Så används ny teknik i övning med stridsflyg

Först hörs bara fågelkvitter och fotsteg på grusvägen när fyra soldater går patrull genom skogen där vitsipporna breder ut sig. En av dem är major Marcus Smith som är officer vid amerikanska Anglico – Air Naval Gunfire Liaison Company, ett specialistförband inom US Marine Corps. Hans blick växlar mellan terrängen och den skärm som är fäst på bröstet. Där ser han en digital karta med en mängd data som ger underlag för kommunikation med stridsflyg.

Bredvid honom går översergeant Oscar Hannus från ett av Marinens kustrobotförband. Han är med för att lära sig mer om hur markförband kan samverka med flygunderstöd genom funktionen JTAC.

Koordinerar eldunderstöd

JTAC är en förkortning för Joint Terminal Attack Controller och betecknar en militär specialist som leder och koordinerar eldunderstöd (till exempel från stridsflyg) nära egna markförband. Som JTAC har man kontakt med stridsflyg, attackhelikoptrar eller drönare för att koordinera luftangrepp och säkerställa att man träffar fienden – inte civila eller egna soldater. 

JTAC-specialisten är med som ett stöd till dem som verkar på marken och lägger fram valmöjligheter. Beslutet om att ge ett kommando till en stridspilot tas av en GFC – Ground Force Commander. I övningen har Oscar Hannus den rollen.

– Jag har aldrig upplevt nära flygunderstöd, så det här är lärorikt för att förstå hur kommunikationen mellan JTAC och GFC går till, säger Oscar Hannus.

Plötsligt smattrar det rejält från skogen och de patrullerande soldaterna tar snabbt skydd på marken vid sidan om vägen. Fiendestyrkan spelas av ett 20-tal blivande plutonsbefäl vid P 18 som gör första delen av sin värnplikt i Fårösund, och de ska senare få beröm för sin förmåga att hålla sig osynliga. Men nu är de angripare, och när beskjutningen avtar föreslår Marcus Smith olika alternativ för Oscar Hannus.

– Vi kan släppa en bomb i området vid trädlinjen där vi misstänker att de är. Vill du släppa en bomb nu eller vänta tills vi ser fler fiendesoldater i området?

Delar data med piloten

Två stridsflyg närmar sig och det ena av dem dyker ned mot det område som skottlossningen kom ifrån. Planen är av typen F/A 18 Hornet och hör till Finlands flygvapen.

Kommunikationen mellan JTAC och piloterna fungerar friktionsfritt oavsett land, eftersom alla Nato-allierade arbetar utifrån samma standard. Även om alla inblandade är från samma land används alltid engelska. En ny del i JTAC-funktionen är att de nu kan skicka sin digitala data direkt till piloten, så att de har exakt samma bild av området och uppgiften.

Innan övningen är klar har stridsplanen fällt flera fiktiva 250-kilosbomber över fiendestyrkan och även beskjutit dem från låg höjd.

– Ni är tyvärr döda allihop. Men ni gjorde ett bra jobb, säger Marcus Smith uppmuntrande, när han samlar plutonsbefälseleverna efteråt.

Han ger också en kort lektion i hur man kan göra för att undgå att stridsplanens värmekameror upptäcker en.

Ökar interoperabiliteten

Övningen med flygunderstöd till markförband är bara ett av många exempel på stridsmoment och annan färdighetsträning under Aurora 26 på Gotland. Andra delar involverar till exempel CBRN-sanering av fordon, det vill säga hantering av stridsvagnar och stridsfordon som utsatts för kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära stridsmedel. Ukrainska drönarförband har också delat med sig av erfarenheter från det pågående kriget.

– Vi lär oss mycket av att öva tillsammans och dela med oss av erfarenheter, kunskaper och tekniska innovationer mellan förbanden. Hela övningen ökar interoperabiliteten, alltså vår förmåga att kunna agera snabbt och effektivt tillsammans, säger överste Andreas Gustafsson, chef för Gotlands regemente och Stridsgrupp Gotland.