Viktiga erfarenheter från Kosovo

Snart återvänder den nuvarande svenska kontingenten i Kosovo, KS 20, till Sverige och till Lv 6 som ansvarat för insatsen. Nu kommer människor med en rad olika erfarenheter och kunskaper från en skarp insats hem till förbandet, och kan göra nytta när de nya insatsbataljonerna byggs upp för att stå i beredskap inför nya insatser.

Tobias Gustafsson på patrull i en stadsdel i norra Pristina tillsammans med soldaterna Liridon Ahmetgjeka och Malin Gustafsson. Foto: Selma Sedelius/Försvarsmakten
Madelaine Musakka jobbar som sjuksköterska i sjuktransportgruppen med hög beredskap för att åka ut om en olycka skulle inträffa.
Madelaine Musakka jobbar som sjuksköterska i sjuktransportgruppen med hög beredskap för att åka ut om en olycka skulle inträffa. Foto: Selma Sedelius/Försvarsmakten
Torkel Nordwall, chef för KS 20, är nöjd med sitt förbands insatser under missionen i Kosovo.
Torkel Nordwall, chef för KS 20, är nöjd med sitt förbands insatser under missionen i Kosovo. Foto: Simon Månsson/Försvarsmakten
Madelaine Musakka jobbar som sjuksköterska i sjuktransportgruppen med hög beredskap för att åka ut om en olycka skulle inträffa. Foto: Selma Sedelius/Försvarsmakten
Torkel Nordwall, chef för KS 20, är nöjd med sitt förbands insatser under missionen i Kosovo. Foto: Simon Månsson/Försvarsmakten

Två patrullfordon från KS 20 åker in i en stadsdel i norra Pristina, Kosovos huvudstad. Kvarteren ligger i det område som det svenska skyttekompaniet har till ansvar att bevaka och regelbundet patrullera i. Bilarna parkerar mellan en moské och en byggarbetsplats, och gruppchefen Tobias Gustafsson går iväg med två av sina soldater, varav en också fungerar som tolk. De stannar till och pratar med en man i en trädgård, och lite senare med några män på gatan, allt för att få en bild av läget i området.
– Även om Kosovo är ett lugnt missionsområde, har jag fått viktiga erfarenheter från en skarp insats, säger Tobias Gustafsson. Jag får träning som gruppchef, av att ge order, och hantera dynamiken i en grupp som jobbar så tätt som vi gör här. Man umgås 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan.
Nu återvänder han hem till jobbet som gruppchef på robot 70-kompaniet, men planerar att åka ut på insats igen snart.
– Det känns som att det här ÄR jobbet, säger han. Det vi jobbar med hemma är ju förberedelser för detta, för den skarpa insatsen.

Inne på den svenska campen, Camp Victoria, finns de delar av kontingenten som ansvarar för underhåll och logistik, där även sjukvård ingår. Madelaine Musakka har jobbat många år som narkossjuksköterska, men sökte 2006 till Nordic Battlegroup 08 och blev sjuksköterska i det luftvärnskompani som Lv 6 satte upp. Sedan dess har hon deltagit i insatsen i Tchad, och nu i Kosovo som sjuksköterska i sjuktransportgruppen.
– Jag har vidgat min kompetens som sjuksköterska, men jag har också växt som människa, säger hon. Att hantera materielen, att ligga i fält och hitta lösningar utifrån vad som händer och vad man har med sig i en viss situation, det har lärt mig att lita mer på mig själv.
Hon hoppas kunna fortsätta att växla mellan det civila arbetslivet och insatser, i framtiden kanske som kontraktsanställd vid ett insatsförband.

Chefen för den svenska kontingenten, överstelöjtnant Torkel Nordwall, är mycket nöjd med det förband han byggt upp och lett under insatsen.
– Allra mest nöjd är jag med förbandsandan, och det goda kamratskapet. Alla har en vilja att lösa uppgifter och leverera effekt i området. Vi får uppskattning för det vi gör både från andra militära enheter och från lokalbefolkningen, kosovoalbaner såväl som serber. Det märks i människors bemötande.
Nu återvänder han till Lv 6 som chef för den 62:a luftvärnsbataljonen.