Historiskt har man sett förbi kvinnor eftersom de inte ansetts utgöra något hot, men de lever också i ett krig. Detta har lett till att det har varit svårt att nå ut till dem.
Monica Larsson jobbar starkt för att ta vara på kvinnornas röst under insatserna. Uppgiften är att coacha cheferna när en osäkerhet framstår angående kvinnor och barn. Hon jobbar själv specifikt kring dessa frågor men har även utbildat hela NBG-styrkan i ämnet.
– Det handlar om att informera kvinnorna men även att lyssna på dem, berättar Monica Larsson.
För att träna henne under övningen finns det en grupp som består av Taina Leman och Linnéa Hellman. De bygger upp olika scenarion som hon ska lösa.
– Ofta stöter man på kulturkrockar som måste hanteras och respekteras. I dessa lägen måste man anpassa sig, säger Larsson som samtidigt förtydligar att även män kan arbeta som gender-rådgivare.
Halva befolkningens röst fattas
Män och kvinnors syn är oftast olika och många gånger saknas halva befolkningens åsikt eftersom kvinnornas röst inte kommer fram. För att lösa detta antog Förenta nationerna resolutionen 1325, detta gjorde man år 2000. Då bestämdes det att öka kvinnornas roll under en insats. Sverige löste det med att använda gender-rådgivare i flera av de utlandsinsatser vi deltar i.
Viktig uppgift
En av Försvarsmaktens gender-rådgivare är Charlotte Isaksson som arbetade nere i Kongo med kvinnofrågor 2006. Ett exempel på en uppgift hon fick ta sig an var frustrationen som svenska soldaterna kände när de inte togs på allvar när de pratade med den kvinnliga civilbefolkningen. Charlotte Isaksson tycker att det vore bra om fler arbetade med kvinnofrågor, både i Sverige och internationellt.
– Yrket passar för både unga och gamla, de kan komma från vilken militär utbildning som helst, förklarar Charlotte Isaksson glatt.
Trots den stora efterfrågan av gender-rådgivare är målet med deras arbete helt tvärtom, i slutändan ska de inte behövas alls. Deras kunskaper ska då finnas bland all personal.