I tonåren flög Peter segelflyg fram till han var 16 år då han kunde byta till motorcykel. Eftersom han var flygintresserad sökte han till flygteknikskolan; han trodde inte det var någon idé att söka till pilot men Peter passade som pilot.
Från 1978 fram till 1998 flög Peter Viggen och loggade under denna tid 2119 flygtimmar. När Viggen-tiden var över skulle han bli Herculespilot, någonting som han egentligen inte ville. Peter ville omskola sig till Gripenpilot men det var han för gammal för redan då. Efter många turer, förslag och motförslag fanns möjligheten till att bli simulatorinstruktör och samtidigt få ett begränsat antal pass i Gripen. Peter ansåg dock att de få passen i Gripen inte kunde hålla honom på en tillräckligt bra nivå för att vara instruktör, så han lyckades få omskolning till flyginstruktör på F7. Nu, såhär 15 år och 1500 flygtimmar senare, kan det inte vara någon som ångrar sig.
Peter har utbildat många svenska och utländska piloter. Det är någonting han tycker är väldigt roligt.
– Jag är glad när jag gjort något bra för eleverna och divisionen. Man jobbar tätt ihop med eleverna och blir lite som en pappa.
Mycket kvar att ge
För en dryg vecka sedan flög Peter Gripen från Visby. Det ironiska är att när han skulle flyga hem var han tvungen att ansöka om att få flyga som passagerare med SK60 eftersom han då gått i pension och inte längre var anställd i försvarsmakten. Snopet men korrekt.
Men det finns ett liv efter pensionen och Peter har ett antal alternativ han tittar på, bland annat Red Bull Air Race där han har hörts som tv-kommentator många gånger. Nu funderar han på att bli tävlingsförare. Men det krävs en hel del pengar för att kunna träna. Tävling och fart är någonting som lockar även utanför stridspilotsyrket. Bland annat tog Peter världsmästartiteln i roadracing Endurance 2000. Lägg därtill ett antal Sverige-, Norden- och Europaguld i roadracing så har ni facit till vad Peter Lindén är menad att göra.
Det kanske till och med finns möjlighet att fortsätta stödja divisionen på F7 när belastningen är stor. Det är ett speciellt jobb att skiljas från. Fast jobb och jobb förresten, det är få förunnat att kunna ägna en stor del av sitt liv åt sin hobby.
– Det är lite med gråten i ögonen jag slutar. Och om jag hade fått välja igen hade jag gjort samma val som jag gjorde 1976. Direkt.