Tajming och säkerhet

– Det är väldigt sällan vi genomför en så här pass komplex övning, säger Henrik Spets, övningsledare under I 19:s skarpskjutningsövning.Under en februarivecka övade stridsfordon 90 med skyttesoldater tillsammans med indirekt eld och flygunderstöd i bataljons storlek.

Nils Ohlsson, övningsmomentledare under veckan tog bandvagnens vindruta till hjälp för att komma ihåg detaljer vid utvärderingarna. Foto: Stefan Bokvist/Försvarsmakten
Till vänster: Anders Persson, soldat vid I 19 var så hungrig att han inte hade tid att värma sin ravioli på burk under dagens övningsuppehåll.
Till vänster: Anders Persson, soldat vid I 19 var så hungrig att han inte hade tid att värma sin ravioli på burk under dagens övningsuppehåll. Foto: Stefan Bokvist/Försvarsmakten
Uppe till höger: Mia Aronsson, eldledningsgruppchef tillsammans med sina kvinnliga kollegor i ett specialanpassat stridsfordon 90.
Uppe till höger: Mia Aronsson, eldledningsgruppchef tillsammans med sina kvinnliga kollegor i ett specialanpassat stridsfordon 90. Foto: Stefan Bokvist/Försvarsmakten
Till vänster: Anders Persson, soldat vid I 19 var så hungrig att han inte hade tid att värma sin ravioli på burk under dagens övningsuppehåll. Foto: Stefan Bokvist/Försvarsmakten
Uppe till höger: Mia Aronsson, eldledningsgruppchef tillsammans med sina kvinnliga kollegor i ett specialanpassat stridsfordon 90. Foto: Stefan Bokvist/Försvarsmakten

Allt utspelades sig vid Lombens skjutfält utanför Kalix i norra Sverige i vinterns prakt, åttio centimeter snö och cirka 15 grader kallt.

Syftet med övningen är att träna och samordna olika funktioner och öva bataljons anfall med skarpa vapen för att få in tajmingen men samtidig bibehålla övningssäkerheten.

De flesta deltagarna är anställda officerare och soldater från I 19 i Boden. Anders Persson, soldat sedan drygt ett år tillbaka tog igen sig med en kall burk ravioli under ett av dagens övningsuppehåll. Efter en genomförd grundläggande militär utbildning fick han chans att börja som granatgevärsskytt vid I 19, och det trivs han med.

När han inte åker bak i ett stridsfordon 90 eller genomför vagnsstrid så gör han och hans kollegor avsittning och framrycker i den nästan meterdjupa snön med snöskor och skarpladdade vapen.
– Det är första gången vi övar med skarpa granatkastare och flygunderstöd och det ska bli kul och ser hur går till i verkligheten, säger han.
Vädergudarna ville dock någonting annat så inflygningen med svenska JAS flygplan fick inställas under dagen på grund av låga moln.

En viktig funktion under övningens anfall utfördes av eldledningsgruppchef Mia Aronsson. Hon tillsammans med två andra tjejer sittande i ett specialanpassat stridsfordon 90 hade till uppgift att samordna kompaniets indirekta eld. Sedan ett år tillbaka är hon specialistofficer vid I 19 och dessförinnan var hon soldat vid samma regemente.
– Visst kan det vara mycket att hålla reda på ibland när det pratas på radiokanaler och vi ska ge order, när och var de ska ge den indirekta elden. Men än så länge har det gått bra, säger hon.

Officerare från Arméns jägarbataljon hade kallats in för att hjälpa till i det så kallade close air support momenten. Att leda flygförmågor från mark att bekämpa mål och understödja. Tyvärr hade de inte under övningens första hälft inte fått arbeta så mycket på grund av det dåliga flygvädret. Flygunderstöd kom dock av ett annat slag under övningen då helikoptrar från 1. hkpskv, Helikopterflottiljen svepte in och hämtade skadade i ett övat skadeutfallsmoment.