Vid underrättelseinhämtning hade det framkommit att det fanns ett träningsläger för terrorister på en ö. Amfibieskyttekompaniet fick uppgiften att förstöra lägret och överlämna personalen till lokala polismyndigheten i Cyanica då terroristerna gjorde allt för att störa den pågående FN operationen.
Kompaniet och staben påbörjade omedelbart planeringsförberedelser inför uppgiften. För att lyckas med operationen krävdes att alla visste hur operationen skulle gå till, allt ifrån transport ut till området, genomförandet, tillbakaryckningsvägar och inte minst hur transport av eventuella skadade skulle gå till. Intentionen var att genomföra operationen snabbt och precist för att minska risken för skador på tredje man.
Löjtnant Söderberg, som under övningen är chef för understödsgruppen på amfibieskyttekompaniet, förberedde sina soldater noggrant före uppgiftens lösande. Han såg till att soldaterna fick all den information de behövde innan de kom till området. Alla visste sin uppgift och var väl drillade.
Hela kompaniet påbörjade ilastning till stridsbåtar och nederländska landstigningsbåtar som skulle ta styrkan till området.
Klockan var 01.30 på natten och det var dags för Söderbergs soldater att ilasta. Tyst och snabbt klev soldaterna ombord på en nederländsk landstigningsbåt.
På order av Söderberg, anmälde signalisten till kompanichefen att ilastning hade skett och att de var nu på väg. Soldaterna passade på att fylla energidepåerna genom att äta och dricka och efter en stund blev det total tystnad förutom motorerna som bullrade. Snart hördes svaga snarkningar ombord. Det är viktigt att soldaterna tar alla tillfällen att vila.
I skydd av mörker tog landstigningsbåtarna sig fram mot området, tätt följt av förbandets ambulansinredda stridsbåt. Här fanns också helikopterresurser för att transportera eventuella skadade.
Skärpan kändes i luften
Tio minuter innan båten nådde stranden gavs orden packning på, alla var nu beredda. Båtarna gled sakta in mot stranden, men tidvattnet gjorde att den inte nådde ända fram. Utan att tveka, hoppade soldaterna i vattnet. När de nådde land grupperade de för försvar. Utan att se soldaterna kunde man känna hur alla skärpte till sig än mer och beredde sig för att lösa uppgiften.
Spaningsgruppen som varit i insatsområdet i ett dygn, mötte kompaniet och gav de senaste underrättelserna till kompanichefen som samlade sina underställda chefer, gav några snabba kompletterande order. Söderberg gav vidare order till sina soldater och tecknade sedan framåt. Nästan ljudlöst börjar förflyttningen i högt tempo till fots mot insatsområdet.
Snart hade kompaniet intagit sina positioner och anmälde till högre chef att de var på plats och var beredda att understödja kompaniet.
Väl på plats rapporterade kompaniet fortlöpande egna och motpartens rörelser för att undvika vårdabekämpning. Understödsgruppen kontrollerade avstånd och riktningar för att hela tiden vara beredda på att ge optimalt understöd till kompaniet. Signalering skedde också kontinuerligt med chefen för att han hela tiden skulle ha en aktuell lägesbild.
Den totala tystnaden bröts plötsligt av skottlossning, terroristerna började skjuta, kompaniet svarade med att skjuta tillbaka, allt var över på några minuter och terroristernas verksamhet var förhindrad. Understödsgruppen anmälde till chefen att de var beredda att lösa nya uppgifter.
– Ammunition och skaderapport! ekade i natten.
En soldat anmäldes skadad, bårbärare var snabbt på plats och placerade den skadade på båren. Kompanichefen gav order om tillbakaryckning till stranden och de väntande båtarna. Lika tyst och snabbt som framryckningen skedde, lika tyst var tillbakaryckningen trots att en soldat nu bars på bår.
Nu var det bråttom att ilasta båtarna, tidvattnet på väg in och varje minut var viktig för att inte bli kvar på ön.
Söderberg och hans soldater var nu tillbaka i båten där de direkt anmälde till chefen att de ilastat och var beredda på att motta nya order för ny uppgift.
– Jag är jättenöjd med era insatser i natt, ni har löst uppgiften på ett mycket bra sätt. När vi kommer tillbaka till Rotterdam, ska vi utvärdera insatsen, jag vill att alla enskilt reflekterar över hur vi löste uppgiften, sa Söderberg.
Ett lätt prassel hördes, soldaterna fyllde på med mat och dryck, sedan hördes bara båtens motorer.
Tillbaka på fartyget Rotterdam, väntade förutom utvärdering också vård av personliga utrustningen och vapen för att hela tiden vara beredda på att lösa nya uppgifter.
Terrängen inte alltid känd
Även om det här nu var övning så var det ingen lätt uppgift att lösa med tanke på att huvuddelen av amfibieskyttekompaniet aldrig har varit på den här platsen. De måste förlita sig på spaningsenhetens information och kartrekognosering som gjorts inför uppgiften. I många fall, även i verkligheten, är det så att platsen inte är känd och det kräver än mer att alla vet sin uppgift.
Terrängen på Isle of Wight som just denna operation genomfördes på, är relativt kuperad.