Här landar JAS 39 Gripen på landsväg i Småland

Regional spridning innebär att kunna verka från flera olika platser för att öka stridskraften och överlevnadsförmågan. Kortbanor och strategiskt placerade uppställningsplatser för stridsflygen spelar en viktig funktion för att öka spridningsförmågan inom basen. I Hagshult finns två kortbanor, som kan användas ifall huvudbanan skulle slås ut.

– Jas 39 Gripen är specifikt framtagen för att kunna operera på kortbanor, som är både kortare och smalare än en huvudbana, säger Robin Ohlsson, överstelöjtnant och divisionschef på 171:a stridsflygdivisionen på Blekinge flygflottilj.

Förmågan kontrolleras nu

Robin Ohlsson ledde divisionen i Hagshult och menar att det är viktigt att testa, kontrollera och utvärdera förmågan till regional spridning.

– Det är genom spridning som Ukraina hanterar kriget, vilket har fångat Natos intresse. Inom Nato finns det operativa konceptet Agile Combat Employment (ACE) som också är en spridningsstrategi. Att vi i Sverige kan operera på kortbana är en unik erfarenhet vi kan bidra med till ACE. Vårt rörliga koncept är av stort intresse för alliansen, fortsätter Robin Ohlsson

Hög risk att operera på kortbana

En kortbana är endast 800 meter lång och liknar till utseendet en landsväg förutom att början och slut markeras med en målad tröskel som sedan övergår till taxiväg. Det korta avståndet ställer höga krav på pilotens förmåga att vara fokuserad, observant och ha kontroll över förutsättningarna. Robin Ohlsson, som ledde divisionen som övade i Hagshult, var själv en av piloterna som tränade förmågan under de fyra pass som dagligen genomfördes.

– Piloten behöver bland annat ta hänsyn till vind, höjd, temperatur, underlag och vapenlast. Alla förutsättningar behöver vägas in både vid start och landning. Piloten har mindre tid på sig att hantera flygplansfel, så det är ett tidskritiskt förlopp. Vi har alltid brand och räddning på plats, precis som vid ordinarie flygningar.

Landningen sker i strax under 300 kilometer i timmen och är ett kritiskt moment.

– Det känns som att landa mitt i skogen. Vi börjar inbromsningen omedelbart vid kontakt med marken. Alla som har haft en inbromsning i en berg och dalbana förstår hur det känns - man hänger i selen. Därefter taxar vi på en taxibana där egen uppsikt gäller, eftersom det sker på allmän väg där vi kan möta andra militära fordon. Taxibanan ser precis ut som en asfalterad skogsväg med enda skillnaden att det är ett gult streck i mitten. Det är en surrealistisk känsla, säger Robin Ohlsson.

Piloterna blir sedan invinkade till en mindre uppställningsplats täckt av skog, där klargöring kan ske. Det innebär att tanka, kontrollera och hänga last på stridsflygen så att piloterna snabbt kan lyfta igen.

Lågflygningar och andra moment

Ett annat moment som piloterna övade på i Hagshult var lågflygningar, vilket innebär att flyga under 300 meters höjd. Ofta sker flygningarna på 30-50 meters höjd i upp till 1000 kilometer i timmen, vilket syftar till att undvika upptäckt och bekämpning.

– Lågflygning kan bullra mer, men det är en förmåga som man måste träna regelbundet för att bibehålla flygsäkerheten. Därför tränar vi året om, säger Robin.

Det var inte enbart piloter som övade under dagarna i Hagshult. Eftersom sidobasen skulle driftas, innebar det att även personal som inte flyger kunde öva på sin förmåga inom sitt respektive område. Stridsflygkrafterna var även en viktig resurs i de värnpliktigas slutövning, vars syfte var att pröva den kunskap och förmåga som de värnpliktiga fått under sin utbildning vid Blekinge flygflottilj.