Projekt för fler kvinnliga cybersoldater

På mötet representerades projekt Eos av cybersoldaterna Martina Dannberg och Linnea Palmqvist (Agnes Ekman var förhindrad). Från Försvarsmakten deltog chefen för Cyberförsvarsledningen, överste Thomas Höglund, samt RO/Mj Richard Oehme från projektets styrgrupp (Charlotta Ridderstråle var också förhindrad).

Under presentationen ställdes många frågor av ministern avseende slutsatserna i rapporten och hur de kan implementeras samt hur det fortsatta arbetet ska bedrivas. En annan fråga som diskuterades var hur allmängiltiga de slutsatser som dragits är för samhället i sin helhet.

– Jag välkomnar den här viktiga rapporten och det arbete som Projekt Eos bedriver. Sveriges cyberförsvar behöver ta vara på hela befolkningens kompetens. När fler kvinnor ges möjlighet att bidra stärker vi jämställdheten och den operativa förmågan. Nu är det viktigt att slutsatserna tas vidare och leder till konkret förändring, säger jämställdhetsminister Nina Larsson. 

– Jämställdhet är avgörande för operativ effekt, säger överste Thomas Höglund.

Projekt Eos – i korthet

Sedan cybersoldatsutbildningen startade 2020 har andelen antagna kvinnor varit anmärkningsvärt låg. Tre kvinnliga före detta cybersoldater tog initiativet och startade Projekt Eos för att undersöka varför – och hur kvinnorna kan bli fler.

Rapporten ”Från få till fler” bygger på statistik från mönstringen samt intervjuer med kvinnliga cybersoldater, inskrivningshandläggare vid Plikt- och prövningsverket (PPV), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och tidigare cybersoldater inom FRO Cyber. Analysen visar att kvinnor faller bort i högre grand än män genom hela urvalsprocessen – men det största tappet sker mellan uppnådd kravprofil och beslut om utökad mönstring (UM).

Trots att cirka 18 procent av de som uppnår kravprofilen för cybersoldat är kvinnor, utgör de i genomsnitt endast 5 procent av deltagarna vid den utökade mönstringen (UM). Män med motsvarande kravprofil har dessutom över fyra gånger så hög sannolikhet att gå vidare till UM. Samtidigt klarar de kvinnor som genomför UM-testerna dem i omkring samma utsträckning som män.

Rapporten pekar särskilt ut två bedömningsgrunder i inskrivningssamtalet som problematiska: stort fokus på självdeklarerat intresse samt tekniska förkunskaper. Forskning visar att kvinnor generellt är mindre benägna att självnominera sig till tekniska roller, trots att de uppfyller kraven. Dessutom används tekniska förkunskaper som indikator på lämplighet, trots att cybersoldater som genomfört utbildningen framhåller att dessa inte är avgörande för att lyckas.

Slutsatsen är att relativt små ökningar av andelen kvinnor kan ge betydande positiva effekter – både för individers prestation och välmående och för gruppers kollektiva intelligens. Att öka andelen kvinnor är därmed inte enbart en jämställdhetsfråga, utan en strategisk nödvändighet för att stärka Sveriges cyberförsvar.

Nästa steg i projekt Eos är att ta fram en plan som omhändertar rapportens åtgärdsförslag på ett långsiktigt och hållbart sätt. Målbilden är att andelen kvinnor som genomför utökad mönstring ska uppgå till minst 18 procent senast 2027.