Från Arvidsjaur till Stockholm – för Ukraina
De kröner sin värnpliktsutbildning med en cykel-tur från Arvidsjaur till Stockholm. Som en sista gemensam utmaning och ett avslut i jägarstil. Men framför allt för att samla in pengar till stöd för utsatta barn i krigets Ukraina.

Värnpliktiga från K 4 cyklar från Arvidsjaur till Stockholm.
Foto: FörsvarsmaktenDet är tufft nog att cykla 20 mil på en dag. Att kliva upp morgonen efter och cykla 20 till skulle för de flesta framstå som orimligt. Men Isac Ahlgren och ett trettiotal av hans vänner ska göra just det – fem dagar i sträck, från K 4 i Arvidsjaur till Stockholm. Han är initiativtagare till projektet och beskriver det som ett kraftprov och ett storslaget avslut på 15 månaders värnpliktsutbildning. Men framför allt är det ett starkt stöd till utsatta barn i krigets Ukraina. Initiativet heter Ride for Peace 2026.
– Insamlingen är det yttersta skälet till att vi gör det här. Vi har utbildats och förberetts för det som inte får hända, det extrema. Så det här är vårt sätt att bidra med något meningsfullt, på det sätt vi kan just nu, till stöd för dem som drabbas på riktigt, säger Adam Hedin, eldledare.
Gemensamt träningsprogram
Han har tidigare som mest cyklat ”några mil åt gången”. Samtidigt konstaterar han att gruppen är van vid både fysiskt och psykiskt krävande strapatser, och att det nog ska gå. Även om resan söderut knappast blir enkel.
– Vi är vana vid tuffa övningar, både fysiskt och mentalt. Men att cykla så här långt blir nytt. Vi är mer vana vid att gå och åka skidor långt. På cykel tror jag många kommer att få ont på nya ställen. Man hittar ju alltid nya delar av kroppen som protesterar.
Förberedelserna har skett genom hård träning enligt ett gemensamt program. Det blir många timmar på motionscykel, konstaterar jägarbefälet Edward Alatalo. I tjänsten är en av hans uppgifter att hålla gruppen motiverad och få den att fortsätta trots smärta, dåligt väder och motgångar. Han räknar med en liknande roll under färden mot huvudstaden.
Gruppen kommer att cykla i så kallad belgisk klunga, där man turas om att ligga längst fram och dra. Det ger ett effektivt vindskydd och gör cyklingen betydligt mindre krävande än att cykla ensam. Men oavsett upplägg väntar många timmar i sadeln.
Jonna Kjellgren är en av dem med mest cykelerfarenhet. Hon har tidigare kört Vätternrundan, men konstaterar att gamla meriter inte räcker långt.
– Nu är det träning som gäller. Vi har en gemensam plan, så jag tror att vi kommer att vara redo när dagen väl kommer.
Vad blir tuffast?
Adam Hedin, eldledare
– Att sitta så länge på cykeln. Det kommer nog göra ont på ställen man inte visste om … Vädret kan bli en annan utmaning. Men det är vi ju vana vid att hantera.
Karl Forsgren, gruppchef
– Vi ska ta det på fem dagar, så det blir ungefär 20 mil om dagen. Det kommer att vara det tuffaste, att fortsätta peppa sig själv och varandra. Att hålla ihop som grupp och driva projektet framåt.
Isac Ahlgren, gruppchef, initiativtagare till projektet
– Att komma upp på cykeln på morgonen och liksom sätta igång dagen. När man väl kommit igång går det nog rätt bra, men just att komma igång när man är som segast lär bli riktigt tufft.
Jonna Kjellgren, prickskytt
– Det blir väl att klara av att sitta så många timmar i sadeln. Det är många mil, det blir långa dagar och det blir lite sömn.
Edward Alatalo, jägarbefäl
– Det blir nog att hålla motivationen på hela gänget uppe, få alla att orka fortsätta cykla. Det kommer att vara onda kroppar, men det har vi ju erfarenhet av att klara av.