en annan syn på vad som är viktigt.

2009 tjänstgjorde Pontus som sambandschef i Kosovo Foto: Försvarsmakten
2011 var Pontus stf sambandschef och signalskyddschef i Afghanistan
2011 var Pontus stf sambandschef och signalskyddschef i Afghanistan Foto: Försvarsmakten
2011 var Pontus stf sambandschef och signalskyddschef i Afghanistan Foto: Försvarsmakten

Pontus Rydberg är sambandschef på en av regementets bataljoner. Att arbeta inom den funktionen utomlands gav honom förstås nyttiga erfarenheter inom det området men det är inte det som Pontus känner är den största nyttan med att ha arbetat utomlands. Däremot fick han en större förståelse för hur helheten hänger ihop och en annan syn på vad som är viktigt.

– Man får en djupare insikt i den konflikten som gör att man finns på plats i landet. Och den insikten gör att jag ser på konflikter med andra ögon. Det är verkligen inte svart-vitt utan det finns så många andra faktorer att ta hänsyn till, säger Pontus och förklarar att en av erfarenheterna han har nytta av är viljan att ta reda på mer, vilka bakomliggande orsaker och motiv finns.
– Istället för att förstora upp saker och snabbt agera kan man avvakta lite. Kolla varför saker sker. Det ger mer arbetsro istället för att brusa upp och snabbt försöka fixa.

Förberedelser inför ett riskfyllt arbete

Det är inte pengar eller äventyret som gjorde att Pontus sökte utlandstjänst utan det är viljan att bidra med något. Att bidra till ökad säkerhet, för det måste finnas en viss nivå på säkerhet i landet om biståndspengar och skolor ska göra nytta. Risken att något ska hända honom har heller inte avskräckt från att åka.
– Man kan inte tänka på riskerna hela tiden men man är medveten om dem. Man måste mentalt förbereda sig på läget i landet och vad det innebär. Men känslan av att man bidrar till något större än en själv gör att man vill åka iväg.

Inför en insats utomlands finns kurser som de som ska åka kan gå tillsammans med sin familj. Pontus rekommenderar verkligen alla att göra det för att förbereda sig på bästa sätt. Han och hans fru gick PREP-kursen (Preparation and Relationship Education Program)som Soldathemsförbundet anordnar. En kurs som ger kunskap och hjälp till förbättrad kommunikation och möjlighet att skapa en djupare och mer hållbar relation.
– Det påverkar hela familjen när man är iväg, både på gott och ont. Kursen gav bra verktyg för att kommunicera på rätt sätt. Vad är det som är viktigt att vi säger, vad behöver min partner veta.
Att gå med barnen till skola och dagis inför utlandsvistelsen och där förklara vad pappas jobb innebär ger en djupare förståelse för barnens situation när de har en förälder som är iväg.

När man är tillbaka

Att komma tillbaka hem och in i vardagen igen har fungerat bra för Pontus och han tycker han har fått det stöd han behöver. Vilket stöd som behövs beror dels på personen själv och dels på vad man upplevt när man varit iväg. Direkt vid hemkomsten finns ett program för mottagandet men behovet att fundera och diskutera vad man varit med om kvarstår.
– Det är ingen som misstycker om man pratar om vad man varit med om men det är få som frågar. De hör vad man säger men ingen riktigt lyssnar, säger Pontus lite fundersamt. Det är väl så att alla har sitt bagage, sina egna funderingar.

Störst utbyte och användning av sina erfarenheter har man med de som arbetar i samma skrå. Det kan vara som deltagare eller instruktör vid kurser som man delger sina erfarenheter från ”verkligheten” och hur man tolkade instruktioner och vad det ledde till för agerande i olika situationer. Det brukar uppskattas, främst av de som vet att de snart ska åka till ett insatsområde.

Pontus tycker det är en merit att ha arbetat utomlands och ha med sig den erfarenheten även om den liksom andra erfarenheter kan bli gamla.
– Det kanske finns ett bäst före-datum på erfarenhet men jag är glad att jag har den med mig.