Natten faller på och soldaterna har inte ätit på två dagar. Kylan känns extra kraftig då kroppen inte fått någon mat, något bränsle. Regnet hänger i luften. Man kan höra hur folk hugger vet, sågar och ordnar sitt boende inför natten.
– Vi har lärt oss massor, berättar en av soldaterna i mörkret. Det är tuffare än vad jag trodde, berättar en annan och syftar på att bristen på mat gör kroppen matt och orklös.
Många står bara och tittar rakt in i elden, utmattade av näringsbristen och trötta efter de förflyttningar som är gjorda under dagen. Några har lite mer energi och försöker motivera sina kamrater som står och stirrar. Efter ett tags stirrande brukar soldaterna inse att boendet bygger sig inte av sig själv utan man måste hjälpa till – det finns inga genvägar till att sova torrt och varmt. Det är sent, när den sista gruppen är klar för natten.
– Jag har aldrig trott att jag ska kunna bli så här trött, säger en soldat till en kamrat i mörkret. Hur kan jag vara så här trött?
Gryningsljus och flykt
Nästa dag vaknar soldaterna i det första gryningsljuset. De river vindskydden, dricker lite varmt vatten och gör till sist en förflyttning några kilometer bort för lite nya olika moment som ska tränas.
Senare på dagen får de besked av övningsledningen: Nu är det ett flyktmoment! Oron sprider sig bland soldaterna. Flykten börjar med snabbmarsch – halvt springande, halvt gående med lätt packning. Redan efter några kilometer börjar de första soldaterna att krokna av utmattning. Det krävs ett extra starkt psyke och kamrater för att orka. Ingen mat gör även den starke svag och det är tungt för alla. Två timmar senare så är de helt slut i kropp och själ. De har sprungit tillbaka till regementet i Karlsborg och tagit ut sina sista krafter.
– Att ta ut sig totalt är en kunskap som man måste lära sig, berättar löjtnant Karlsson. Att ta sig i mål är det viktigaste och bra för självkänslan fortsätter han. Några få klarar sig inte ända fram på grund av olika orsaker. Men alla kämpade väl.
– De är de längst bak som gör det största jobbet, de är de som får slita mest, avslutar Karlsson.
Väl i mål bjuds det på dryck och chokladkaka till allas glädje. Längst fram sprang officerare som har drivit överlevnadskursen och längst bak, efter alla kom, två bilar för att hjälpa de som inte riktigt klarade sig ända fram och för att ta hand om eventuella skadade.
På kvällen väntar vård av materiel och utrustning. Många av soldaterna köper säkert en pizza för att fira sin bragd och nyvunna kunskaper.