En strategisk nyckel för Europas försvar

Östersjön har ett geografiskt läge som gör regionen speciell. Havet ligger mellan Skandinavien och den europeiska kontinenten och är genom de danska sunden förbundet med Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön som i sin tur leder vidare ut mot Nordatlanten.

Från att Östersjön i stor utsträckning har varit en gräns mellan olika säkerhetssystem är havet nu en central del av ett sammanhängande internationellt försvarsområde. Sedan Sverige och Finlands Nato-inträde är nästan hela Östersjön omgiven av Nato-länder.

Men det betyder inte att Östersjön är ett område där Nato automatiskt har full kontroll. Ryssland, som är det enda landet runt havet som står utanför alliansen, har fortfarande militära förmågor i regionen, inte minst från S:t Petersburg och Kaliningrad.

Östersjön fungerar både som ett militärt operationsområde och som en förbindelse mellan de länder vars säkerhet är beroende av att regionen förblir tillgänglig, fungerande och motståndskraftig.

Östersjön skiljer sig på flera sätt från andra större havsområden.

Havet är relativt grunt och nästan helt slutet. Medeldjupet är omkring 55 meter, samtidigt som det finns stora variationer med vissa platser med ett djup på flera hundra meter.

Havet har dessutom många öar, skärgårdar, grunda områden och smala farleder vilket gör området geografiskt komplicerat.

För militär verksamhet innebär det att geografin får stor betydelse. Stora fartyg kan inte röra sig fritt överallt och vissa passager får en stor strategisk betydelse.

Sammantaget innebär det här att Östersjön är ett område där land, hav och luft hänger tätt samman.

För Sveriges del är Gotland det tydligaste exemplet på hur geografin skapar särskild strategisk betydelse. Från Gotland är det möjligt att övervaka stora delar av det omgivande havs- och luftrummet.

Ön har därför betydelse både för Sveriges eget territoriella försvar och för Natos möjlighet att verka i Östersjöområdet.

Gotlands läge har också stor betydelse för transporter. Om Nato i en krissituation behöver förstärka Baltikum eller andra delar av regionen krävs fungerande sjö- och luftförbindelser. I ett sådant läge kan Gotland då få särskild betydelse för verksamheten.

Gotlands betydelse ligger alltså inte enbart i möjligheten att försvara ön. Den ligger också i möjligheten att kunna använda ön och infrastrukturen där för att försvara och förstärka andra delar av regionen.

Hamnarna är en av Östersjöns viktigaste strategiska infrastrukturer. I fredstid är de framför allt ekonomiska nav där både gods, energi och resenärer passerar.

I en kris kan samma hamnar också behöva ta emot stora mängder militärmateriel. En hamn måste dessutom vara förbunden med ett fungerande nät av vägar och järnvägar.

Samtidigt finns en annan typ av infrastruktur under Östersjöns yta som är betydligt svårare både att se och att skydda.

Botten i Östersjön är genomkorsad av kommunikationskablar, elkablar och energiinfrastruktur som gasledningar. De här förbindelserna är en kritisk del av det moderna Europas samhällsekonomi.

Undervattenskablar är särskilt betydelsefulla eftersom de bär stora delar av den internationella data- och telekommunikationen. Till exempel sker det ekonomiska transaktioner via kablarna i Östersjön till ett sammanlagt värde av mer än hundra tusen miljarder svenska kronor varje dag.

Om en kabel skadas kan konsekvenserna därför bli betydande för stora delar av samhället även om själva skadan sker långt från tätbefolkade områden.

Samma sak gäller energiinfrastrukturen.

I Östersjön finns elkablar, gasledningar och annan infrastruktur som knyter samman olika energisystem. Ovan ytan finns också omfattande intressen kring havsbaserad vindkraft.

Energi är normalt en fråga för civila myndigheter och företag, men i ett säkerhetspolitiskt perspektiv kan de bli strategiska mål eller sårbarheter.

Infrastrukturen i Östersjön illustrerar hur gränsen mellan militär och civil säkerhet har blivit mindre tydlig. Det innebär att ett modernt militärt försvar också behöver bidra till att samhällets viktigaste funktioner fortsätter att fungera.

Skyddet av undervattensinfrastruktur har därför blivit en gemensam fråga för militär, kustbevakning, polis, andra myndigheter och privata företag.

Sveriges medlemskap i Nato innebär att vårt land både är ett område som ska försvaras och en plattform från vilken andra delar av alliansen kan förstärkas. Sveriges geografiska läge har därmed blivit en strategisk resurs för hela försvarsalliansen.

Om till exempel Baltikum behöver förstärkas måste Nato kunna flytta soldater, fordon, ammunition, drivmedel och annan materiel genom Sverige. Då blir Östersjön en transportled där tillexempel hamnar, farleder och broar blir delar av samma militära system. Det innebär också att skyddet av transportleder blir en central del av försvarsuppgiften.

Östersjön kan därför inte längre enbart betraktas som ett hav som Sverige ska skydda sig bakom. I Natos norra försvarsområde är Östersjön en väg som måste kunna användas för handel, försörjning och militära förstärkningar.

Det är också därför Gotland, de danska sunden, hamnarna, farlederna och infrastrukturen på havsbotten har fått en allt större säkerhetspolitisk betydelse.

Marinbasen ser till att marinens förband kan lösa sina uppgifter över tid. Här finns exempelvis isbrytare, stödfartyg och bassäkerhetsförband, men också enheter som sköter övervakning av svenskt territorialhav och tar fram sjölägesinformation. 

Till uppgifterna hör också att övervaka och skydda Sveriges kustremsa från yttre intrång. Sjöinformationsplutoner övervakar gränserna med hjälp av bland annat radar, vedettbåtar och flyg.

Gotlands regemente, P 18, upprätthåller beredskapen på en av Östersjöregionens mest strategiska platser. Regementet utbildar, producerar och utvecklar också krigsförband för försvaret av Gotland.

Läge mitt i Östersjön betyder att ön kan fungera både som ett lås och en nyckel. Med sensorer och vapensystem på Gotland är det möjligt att kontrollera vem som kan röra sig på vattnet och i luftrummet över Östersjön. Därför är Gotland av stor strategisk betydelse för Natos gemensamma försvar av alliansens östra gräns mot Ryssland.

Blekinge flygflottilj (F 17), verkar dygnet runt för att skydda Sveriges luftrum. Med bas i Blekinge och verksamhet på flera platser i landet kombinerar flottiljen flygverksamhet, beredskap, utbildning och stöd i både nationella och internationella uppdrag.

På flottiljen har vi två insatsberedda divisioner med Jas 39 Gripen. De utgör en viktig del i att skydda Sveriges luftrum, vilket kallas incidentberedskap. Någonstans i landet står ett antal plan alltid redo att avvisa plan som tagit sig in på svenskt territorium utan tillstånd.

I Visby på Gotland har vi en bastropp som driver Försvarsmaktens del av flygplatsen.

Den del av Helikopterflottiljen där de sjöoperativa helikoptrarna ingår är baserad på Blekinge flygflottilj i Ronneby. Det korta avståndet till Karlskrona är en fördel då dessa helikoptrar är mycket nära kopplade till marinens verksamhet.

Försvarsmaktens ubåtar och deras besättningar är samlade hos Första ubåtsflottiljen i Karlskrona. Ubåtarna är högteknologiska. Med hjälp av sonarsystem och annan avancerad utrustning kan de övervaka stora havsområden över och under ytan. Här finns också specialfartyg för ubåtsbärgning och signalspaning, vilket ger förmågan att lösa mycket komplexa uppgifter till sjöss. Kraftiga torpeder gör att ubåtarna dessutom kan försvara sig mot både stridsfartyg och andra ubåtar.

Stockholms amfibieregemente är en del av marinen vars operationsområde utgörs av kustnära zoner, floddeltan, skärgård, inlopp, farleder och hamnar. Med förmågan att operera i och under vattenytan, på land och i luften, utgör förbandet en unik förmåga och en viktig länk mellan armé- och marinstridskrafterna.

Tredje sjöstridsflottiljen är ett marint insatsförband som kan genomföra insatser mot mål på och under vattenytan. Förbandet är alltid berett att ingå i större sammansatta styrkor för insatser i Sverige eller utomlands.

Fjärde sjöstridsflottiljen löser uppgifter inom såväl minröjning och ubåtsjakt som övervakning av havsområden och luftrum. Flottiljens fartyg har förmågan att genomföra väpnad strid till sjöss – på, över och under vattenytan.