Signalspaningen brukar delas upp i teknisk signalspaning och kommunikationsspaning. Båda används för att upptäcka, identifiera och lägesbestämma motståndaren genom bearbetning och analys. Resultatet ger en kartläggning av motståndaren som kan visa på deras förmågor eller brister. Kartläggningen används sedan som underlag, i form av underrättelser, vid högre chefers beslutsfattning.
Metoden för inhämtning, och typen av underrättelser, skiljer de två formerna av signalspaning åt. Vid teknisk signalspaning analyseras motståndarens tekniska system. Kommunikationsspaning består istället av att skapa underrättelser genom spaning på motståndarens ledningsnät. Kartläggningen ger sedan möjlighet att använda störsändning för att försvåra deras ledning. Störningarna som motståndaren upplever kan bland annat göra det svårt för chefer att ge order. Störsändning kan även användas för att vilseleda motståndaren genom falsksignalering. Det genomförs bland annat genom att sända meddelanden innehållande falsk information, till exempel felaktiga order. Båda formerna av signalspaning kan dessutom användas för skydd genom att motståndarens telekrigförmåga upptäcks och motarbetas.