Övningen som kallas ”Jägarövning 4” pågick i drygt sju dagar. Syftet med övningen var att genomföra en delvis tillämpad övning - operation i bergsterräng samt uppföljning av de försök som är en del i utvecklingen av bergsförmågan. I övningen har även konkret samverkan med 11:e Helikopterskvadronen från Kallax och 212:e stridsflygdivisionen från F 21 i Luleå genomförts.
Sex månaders vintertjänst
Jägarövning 4 ingick som en del av den regionala övningen Vintersol, där Arméns jägarbataljon genomförde en insats i ett annat operationsområde än övriga förband. Området var i trakten av Ritsem, Sälka och Kebnekaise, ett för årstiden ganska snösäkert område, åtminstone i de västra delarna. De soldater som ryckte in i juli 2009 har nu genomfört drygt sex månaders vintertjänst, med snö och kyla från mitten av oktober. Gruppchefer, sjukvårdare med flera som tjänstgör i totalt 14 månader har två vinterperioder, eftersom de anlände till Arvidsjaur i mars 2009.
– Terrängen gör det utmanande och påfrestande att genomföra militära operationer i och jägarbataljonen är det enda markstridsförband i Sverige som, utan begränsningar, kan verka fullt ut i den typen av miljö, sett till alla de sex grundläggande förmågorna i vår doktrin för markoperationer. På den punkten är jägarbataljonen unik, även om utvecklingen ska fortsätta och drivas än längre men förmågan ska först och främst ge Försvarsmakten i allmänhet och Armén i synnerhet kapacitet att genomföra operationer i påfrestande, restriktiva och svårtillgängliga områden, berättar överstelöjtnant Urban Edlund.
– De förmågor och egenskaper vid förband och enskilda som de arktiska och subarktiska miljöerna både påtvingar och ger, har ett avsevärt mervärde för operationer i andra delar av världen. Men framförallt behärskar vi genom detta, förmågan att genomföra operationer inom varenda kvadratmillimeter av vårt territorium. Operationer i bergsterräng är minst lika komplext som amfibiska operationer men med skillnaden att förbandet måste vara extremt lätt utrustade och lita helt och hållet på den enskildes förmåga att verka och överleva, tillägger major Rikard Skiöld, stabschef vid Arméns jägarbataljon.
Flygunderstöd
De taktiska och stridstekniska momenten bestod bland annat av att genom spaning och övervakning inhämta information och skapa en lägesbild inför insättande av jägarskvadronen. Tidigt fick förbandet helikoptertransportera in eldledningsresurser med så kallade Forward Air Controllers, FAC, för att flygbekämpa ett uppkommet hot i en dalgång som annars hade hotat operationens genomförande. Delar av bergsplutonen understödde dessa enheter vid förflyttningen till och från observationsplats. Bataljonens bergspluton som även innehåller våra militära bergsguider hade även till uppgift att rekognosera och förbereda framryckningsvägar samt leda förflyttning till stridsställningsområden av resterande delar av bataljonen. Ett viktigt moment är terränganalyser och analys av snöns konsistens för att kunna göra lavinprognoser. Bergspluton upprättade även en bas och förberedde för den tillkommande skvadronen som genomförde stridsinsatsen i området. När motståndaren lokaliserats, identifierats och lägesbestämts genomfördes en insats med hela skvadronen i form av en skarpskjutning, genomförd plutonsvis från två separata områden. Skvadronens huvuddel förflyttades med helikopter till det område där bergsplutonen mötte upp. Därefter förflyttades skvadronen ganska omgående, längs den minst uppenbara vägen, till stridsområdena. Efter hand upprättades av förbandets logistikenheter, även en främre stödpunkt, dels genom helikoptertransport, dels genom skotertransport av förnödenheter till de främsta enheterna.
Kombinerad stab och övningsledning
Operationen leddes från bataljonens stabsplats som även fungerade som övningsledning och var grupperad i en tillfällig, framskjuten bas i Ritsem. Hela bataljonen etablerades inledningsvis i detta basområde. I scenariot var basen belägen inom det egna förbandets kontrollerade område.
– Vi måste även hitta enkla former för att öva oss i våra ordinarie befattningar. Denna övning har visat för oss själva att det går att vara både stab och övningsledning, att så många som möjligt utövar sin yrkesroll och inte i första hand bär ett blå-gult band, säger Urban Edlund
Terrängen på höjder över 1000 meter är som bekant öppen vilket medför lång sikt, det skapar stora stridsavstånd. Men terrängen är även starkt kuperad, både i stort och smått. Eldöverfallen genomfördes på avstånd om cirka en kilometer men målområdena rensades även efter hand, när egen flygspaning hade verifierat effekten av eldöverfallen. Under striden övervakades området så att hot mot de stridande enheterna skulle kunna upptäckas.
– Väderförhållandena i högt belägna områden är ofta svårbedömda och ibland överraskande men UAV:er som stöd för operationer i bergsterräng är något som skulle kunna prövas vid framtida övningar, fortsätter Urban Edlund.
Toppbestigning
Stridsinsatsen lyckades och motståndaren utgjorde inte längre något större hot. Då tog nästa skede vid, vilket var att först dokumentera effekten av den egna insatsen och sedan överlämnande av området till ett annat tillkommande förband, vars uppgift var att utgångsgruppera i och bibehålla säkerhet i området. Därefter tillbakaryckte jägarskvadronen till sin bas för att påbörja ett dygns återhämtning. Inom ramen för återhämtningen genomfördes toppbestigningen av alla soldater. Slutligen genomfördes en cirka 50 kilometer lång markförflyttning från området, till Ritsem, följt av transport till den ordinarie hemmabasen i Arvidsjaur. Då bevisades ett sedan många år känt faktum, att när molnen är kompakta, vinden betydande och sikten växlar mellan 10-250 meter är upp till förbandet själv att förflytta sig.
Utvecklingen fortsätter
– Från i sommar och i höst fortsätter utvecklingen av bataljonens taktiska och stridstekniska bergsförmåga. En liknande övning men under barmarksförhållanden ska förhoppningsvis kunna genomföras under senhösten. De snart fem år som utvecklingen har pågått och som förmågan successivt införts i bataljonen, har fallit ut mycket väl säger löjtnant Carl-Johan Olofsson, bataljonens huvudansvarige militära bergsguide.