Silverskatt hittad på Gotlands regemente

Utgrävningen av en husgrund från folkvandringstid var nästan klar och arkeologerna skulle bara göra ett sista svep med metalldetektorn. Då indikerade ett ilsket pipande att det fanns något i marken vid en av grundstenarna. Försiktigt grävde de fram ett litet silvermynt ur jorden – och fyndet skulle följas av fler.

Husgrunden ligger vid sidan om stridsfordonsgaragen och har sannolikt hört till en gård med totalt fem hus. De fyra andra husgrunderna hittades vid en utgrävning för tio år sedan och arkeologerna bedömer att gården har varit i bruk från omkring år 150–550 efter Kristus, det vill säga under den period som kallas romersk järnålder och in i folkvandringstiden.

– I början hittade vi mest ben, ett par krukskärvor och en metkrok. Extremt lite faktiskt, så det var välstädat, säger Per Widerström, arkeolog vid Gotlands museum.

Han förklarar att gården troligen övergavs en bit in på 500-talet, när det var svåra tider. År 536 inträffade nämligen en kraftig klimatavvikelse i Europa som tros höra samman med en serie vulkanutbrott. Kyla, missväxt och svält spred sig i Norden och många gårdar förvandlades till ödehus.

Men något lämnades kvar i jorden då huset övergavs. När arkeologerna hade tagit upp det lilla silvermyntet och borstat av det framträdde ett präglat porträtt av den romerske kejsaren Antoninus Pius, som regerade år 138–161.  Metalldetektorns ettriga ljud varslade om att fler föremål låg gömda vid samma grundsten. Innan arbetsdagen var över kunde arkeologerna räkna till 45 mynt och en fingerring av guld. Alla mynten är romerska, präglade under 100-talet för fem kejsare och fyra kejsarinnor.

– Mynten har förmodligen cirkulerat en tid efter att de präglades och kommit till Gotland på 300-talet. Här på ön användes de i handeln och kan säkert ha använts in på 400-talet, så vi föreställer oss att de här föremålen, mynten och guldringen, har hamnat i jorden omkring 450, säger Per Widerström.

Gotland är sedan länge känt som fyndplats för osedvanligt många silverskatter. De flesta härrör från vikingatiden, så fyndet på regementsområdet hör till ett lite ovanligare slag, eftersom skatten dateras till folkvandringstiden.

– En intressant sak, som har gjort myntkännare intresserade av det här fyndet, är att två mynt är förfalskningar, troligen gjorda i dagens Ukraina, säger Per Widerström.

Gravar från förromersk järnålder

På ett annat ställe på regementsområdet ska en ny väg anläggas och på platsen finns stensamlingar som är uppmärkta som fornminnen. Området undersöktes redan 1939, inom ramen för den nationella fornminnesinventeringen, och då noterade man att det fanns sex
gravar på platsen, varav två var skadade. Men vid en ny fältinventering 1976 var resultatet mer oklart. Då kunde arkeologerna inte hitta några gravar, utan enbart en osäker stensamling. Området har ändå varit fornminnesskyltat för att skydda det från påverkan.

– Vårt uppdrag nu var att undersöka om det faktiskt finns gravar. Vi kunde snabbt konstatera att svaret är ja – och det är inte sex utan nio gravar som vi har hittat, säger Christian Hoffman, arkeolog på Arendus.

Tillsammans med Per Widerström pekar han ut gravarna och förklarar vad som visar att det är just gravar.

– Först ser man bara några stenar, men när vi hittade den här vällagda stenpackningen började vi ana att det är en grav. Vi fortsatte att rensa fram anläggningen och när vi testade med metalldetektor dök det upp tre stycken föremål precis i ytan under mossan. Då var det inget
snack längre – det är en grav, säger Christian Hoffman.

Bland föremålen fanns bland annat en bronsdetalj från ett så kallat svärdsgehäng, alltså det man bär sitt svärd i så att det hänger rätt på kroppen. En annan bronsdetalj förmodas ha suttit på en sköld, eller rättare sagt på en av sköldens bucklor. Senare har arkeologerna funnit fler föremål i det undersökta området.

– Vi rör oss troligen i det som kallas förromersk järnålder, alltså århundradena före Kristi födelse, säger Per Widerström.

– Gravfält kan ju användas under väldigt lång tid, men med tanke på gravarna ligger väldigt tätt ihop får man ändå anta att de är från samma tid, säger Christian Hoffman.

Tre av gravarna har en fyrkantig form, medan resten är runda. De varierar i storlek och den största är omkring 6x4 meter. Alla grävs inte ut vid undersökningen men i en av gravarna har arkeologerna gått djupare. I botten ligger gråsten som markerar formen och ovanpå har det legat en tre decimeter hög ”bulle” av skärvig sten.

– Stenen är eldpåverkad och har alltså spruckit för att den har blivit upphettad. I den samlingen har vi hittat ungefär 4,5 kilo brända ben, säger Christian Hoffman.

Analysen har visat att benen härrör från två men möjligen tre individer.

– Helt säkert är en vuxen man, sedan sannolikt en kvinna eller möjligen en yngre man. Den osteologiska analysen kommer tyvärr inte närmare än så.