Som förste och ende svensk under årets Frisian Flag-övning har Henrik Thyni från 211:e stridsflygdivisionen agerat mission commander för en offensiv styrka med uppdrag att slå ut markmål.
Till sitt förfogande hade han 40 flygplan att planera med för att lyckas med högre chefs vilja – att slå ut flygbaser, byggnader och luftvärn i Bolivuela. Ett högriskuppdrag.
– Som mission commander är man en arbetsledare som fördelar olika uppgifter men måste ändå ha kontroll, ta de avgörande besluten och vara beredd på nya uppgifter under pågående uppdrag. Allt måste ske på ett säkert sätt och med en taktik som möjliggör för ett lyckat uppdrag, säger han.
Trots att det var två år sedan han agerade mission commander ledde han arbetet på ett lugnt och säkert sätt.
Inget lämnas åt slumpen
Startskottet för planeringen är när air tasking order, ATO, släpps vilket är cirka ett dygn innan. Till sin hjälp finns personal ur mission support element, MSE. Förutom att de har underrättelse hur fiendens styrkor och försvar ser ut presenterar de uppgiften, hoten och målen baserat på det scenario som utspelas.
På en karta över övningsområdet ritas aktuella kända luftvärnshot in. På stora tavlor ritas luften in i olika höjder, vilken roll flygplanen har – anfall eller försvar – och hur de olika flygplanen ska flyga för att de ska lyckas med sitt uppdrag.
De är få som planerar det stora flödet. Efter det första mötet där representanter från de andra nationerna medverkar tillkommer ny information.
– Det kan vara saker som vi inte känt till, exempelvis drivmedelsnivåer, att de kanske inte kan ta den typ av vapen som vi planerat med, säger han.
Allt förs upp på en stor whiteboard. Antal flygplan med vapenlast, tid för att taxa, tid för start, tid för samling i luften, tid för start av anfall, tid för att återvända till basen, tid för landning.
Mycket handlar om tid, eftersom den är kritisk. Kommer man inte iväg på utsatt tid kanske uppdraget misslyckas innan det ens har börjat. Eftersom det inte alltid finns tillgång till lufttankning är det viktigt att alla återvänder till basen på rätt tid innan drivmedlet tar slut.
– Det går att flyga ekonomiskt till samlingspunkten för respektive flygplan, det har med fart och höjd att göra men när väl striden börjar kan man inte tänka så, förklarar han.
Delgivning av uppdrag
Tre briefingar varav den sista med alla 40 piloter som medverkar i uppdraget genomförs plus den egna med de svenska piloterna. När gruppchefen går igenom svenskarnas uppgifter är det engelska förkortningar och massa siffror. Helt obegripligt för en person som inte är insatt i ämnet, men piloterna nickar medhållande och visualiserar karaktäristiskt med sina händer hur de ska flyga och svänga. All information presenteras i piloternas knäblock.
– Det gäller att vara koncentrerad och samtidigt avslappnad. Det är när man hetsar upp sig som det kan skita sig, säger Caveman som leder de svenska gripenplanen.
Väl i luften har mission commander kontroll på sitt gäng, de 40 flygplanen i den blå styrkan. Motståndarna i luften, den röda styrkan, visar sig vara 19 stycken. Dessutom åker det störflygplan, flygande stridsledning samt radar- och signalspaningsflygplan.
MVG till svenske mission commander
Direkt efter landning samlas data in från flygplanet på flygningen, denna tillsammans med övriga flygplans data visas sedan under genomgången efter genomfört uppdrag. Hela flygningen spelas upp i ett program som visar alla flygplan och deras rörelser. Detta är facit.
Efter genomgången ser Henrik Thyni lättad ut. Att vara mission commander innebär att utsättas för hög stress. Air Boss har precis gett honom beröm för arbetet. Uppdraget var ett mycket komplicerat med flera begränsande faktorer att ta hänsyn till.
– Jag är nöjd. Det jag har lärt mig är att vara övertydlig vid genomgångarna. Det räcker inte med att vara tydlig, säger han och andas ut.