Polman och Fat-Fia – ett rullande radarpar

Utan Polman och Fat-Fia skulle den svenska kontingenten i Kosovo vara kall och orörlig – kalla det död om du vill. Polman är nämligen drivmedelsmannen Niclas Bengtsson och Fat-Fia är hans tankbil. De ser till att förbandet har elektricitet och fulltankade fordon.

Polman är engelska för drivmedelsman, vilket Niclas Bengtsson tjänstgör som, här med Fat-Fia vid sin sida. Foto: Hannah Larsson

I Kosovo har Polman inget med väder att göra. Förkortningen står för ”Petrol, Oil and Lubricant Man” och är den engelska beteckningen för drivmedelsman. Niclas Bengtsson från Lerum gör sin sjunde utlandstjänst, den andra som just drivmedelsman.

– Det som lockar är främst kamratskapen, man blir ett gott gäng och träffar människor man aldrig skulle träffa annars.

Han ansvarar för att beställa, ta emot och distribuera drivmedel, främst diesel.
– Och så är jag ansvarig för macken men i tjänsten ingår även förråds- och ammunitionstjänst samtatt köra hjullastare och truck. Det är just att jobbet är så varierande som gör det så roligt.

Han rattar tankbilen Volvo N10 av 1986 års modell med vana händer. Fast på campen är fordonet mest känd som Fat-Fia. Den tredje, om man ska vara titelsjuk.
– Varifrån namnet kommer? Olja har man ju i fat, så det anspelar på det. Det är ett gammalt namn som ärvts från tidigare missioner, förklarar Niclas Bengtsson.

Vid behov fylls dieseltanken vid klostret i Gracanica på. Dieseln driver aggregatet som förser vaktsoldaternas boendecontainer med el och värme. För vid klostret vaktar svenska soldater, dag som natt. De ortodoxa klostren och kyrkorna är vackra monument av stor betydelse för Kosovos serbiska befolkning och skyddas därför.

I de trånga gränderna vid klostret gäller det att hålla koll på det stora ekipaget. Fat-Fia tar 14 kubik i tanken. En liten röd bil av märket Yugo knattrar iväg när Niclas Bengtsson behöver utrymme för Fat-Fia.

– Det jag gillar med den här bilen, trots att den är så gammal och inte har några bekvämligheter, är att den är så lättarbetad när man tankar.

Det går åt stora mängder diesel för att hålla kontingenten upplyst och rullande.
– Mest diesel går till strömproduktion.
Att förlita sig på Kosovos egen svajiga elproduktion vore en chansning. Strömavbrott är mer regel än undantag.

Niclas Bengtsson servar inte bara den svenska kontingenten.
– När gästande förband tankar hos oss, räknar jag ihop förbrukningen och lämnar det som underlag till ekonomichefen för debitering.

Kort och gott: utan radarparet Polman och Fat-Fia skulle det mesta stå still.