Föraren, som förlorade båda benen i explosionen, blöder kraftigt. Vagnschefen skriker efter hjälp, men förefaller bara ha ytliga splitterskador. Signalisten, som satt i baksätet till vänster har svårt att andas och börjar få blå läppar, medan översten som satt intill honom är till synes oskadad men mycket upprörd och kräver att få bli transporterad som förste man till närmaste sjukhus.
Scenariot är påhittat och ingår i en lektion i traumasjukvård på ett afghanskt militärsjukhus strax utanför Mazar-e-Sharif. De afghanska soldaterna tar uppgiften på största allvar. De måste agera snabbt för att rädda så många liv som möjligt.
PA Bergsten, en narkosläkare som arbetar för den svenska Afghanistanstyrkan ställer följande frågor till sjukvårdarna:
- Hur undersöker ni patienterna?
- Vilka beslut tar ni efter er undersökning?
- Vem får vård först, hur prioriterar ni?
- Vad vill ni göra med varje patient?
- Vem åker i väg först till sjukhuset i kommande ambulans?
Flera händer räcks upp bland deltagarna som är mellan 20 och 50 år gamla. Ytterligare information om vitala parametrar ges till deltagarna när de efterfrågar dessa.
Mannen som får ordet svarar att han bedömer att det får bli föraren vars ben har amputerats i explosionen. En annan deltagare säger att de först skulle ta hand om signalisten då det är tydligt att han inte kan andas normalt.
Förbättra förmågan
Efter att alla deltagare har fått ge sin syn på saken ger den enda kvinnan i lokalen, kroatiskan Ruzica Pavic-Kevric, sin syn på saken. Liksom Bergsten är hon läkare. Båda arbetar för Isaf och är på plats på den afghanska basen för att fungera som handledare och lärare för sina afghanska kollegor. Den svenska afghanistanstyrkan har satsat på att utöva mentorskap av afghanska läkare och sjukvårdsmän för att på så sätt förbättra deras förmåga att ta hand om skadade.
– Det var lyckat. Vi tycker att det gick bra, säger ambulanssjuksköterskan Jörgen Nyqvist som även han är på plats för att undervisa i grundläggande traumasjukvård vid sidan av sin ordinarie tjänst ute med svenska enheter. Han och medical planner Hans Bergius är den drivande kraften bakom FS 21:s satsning på mentorer i sjukvård.
– De afghanska sjukvårdsmännen vet ofta vad man gör, men inte alltid varför.
Nyqvist anser att den inlärningspedagogik som används vid dagens lektion, där deltagarna engageras i form ”påtvingat” aktivt deltagande, ger resultat.
– Det märks att det finns luckor i deras kunskaper, men det blir bättre och bättre eftersom det märks att de börjar att koppla ihop det de gör nu med det vi gjort tidigare.
Den kroatiska läkaren har samma syn på saken.
– Det är också uppmuntrande att det kommer fler och fler deltagare till lektionerna, säger Pavic-Kevric.
De afghanska sjukvårdsmännen verkar också nöjda när de lämnar lektionssalen. Deras kollega, arméläkaren Noor ul-Haq har också ett gott omdöme om dagens lektionspass.
– Det är en mycket bra kurs och det märks på eleverna.