Fregatterna är den avgörande pusselbiten

Den första fregatten, HMS Luleå, ska levereras 2030. Den sista planeras vara på plats hos marinen 2034. Fartygen markerar slutet på en period då marinens främsta uppgift varit att skydda den svenska kusten mot invasion med en lätt, kustnära flotta bestående av små fartyg.

– I och med Natomedlemskapet har marinens roll förändrats. Utöver att hävda svensk territoriell integritet så ska vi numera även säkerställa och skydda transporter över havet, till oss och till våra allierade. Vi ska också bidra till alliansens behov utanför vårt direkta närområde, då krävs större fartyg med kvalificerat luftvärn och längre uthållighet, säger marinchef Johan Norlén.

Avgörande del av ett system

De fregatter som Sverige beslutat köpa är komplexa fartyg med många olika förmågor. Var och en är viktig, men det är framför allt den samlade förmågan som gör skillnad.

För att kunna försvara Finland och Baltikum behöver Nato kunna kontrollera Östersjön. Då måste luftförsvaret och marinen kunna samverka snabbt och sömlöst. Fartygen i Luleåklassen blir en viktig del i det systemet.

– Man måste alltså se luftförsvar över Östersjön som en kombination av Patriot, Jas 39 Gripen och de här fregatterna. Luleåklassens fartyg kan ju ligga ute till sjöss och vara på plats mycket längre än ett flygplan kan vara. De här kommer att komplettera varandra. Vi måste se det hela som ett system. Väldigt viktigt, säger Lars Wedin, pensionerad kommendör och hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.

Utan kontroll över havsytan, undervattensområdet och luftrummet ovanför blir det svårt att föra över trupper och underhåll över Östersjön.

Kraftigt luftförsvar

Sveriges kommande fregatter byggs i Frankrike och är konstruerade med en kvalificerad luftvärnsförmåga och kan avfyra Aster 30 – en omkring fem meter lång robot som bland annat kan bekämpa mål på hög höjd och på långa avstånd.

– Det är som att flytta ut ett av arméns Patriot-system till sjöss. Det kan skydda transportfartyg med förstärkningar till Baltikum ute på Östersjön, säger Lars Wedin.

Fregatterna har också en kraftfull radar som kan upptäcka mål och ge måldata till Aster 30-robotarna. Något förenklat kan fartygets luftförsvar nå fram till den baltiska kusten om det befinner sig strax öster om Gotland. Går det in i Rigabukten kan luftförsvaret täcka stora delar av Estland och Lettland.

Asymmetriska hot

En särskild egenskap hos fartygsmodellen är att den utöver den huvudsakliga stridscentralen har en separat operationscentral för asymmetrisk krigföring – bland annat för att hantera drönarhot. Där kan personalen koncentrera sig på den snabba närstriden utan att belasta operatörerna i huvudstridscentralen.

Storleken har betydelse

Storleken gör det möjligt att bära kraftfullare radar, fler långräckviddiga luftvärnsrobotar och större mängder bränsle och förnödenheter. Det ger också fartygen möjlighet att stanna ute till havs under längre perioder. Samtidigt innebär storleken att de blir större mål för en motståndare.

– Många säger att de är så stora och sårbara. Då är det så att, om man verkligen ska kunna dölja sig, så man inte blir upptäckt, då bör man nog åka ubåt. Men ubåtar kan inte genomföra luftförsvar. Det är svårt i och med att det finns en risk att man blir upptäckt. Sker det är det bättre att ha ett stort fartyg därför att det får rum med mycket flera vapen, hellre än ett litet fartyg som har få vapen, säger Lars Wedin.

Ubåtsjakt och ytstrid

Fregatter är mångsidiga fartyg och har därför blivit arbetshästar i många Natoländers mariner. Luleåklassen är en multirole fregatt med kvalificerad förmåga till luftförsvar. Därmed sagt får Luleåklassen även både sensorer och vapensystem för att kunna verka inom både ubåtsjakt och ytstrid. Fartygen har flera specialiserade sensorer, bland annat skrovmonterad sonar och släpsonar som kan sänkas till det djup där förutsättningarna att upptäcka en ubåt är bäst.

Som en del i fregatternas förmåga utgör de ombordbaserade sjöoperativa helikoptrarna en viktig del då de bidrar till både ubåtsjakt men även som en ISR-förmåga, alltså förmåga att inhämta och dela information om läget och motståndaren.

Kombinationen av fregatt och ombordbaserad helikopter innebär en kraftigt höjd förmåga för fartyget. Detta eftersom helikoptern kan baseras i fartygets hangar och därmed inte behöver återvända till land efter varje uppdrag. Fartyget kan dessutom bära en mindre obemannad helikopter för bland annat spaning och eldledning.

Fregatterna innebär mer än fyra nya fartyg. De flyttar den svenska marinens tyngdpunkt från kusten ut till havet – och ger Sverige möjlighet att tillsammans med sina allierade försvara de sjövägar som försvaret av Norden och Baltikum är beroende av.