Snart färdiga bergsguider

Två officerare, löjtnanterna Carl-Johan Olofsson och Björn Hedlund, som till vardags tjänstgör i Arvidsjaur, har under snart tre år genomgått utbildning till militär bergsguide. Kurserna har under de tre åren genomförts i de Österrikiska alperna med Mountain Warfare Center i Zillertalen som bas.

Carl-Johan Olofsson och Björn Hedlund under en av de branta klättringarna i Zillertaleralpen. Foto: Försvarsmakten
Carl-Johan Olofsson under offpiståkning.
Carl-Johan Olofsson under offpiståkning. Foto: Försvarsmakten
Björn Hedlund leder här en av toppstigningarna.
Björn Hedlund leder här en av toppstigningarna. Foto: Försvarsmakten
Carl-Johan Olofsson under offpiståkning. Foto: Försvarsmakten
Björn Hedlund leder här en av toppstigningarna. Foto: Försvarsmakten

Att verka i bergsterräng kräver mer än någon annan miljö, speciellt om den ligger på höga breddgrader och hög höjd. För detta krävs i grunden robusta soldater med en hög personlig färdighet. De enda som har möjlighet att verka i denna miljö i förband är jägarförband som är små och lättrörliga.

Förutom en grundläggande jägarutbildning krävs specifik utbildning på alla nivåer i förbandet från enskild soldat till bataljonschef. Försvarsmaktens bergsförmåga utvecklas vid Arméns jägarbataljon, ett led i den utvecklingen är just att två officerare nu får spetskompetensen militär bergsguide.

Under våren 2009 genomfördes vinterdelen av själva bergsguidesnivån under 3 veckor, den näst sista kursen under utbildningen.

Under det tredje utbildningsåret handlar själva bergsguidesnivån om att skaffa sig erfarenheter av olika situationer som kan uppstå på berget. Nivån på klättring, isklättring, alpinklättring, utförsåkning samt de teoretiska delarna är de mest krävande som finns militärt i världen. Instruktörerna försöker pressa träningen till sin absoluta gräns i syfte att testa elevernas beslutsfattningsförmåga. De ska under mycket hård press kunna avgöra vad som är möjligt men ändå säkert.

Okänd terräng

Huvudmålet under kursen har varit vägval i lavinriskterräng uppför samt utför, så kallad skitouring. Utöver detta har schemat fyllts av alpinklättring, lavinsprängning, meteorologi, höghöjdsacklimatisering och glaciologi. Vinterkursen under våren 2009 var den största hittills deltagarmässigt med tolv elever. Alla turer har skett i terräng som eleverna inte varit i tidigare, framförallt för att kunna testa elevernas lavinriskbedömning. Helikopter har delvis använts som ett hjälpmedel för att kunna genomföra utförsåkningen i helt ny terräng där eleverna inte kunnat skapa sig en uppfattning under vägen upp.

I Österrike finns regler för vad militär bergsutbildad personal får göra under de fem olika lavinrisknivåerna. På bergsguidesnivån finns det dock inga inte några begränsningar. En bergsguide skall ha den känsla för snön och det breda kunnande som avgör när besluten ska tas. Lavinrisknivån bedöms ofta över ett större område men lokala förhållanden kan ändå erbjuda framryckning och där ska en bergsguide kunna bedöma vilka vägval som ska göras.

Utförsåkningen under utbildningen har varit på en hög nivå, branta rännor med över 50 graders lutning under alla snöförhållanden har testats. Att nivån på utförsåkningen är så hög är på grund av säkerheten. Till exempel måste ett förband som vistas i alpin terräng under dåligt väder snabbt kunna förflytta sig i skydd på lägre höjd och där är det just skidor som är ett av de snabbaste transportsätten.

Utbildningsveckorna

Första veckan genomfördes i Zillertaleralpen, ett område som är relativt orört under vintern och på grund av de branta dalarna i området är lavinrisken mycket hög. Detta gör att området lämpar sig mycket bra för bergsguidesutbildningen. Det finns till exempel inga färdigdragna spår att följa. Under veckan genomfördes fyra turer på 1500 till 2000 meters höjd vardera. Fasta rep byggdes i så kallad mixad terräng, det vill säga is, snö och klippor. Stor del av veckan lades också på att lära eleverna att göra lavinriskprognoser.

Andra veckan genomfördes i en militär högalpin träningsanläggning där lavinsprängning med stöd av helikopter tränades. Bergsläget och lavinprognoserna övades och redovisades för skolchefen.

Åtta mil på fyra dygn

Under den tredje och avslutande kursveckan planerades och genomfördes en extremtur i Zillertaleralpen där eleverna fick korsa fyra dalar med mellanliggande toppar på 3200 till 3500 meters höjd. Övernattningarna skedde i bivack. Den totala sträckan som tillryggalades under de fyra dygnen blev 80 kilometer med 7000 meters höjdskillnad totalt. Eleverna fick verkligen praktisera det som övats under de två första veckorna.

Både Carl-Johan och Björn avslutade kursen med höga betyg. Carl-Johan blev även behörig att vara instruktör på bergsguidesnivån som ende utländske elev. Carl-Johan blev också utsedd som bäste elev och skidåkare tillsammans med en Österrikare.