Det blir en avvägning mellan att hålla ett så högt tempo som möjligt men samtidigt inte riskera att halka på något av hindren och därmed få strafftid eller i värsta fall skada sig inför orienteringen. Dragoş Jipa och Daniel Bâdicel från Rumänien berättar om hur de tänker inför starten:
– Man måste vara försiktig i såna väderförhållanden, säger Dragoş Jipa. Strax innan jag kommer fram till balanshindren sträcker jag ut armarna för att stabilisera mig. Försöker man hitta balansen när man väl kommit upp är risken stor att man halkar av.
På frågan om hur de tror det går för Rumänien totalt sett i tävlingen svarar de med en mun:
– I år kanske vi inte har ett så starkt lag, men mästerskapet ger också en möjlighet att knyta nya kontakter och vi har hunnit få många nya vänner den här veckan.
Detta med vänskap genom idrott blir extra tydligt på hinderbanan. Oavsett vem som för närvarande kämpar sig under, över och igenom hindren längs den fysiskt mycket krävande banan hejar alla på alla.
Elise Jacobsen från Norge får nöja sig med att stå bredvid banan och heja på.
– Jag har varit sjuk, sviter efter en matförgiftning, så jag kunde bara tävla i skytte och hindersimning, säger hon. Men det har gått bra för det norska laget hittills, vi ledde efter de två första momenten i onsdags och jag hoppas att vi kan vara med och fajtas om tredjeplatsen totalt, det är vårt mål.
Bredvid henne står Kamil Kopač, pilot i tjeckiska flygvapnet och väntar på sin tur att få starta. Han är rutinerad efter att ha hållit på med flygfemkamp i tio år.
– Jag ligger på ungefär samma nivå som jag brukar, säger han. Skyttet gick väldigt bra den här gången. Men det är svårt att få ihop tid till träning när man har fullt upp med både jobb och familj.
I Tjeckien är flygfemkamp en liten sport.
– Vi är väl omkring åtta som tävlar regelbundet, säger Kamil Kopač. Fast då blir det ju å andra sidan lättare att bli uttagen till mästerskap, tillägger han och skrattar. Men jag hoppas på en föryngring av laget och att vi kan få in nya förmågor.
Escapemomentet avslutas med orientering. Två timmar efter målgång i hinderbanan är det start i orienteringen dit deltagarna körs med bussar. De släpps iväg med tre minuters intervall och får inte kartan förrän precis innan start.
– Det kan skilja mycket på förutsättningarna mellan de olika länderna, berättar Peter Carlsson, lagkapten för det svenska laget. I de nordiska länderna är orientering en stor sport med goda möjligheter till träning och tävling. Men i vissa länder existerar orientering knappt alls som sport.
Detta är en av de faktorer höjer spänningen i flygfemkamp – tävlingen är aldrig avgjord förrän alla moment är genomförda och alla tävlande har gått i mål.