Striden om Spång - utmaningen med SIB
Vitsipporna i grässlänten vänder sina kronblad mot majsolen och temperaturen når för första gången i vår över 20-gradersstrecket. Plötsligt hörs ett visslande ljud i luften och sekunderna efteråt exploderar flera granater i följd. Ljudet från de stora högtalarna är öronbedövande. Väggar och fönster i byggnaderna vibrerar av mullret när granaterna slår ned i centrum av den fiktiva staden Spång.
Foto: Hannes Holmberg
Under 31. Jägarbataljonens krigsförbandsövning, KFÖ, i Aurora 26 samövar man på SIB-anläggningen i Kvarn med ett kompani ur Coldstream Guards från Storbritannien. Tillsammans med soldater ur T 2 utgör britterna motståndarsidan i striden.
Under totalt tre dygn från anfallet på staden till striden i stadsmiljön testas förbandens förmåga till samordning av underrättelser, indirekt eld, drönare, logistik och strid. Det är ett intensivt övningsscenario där anfall övergår till försvar i en realistisk strid i den uppbyggda staden, där bataljonen ska försvara Spångs kommunhus, förskola, butiker och bostadshus och, inte minst, invånarna i staden.
Det är mycket som måste klaffa vid strid i bebyggelse. Utmaningen är samordningen i tid och rum av alla resurser som bataljonen äger. Detta är nyckeln till framgång, förklarar major Johan Nilsson, K 3.
- Det handlar om att öva samordning av eld och rörelse och alla de funktioner och tekniska system som finns. Bataljonchefen och hans stab ska koordinera massor av aktiviteter. Dels har vi förbandet på marken som ska samlas i tid och rum. Dels har vi sensorer, i det här fallet primärt UAV:er, UAS:er och telekrigssystem. Allt detta ska koordineras med syftet att få ett så bra grepp som möjligt om fienden och göra bästa möjliga stridsplan med så låg risktagning som går och på så vis slå fienden. Som om samordning och timing inte är svårt nog så har man ju dessutom en tänkande motståndare med samma tanke och syfte, fast på sitt håll. Man måste parera, eller helst föregå, motståndarens planer, säger major Nilsson.